Staden Ängelholm, i Kristianstads län grundades 1516 av Kristian II. Den nya staden ersatte det närbelägna Lundertun. Redan 1547 upphävdes emellertid privilegierna och stadens borgare befalldes flytta till Landskrona. Först 1767 återfick Ängelholm fullständiga stadsrättigheter. Under mellantiden hade staden dock i åtskilliga avseenden varit likställd med andra städer med rätt att bedriva viss handel och att utse riksdagsrepresentanter. När staden 1745 blev "alldeles avbränd, så att ej mera än kyrkan och 2:ne därvid stående små hus blivit räddade", räddades arkivet, då det förvarades i kyrkan. Benämningen borgmästare förekommer ursprungligen icke i stadens offentliga handlingar som benämning för stadsrättens och magistratens ordförande. Han kallas till en början ömsom kämnär, kämnärspreses, justitiekämnär eller justitiarius, vilken senare titel uteslutande användes från mitten av 1700-talet till 1852, då den ersattes av borgmästare. I samband med 1746-1747 års riksdag resolverade Kungl. Maj:t att staden själv skulle få ombesörja uppbörden. 1749 utsågs en uppbördsman, vilken fr.o.m. 1750 kallades stadskassör, då tjänsten även blev avlönad. Serierna domböcker och protokoll samt småprotokollen börjar 1707 och bouppteckningsserien börjar 1709. Serien inneliggande handlingar till domböcker och protokoll börjar emellertid redan 1681.
Staden Ängelholm, i Kristianstads län grundades 1516 av Kristian II. Den nya staden ersatte det närbelägna Lundertun. Redan 1547 upphävdes emellertid privilegierna och stadens borgare befalldes flytta till Landskrona. Först 1767 återfick Ängelholm fullständiga stadsrättigheter. Under mellantiden hade staden dock i åtskilliga avseenden varit likställd med andra städer med rätt att bedriva viss handel och att utse riksdagsrepresentanter. När staden 1745 blev "alldeles avbränd, så att ej mera än kyrkan och 2:ne därvid stående små hus blivit räddade", räddades arkivet, då det förvarades i kyrkan. Benämningen borgmästare förekommer ursprungligen icke i stadens offentliga handlingar som benämning för stadsrättens och magistratens ordförande. Han kallas till en början ömsom kämnär, kämnärspreses, justitiekämnär eller justitiarius, vilken senare titel uteslutande användes från mitten av 1700-talet till 1852, då den ersattes av borgmästare. I samband med 1746-1747 års riksdag resolverade Kungl. Maj:t att staden själv skulle få ombesörja uppbörden. 1749 utsågs en uppbördsman, vilken fr.o.m. 1750 kallades stadskassör, då tjänsten även blev avlönad. Serierna domböcker och protokoll samt småprotokollen börjar 1707 och bouppteckningsserien börjar 1709. Serien inneliggande handlingar till domböcker och protokoll börjar emellertid redan 1681.