Västmanlands läns landskontor hade sitt ursprung i de bokhållartjänster som inrättades hos ståthållarna (landshövdingarna fr.o.m. 1635) i området under början av 1600-talet. Bokhållaren, sedermera landskamreren, skulle tillsammans med ståthållaren/landshövdingen ansvara för uppbördsväsendet, dvs införseln av skatter och avgifter till kronan, men även ansvara för bl.a. kronans egendom i länet. Bokhållarens arbetsuppgifter reglerades genom bokhållarinstruktioner, den första tillkom redan 1628. I arbetsuppgifterna ingick bl.a. att upprätta landsboken, dvs länets årliga sammandrag av uppbörden, som sedan skulle skickas i ett exemplar till Kammarkollegium i Stockholm för revision. Landskamreren skulle även ansvara för andra uppbördsrelaterade böcker såsom jordeboken. Först i slutet av 1600-talet började man använda begreppet landskontor om bokhållarens avdelning, dvs länsstyrelsens kamerala avdelning. Länsstyrelsens andra avdelning, landskansliet, sköttes av en handskrivare, sedermera landssekreterare, vars arbetsuppgifter ej var fasttällda i någon instruktion. Landssekreteraren var landshövdingen behjälplig i de flesta frågor. Det var dock inte förrän 1752 som fördelningen av göromålen mellan dessa två avdelningar slutgiltigt fastställdes. Landskontoret skulle framförallt ansvara för uppbördsväsendet i länet, men även t.ex. militära ärenden (allt utom mönstring och värvning av trupper), kronomagasin, saköresmedel samt medel till sjukhus och barnhus. Resterande ärenden ålåg landskansliet. Under 1800- och 1900-talet växte länsstyrelsens arbetsuppgifter, och därmed landskontorets. Samhällets förändring medförde ett behov av modernisering av det administrativa systemet och landskontoret fick bl.a. nya åtaganden inom det sociala välfärdsområdet. Även uppbördsverksamheten förändrades genom införandet av inkomsttaxering. Landskontoret fick även ta över ansvarsområden från landskansliet. En egen avdelning under landskontoret var fr.o.m. 1680-talet t.o.m. 1909 lantränteriet, som ansvarade för utbetalning och mottagning av kronans inkomster. Landskontoren indelades fr.o.m. 1958 i mindre enheter, kallade sektioner. Vid länsstyrelsernas omorganisation 1971 upphörde indelningen i landskontor och landskansli.
Beståndet
Västmanlands läns landskontorsarkiv består av handlingar huvudsakligen från åren 1635-1957. Landskontorets geografiska ansvarsområde har varit relativt stabilt genom åren, Strömsholms län tillhörde dock Livgedinget 1633-1651 och 1661-1718 och Västerbergslagen och Västerdalarna, som senare tillhört Kopparbergs län, ingick i Västmanlands län 1631-1640. Landskontorens verksamhet 1635-1890 har skapat ett omfångsrikt och varierat material. Till de äldsta handlingarna hör landsböckerna med verifikationer, som påbörjades redan 1635 och löper med enstaka avbrott fram till 1890. Det exemplar som skickades till Kammarkollegium förvaras numera vid Riksarkivet i Stockholm. Uppbördsverksamheten har förutom en mängd räkenskapsmaterial, alstrat ett flertal personregistrerande längder bl.a. för taxering och mantalsskrivning, saköreslängder m.m. Ansvaret för kronans egendom återspeglas i bl.a. inventarieförteckningar och kontrakt från kungsgårdar och boställen i länet. Landskontorens militära åtaganden har gett upphov till ett innehållsmässigt rikt material, ofta uppdelat på de regementen och övriga förband som verkade i länet. Arkivet innehåller även en stor mängd skrivelser i skilda ärenden.
Viktigaste sökingången till den i landsarkivet förvarade delen av landskontorsarkivet är arkivförteckningen. Diarier samt brevregister som ingår i arkivet utgör även de goda sökvägar till beståndet.
Västmanlands läns landskontorsarkiv har omförtecknats av undertecknad inom ramen för projektet SESAM 2 (Det kamerala skattematerialet 1630-1820).
Uppsala i landsarkivet den 26 augusti 1997
Sara Tedebrand
Länsstyrelsens arbete indelades från starten under 1600-talet i en kameral del och en allmän del. 1687 infördes benämningarna landskontor och landskansli. Chef för landskontoret blev landskamreraren. Landskontoret sysslade framför allt med mantalsskrivning och taxering, det vill säga allt som hade med skatter att göra. På landskontorets bord hamnade även andra ekonomiska ärenden som förvaltning av statens jordegendomar.
En viktig källserie är landsböckerna (E I a), det årliga sammandraget över kronans inkomster och utgifter i länet. Ett material som ofta används av släktforskare är mantalslängder (E III och E I c). Där förtecknas alla som var mantalsskrivna med uppgifter om namn, bostadsort, yrke och civilstånd. Handlingar om länets regementen och andra militära angelägenheter finns framför allt i serie G I.
En egen avdelning inom landskontoret var från 1600-talets mitt till 1909 ränteriet, som ansvarade för utbetalning och mottagning av kronans inkomster (serie F).
Biographical history
Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen är den högsta statliga myndigheten i varje län. Länsstyrelsens chef är landshövdingen. När länsstyrelserna infördes 1634 fick de en mycket stark maktställning. Landshövdingen betraktades som kungens ställföreträdare ute i landet. Långt in på 1900-talet användes oftast beteckningen K. M:ts befallningshafvande, inte länsstyrelse.
Under loppet av 1900-talet överfördes många av länsstyrelsens tidigare uppgifter till fristående myndigheter. Dessutom fick många andra statliga myndigheter avdelningar på länsnivå. Länsstyrelsens roll har förändrats. Den skall nu inte bara företräda statsmakten i länet, utan även tillvarata länets intressen gentemot staten och verka för utveckling av länets näringsliv.
Från 1600-talet till 1950-talet bestod länsstyrelserna av två huvudavdelningar med egna arkiv: landskontor och landskansli. I princip ägnade sig landskontoret åt mantalsskrivning och skatter, landskansliet åt alla andra frågor. Militära ärenden förekom på båda avdelningarna.
Den första större omorganisationen skedde på 1950-talet. Landskansliet indelades från och med 1953 i allmänna sektionen, socialsektionen, civilförsvarssektionen och planeringssektionen. 1967 tillkom en naturvårdssektion. Från och med 1958 delades landskontoret upp på kameralsektionen, taxeringssektionen och uppbördssektionen. 1971 upphörde sektionerna och ersattes med avdelningar och enheter. Hela skatteverksamheten överfördes 1987 till nya länsskattemyndigheter.
Länets geografiska område varierade under 1600-talet. Strömsholms län tillhörde Livgedinget 1633-1651 och 1661-1718. Västerbergslagen och Västerdalarna ingick i Västmanlands län 1631-1640.
Archival history
Västmanlands läns landskontors arkiv omförtecknades 1997 av Sara Tedebrand inom ramen för projektet SESAM 2 (Det kommunala skattematerialet 1630-1820).
Från Västerås stadsarkiv inkom i oktober 2009 Västmanlands läns lantränteris depositionsarkiv, omfattande tre volymer (i Västerås stadsarkivs förteckning betecknade F:1 - 3). Landshövding Ragnar Casparsson hade 25 mars 1960 låtit ur lantränteriets i Västerås slotts rikssal stående kista uttaga dessa handlingar. I juli 2011 har de tre volymerna tillförts Västmanlands läns landskontors arkiv, serie F XII b. Härvid har serien omdanats så, att av dessa tre volymer F:1 givits volymsignum F XII b:2, F:2 volymsignum F XII b:6 och F:3 volymsignum F XII b:8. Av de sedan tidigare i serien ingående volymerna har F XII b:2 givits nytt volymsignum F XII b:3, F XII b:3 nytt volymsignum F XII:b 4, F XII b:4 nytt volymsignum F XII b:5 och F XII b:5 nytt volymsignum F XII b:7.
Västmanlands läns landskontor hade sitt ursprung i de bokhållartjänster som inrättades hos ståthållarna (landshövdingarna fr.o.m. 1635) i området under början av 1600-talet. Bokhållaren, sedermera landskamreren, skulle tillsammans med ståthållaren/landshövdingen ansvara för uppbördsväsendet, dvs införseln av skatter och avgifter till kronan, men även ansvara för bl.a. kronans egendom i länet. Bokhållarens arbetsuppgifter reglerades genom bokhållarinstruktioner, den första tillkom redan 1628. I arbetsuppgifterna ingick bl.a. att upprätta landsboken, dvs länets årliga sammandrag av uppbörden, som sedan skulle skickas i ett exemplar till Kammarkollegium i Stockholm för revision. Landskamreren skulle även ansvara för andra uppbördsrelaterade böcker såsom jordeboken. Först i slutet av 1600-talet började man använda begreppet landskontor om bokhållarens avdelning, dvs länsstyrelsens kamerala avdelning. Länsstyrelsens andra avdelning, landskansliet, sköttes av en handskrivare, sedermera landssekreterare, vars arbetsuppgifter ej var fasttällda i någon instruktion. Landssekreteraren var landshövdingen behjälplig i de flesta frågor. Det var dock inte förrän 1752 som fördelningen av göromålen mellan dessa två avdelningar slutgiltigt fastställdes. Landskontoret skulle framförallt ansvara för uppbördsväsendet i länet, men även t.ex. militära ärenden (allt utom mönstring och värvning av trupper), kronomagasin, saköresmedel samt medel till sjukhus och barnhus. Resterande ärenden ålåg landskansliet. Under 1800- och 1900-talet växte länsstyrelsens arbetsuppgifter, och därmed landskontorets. Samhällets förändring medförde ett behov av modernisering av det administrativa systemet och landskontoret fick bl.a. nya åtaganden inom det sociala välfärdsområdet. Även uppbördsverksamheten förändrades genom införandet av inkomsttaxering. Landskontoret fick även ta över ansvarsområden från landskansliet. En egen avdelning under landskontoret var fr.o.m. 1680-talet t.o.m. 1909 lantränteriet, som ansvarade för utbetalning och mottagning av kronans inkomster. Landskontoren indelades fr.o.m. 1958 i mindre enheter, kallade sektioner. Vid länsstyrelsernas omorganisation 1971 upphörde indelningen i landskontor och landskansli.
Beståndet
Västmanlands läns landskontorsarkiv består av handlingar huvudsakligen från åren 1635-1957. Landskontorets geografiska ansvarsområde har varit relativt stabilt genom åren, Strömsholms län tillhörde dock Livgedinget 1633-1651 och 1661-1718 och Västerbergslagen och Västerdalarna, som senare tillhört Kopparbergs län, ingick i Västmanlands län 1631-1640. Landskontorens verksamhet 1635-1890 har skapat ett omfångsrikt och varierat material. Till de äldsta handlingarna hör landsböckerna med verifikationer, som påbörjades redan 1635 och löper med enstaka avbrott fram till 1890. Det exemplar som skickades till Kammarkollegium förvaras numera vid Riksarkivet i Stockholm. Uppbördsverksamheten har förutom en mängd räkenskapsmaterial, alstrat ett flertal personregistrerande längder bl.a. för taxering och mantalsskrivning, saköreslängder m.m. Ansvaret för kronans egendom återspeglas i bl.a. inventarieförteckningar och kontrakt från kungsgårdar och boställen i länet. Landskontorens militära åtaganden har gett upphov till ett innehållsmässigt rikt material, ofta uppdelat på de regementen och övriga förband som verkade i länet. Arkivet innehåller även en stor mängd skrivelser i skilda ärenden.
Viktigaste sökingången till den i landsarkivet förvarade delen av landskontorsarkivet är arkivförteckningen. Diarier samt brevregister som ingår i arkivet utgör även de goda sökvägar till beståndet.
Västmanlands läns landskontorsarkiv har omförtecknats av undertecknad inom ramen för projektet SESAM 2 (Det kamerala skattematerialet 1630-1820).
Serien inbunden och volymerna benämnda brevböcker. För skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter t.o.m. 1810 se Landskansliet serie D I (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter). För övriga år se D III a (Inkomna skrivelser, gemensam serie, äldre), D III b (Inkomna skrivelser, gemensam serie, yngre) samt även Landskansliet serie D I a (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter).
Serien består av handlingar som vid ett tidigare ordningsarbete lagts i ordning efter brevdiariet. Ett flertal skrivelser saknas dock. För skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter se även Landskansliet serie D I (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter).
Serien i buntar. Serien ordnad efter brevdiariet. För skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter se även D I a (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter) samt landskansliet D I a (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter).
Serien i buntar. För åren 1811-1850 se D III a (Inkomna skrivelser, gemensam serie, äldre), för 1851-1853 samt 1856-1891, se D III b (Inkomna skrivelser, gemensam serie, yngre).
Serien i buntar t.o.m. volym 87 och därefter inbunden om ej annat anges. De äldsta volymerna består huvudsakligen av avkortningslängder. Senare förekommer även andra verifikationshandlingar, däribland taxerings- och mantalslängder samt specialräkningar. För specialräkningar se även E II, för mantalslängder se även E III samt för taxeringslängder se även E IV.
Serien i buntar om ej annat anges. För dessa samt andra år se även E I c (verifikationer). Till serien har även förts handlingar rörande mantalsskrivningen.
Serien i buntar om ej annat anges. T.o.m. volym 15 består serien av handlingar och räkenskaper rörande militära transporter, däribland durchmarscher och marschrouter. Därefter består serien huvudsakligen, om ej annat anges, av rekvisitionsförslag, rörande såväl militära som civila transporter. Exempel på civila transporthandlingar är: ersättningsrekvisitioner rörande transportkostnader för fångar samt för civilstatstjänstemäns transportkostnader i samband med tjänsteutövning. För handlingar rörande fångtransporter se även G VII (Handlingar rörande fångvården).
Serien i buntar om ej annat anges. Serien består av handlingar och räkenskaper rörande truppförbands utrustning och underhåll, däribland räkningar över passevolans- och persedelmedel, munderingsbesiktningar etc, om ej annat anges. Även andra militära handlingar kan förekomma i volymerna.
Serien i buntar om ej annat anges. Serien består av handlingar från Västmanlands (infanteri)regemente (I 18) 1628-1927. För handlingar rörande indelningsverk m.m. för Västmanlands regemente se G I a (Handlingar rörande utskrivning, rustning, rotering och båtsmanshåll).
Serien i buntar om ej annat anges. Serien består av handlingar från Livregementets grenadjärkår och dess föregångare Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon 1791-1807 och Livregementsbrigadens grenadjärkår 1808-1815.
Serien i kartonger om ej annat anges. Serien består av handlingar från Livregementets husarkår och dess föregångare Livregementsbrigadens lätta dragonkår 1791-1815.
Serien i kartong. Serien består av oordnade handlingar och innehåller bl.a. handlingar rörande bevillningar, bevillningssammandrag samt prövningsnämndens protokoll och handlingar (jmfr G III a Prövningsnämndens protokoll och handlingar).
Serien inbunden om ej annat anges. Riksens ständers kontor tillkom 1719 och upphörde 1765. 1789 upprättades det ånyo, då under namnet Riksgäldskontoret. För handlingar rörande Riksgäldskontorets medel se G IV ab. Volymerna med register om ej annat anges.
Serien i buntar. För syner och besiktningar rörande Västmanlands regementes och Livregementets grenadjärkårs boställen, se även G VI cb (Handlingar rörande Västmanlands regementes boställen; syner och besiktningar) resp. G VI cc (Handlingar rörande Livregementets grenadjärkårs boställen; syner och besiktningar).
Serien i buntar om ej annat anges. Volymerna består huvudsakligen av handlingar rörande fångars skjuts och förplägning. För fångtransporter se även G I b (Handlingar och räkenskaper rörande civila och militära transporter).
Serien förvaras i kart- och ritningsarkivet. Då huvuddelen av kartorna endast varit märkta "Länsstyrelsen i Västmanlands län" har kartor hörande till landskontoret ej med säkerhet kunnat skiljas från dem tillhörande landskansliet.