Arkiv

Reymersholms idrottsklubb

Basic data

Reference code

SE/SSA/0643

Link to archive record

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/Qmaypxp2DQ5VsVLo9Cap25

Extent

2.6 Hyllmeter

Archive institution

Stockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Record creator / Origination

Idrotts- och friluftsföreningar i Stockholm (Arkivbildare)

Kategori: Förening

Content and Biographical History

Scope and Content

Reymersholms Idrottsklubb bildades på Dybecks kafé vid Hornstull den 1 september 1899. RIK var i början en kvartersförening. Ett 20-tal ynglingar samlades i den nya föreningens färger för att bedriva allsköns härdande och stärkande kroppsövningar. Det idkades allmän idrott. Man skrinnade och åkte skidor. Simning och rodd stod också på programmet - naturligt nog förresten då vattnen kring Reymersholm och Långholmen gav betydligt bättre tävlingsbetingelser än den kuperade landbacken.

Alldeles i början av 1900-talet togs också fotbollen upp i klubben. Allt gick bra i början. Men problemen hopade sig. Klubben stagnerade till följd av en mindre god ledning, och dess nedläggning var omkring 1910 starkt ifrågasatt. Nu kom emellertid vändningen. En livaktig konkurentklubb i grannskapet, vilken vägrats anslutning till RF, gick upp i RIK, och så blev det optimism och rörelse igen i den halvt insomnade klubben. Det var främst lagidrotterna som tog fart, fotbollen, bandyn och ishockeyn.

Fotbollen rullade flerstädes i dessa nejder i tidigt 1900-tal. Emil Bjärne berättar i 50årsskriften om platsen mellan Carlstens porterbryggeri och "gamla Dåris", om bagar Nilssons äng vid Hornsgatan, om Helenborgs- och Bergsundsplanerna, snart offer för den expanderande stadsbebyggelsen. Snart fick emellertid RIK ett permanent hemvist för sin idrottsutövning. Man fick stadens löfte att hålla till på Långholmen. Direktör Mathiasson i Reymersholms Gamla Spritbolag - i detta företag och Bergsunds Mek. Verkstad hade många av klubbens medlemmar sin bärgning - ställde två pråmlaster sand till förfogande, och härute byggdes med mycken frivillig möda på en grund av sopor, sprängsten och lera en idrottsplats och ett litet klubbhus. Det tog år innan allt var färdigt, men resultatet blev gott. Västerbron tog omsider Långholmsplanen, och det blev i stället Zinkens.

Det första stora namnet i RIK:s annaler är Rupert Lindström. Han blev 1912 svensk juniormästare på 400 m., och året efter vann han samma titel i tresteg genom att hoppa 13,28. Men som sagt, Reymers har från 1910-talet haft sin styrka i lagidrotterna. De första framgångarna i större sammanhang inom fotbollen noterades i början på 1920-talet. År 1922 vanns Stockholmsserien klass I. Det blev avancemang till högre serie. Säsongerna 1924/25 – 31/32 tillbringades i Östsvenskan och 1932/33 – 33/34 i division 2 Östra. Efter ett par års vistelse i lägre serie, föranledda av generationsväxling, inträdde så, mot 1930-talets slut reymersfotbollens storhetstid, signerad av män som Rolle Eriksson, Kalle Forsström, Bassen Sköld, Stig "Pliggen" Janson, Hilding "Moggli" Gustavsson, Herbert Nordlund och "Kinna" Gustavsson. År 1936 återvanns positionen i division 2 och 1940 hemfördes seriesegern i
division 2 Norra. Kvalet förlorades knappt till IFK Norrköping. Det blev ett nytt år i division 2, genomfört med stärkta krafter. En ny serieseger hemfördes våren 1941, och nu kom avancemanget till allsvenskan efter trematcher mot IFK Eskilstuna. Perioden i den högsta serien blev endast 1-årig; 12 poäng blev skörden. Vägen gick åter till division 2 Norra.

Detta var ingen katastrof, men det visade sig svårt att hålla ekonomin vid makt och därmed spelarna inom laget. År 1949 bar det ner i division 3, året efter i division 4. Hissen hade gått i botten. En senare vistelse, i division 3 blev även den blott 1-årig, 1966/67.

Under de goda åren var Reymersholm Stockholmsmästare två gånger, 1925 och 1939. "Gröntröjorna" var kanske det svenska lag som först mer konsekvent satsade på internationella idéer i sin fotboll. Bland storhetstidens tränarkrafter märks Vaclav Simon, Richard Kudelka och Jozsef Nagy. Bandyn inom RIK företer en utvecklingskurva, liknande
fotbollens. År 1922 hemfördes Pokalserien. Den prestationen gjordes om tio år senare. Det blev nu division II. År 1935 vann RIK sin grupp av denna serie, och vägen gick till division I via kval mot Köping. Riktigt mogna för eliten var södergrabbarna dock ännu icke. Efter två års lindans var de åter i 2:an. Nästa gång man vann denna, det framgångsrika bollåret 1941, var man bättre rustad. Det blev sju säsonger i division I. Spelarflykten i 40-talets slut - bl.a. tog Moggli Gustavsson sin mats ur skolan - drabbade bandyn i RIK ej mindre hårt än fotbollen. Hissen gick även här, 1948 till division 2, 1951 till division 3, 1959 till Pokalserien, från 1969 division 4. Bland de stora i RIK-bandyn märks, utom Moggli, Kalle Forsström, Gurra Söderling, Gösta Pettersson, "Jätten" Eriksson, "Paddan" Holmqvist, Sven Bengtsson
och Elis Lidell. Flera av de nämnda höll också hög klass i ishockey. Denna sport idkades av RIK sedan 20-talet. Efter 6 säsonger i klass 1 vanns denna av de grönvita 1935. Det blev nu som i bandy två år i allsvenskans 1:a division. Fyra klass 1-säsonger följde, därefter återigen allsvenskt spel. Efter tre år, 1944, var det tid för 2:an.

Se mer i manuella arkivförteckningen.

System of arrangement

Arkivnr: SSA/14555

Förteckning 643

Förteckning

över

Reymersholms IK:s arkiv

Accessibility

Secrecy

Nej

Control

Amended

24/11/2017 14:38:18

Search help: arkiv