1841 inrättades ett centralt statligt verk, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, och landet indelades i tre väg- och vattenbyggnadsdistrikt. Dessa kom att fortleva till 1944, då en vägförvaltning i varje län, som omfattade både landsbygden och en del mindre städer, inrättades.
Enligt bestämmelserna i 11§ i lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar (SFS nr. 431) övertog staten den allmänna väghållningen på landet från och med ingången av år 1944. Tidigare handhades denna uppgift av väghållningsdistrikt och vägdistrikt av närmast kommunal natur.
För den statliga väghållningen inrättades vägförvaltningar, en i varje län. Enligt den första instruktionen (SFS 1943:681) skulle dessa ombesörja projektering, byggande och underhåll av allmän väg. Man skulle ha tillsyn med städers och stadsliknande samhällens allmänna väghållning. Det ålåg också vägförvaltningen att handlägga marklösenfrågor och att biträde länsstyrelsen vid handläggningen av vägfrågor samt av ärenden angående statsbidrag till enskild väg. Vägförvaltningen leddes av en vägdirektör.
I samband med en översyn av arkivbestämmelserna inom vägverket i slutet av 1970-talet fann man, att den gamla förteckningsplanen (utfärdad den 27 maj 1953) var otillräcklig för att täcka in alla nya handlingar, som tillkommit. Riksarkivet beslutade därför, utan att det egentligen fanns organisatoriska förändringar som motiverade det, att vägförvaltningens arkivbildning skulle avslutas i och med utgången av 1978 och att nya förteckningar skulle läggas upp för arkiven fr.o.m. 1 januari 1979.
Allmän anmärkning
Se även Vägförvaltningen i Västmanlands län, 1979-1991.
1841 inrättades ett centralt statligt verk, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, och landet indelades i tre väg- och vattenbyggnadsdistrikt. Dessa kom att fortleva till 1944, då en vägförvaltning i varje län, som omfattade både landsbygden och en del mindre städer, inrättades.
Enligt bestämmelserna i 11§ i lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar (SFS nr. 431) övertog staten den allmänna väghållningen på landet från och med ingången av år 1944. Tidigare handhades denna uppgift av väghållningsdistrikt och vägdistrikt av närmast kommunal natur.
För den statliga väghållningen inrättades vägförvaltningar, en i varje län. Enligt den första instruktionen (SFS 1943:681) skulle dessa ombesörja projektering, byggande och underhåll av allmän väg. Man skulle ha tillsyn med städers och stadsliknande samhällens allmänna väghållning. Det ålåg också vägförvaltningen att handlägga marklösenfrågor och att biträde länsstyrelsen vid handläggningen av vägfrågor samt av ärenden angående statsbidrag till enskild väg. Vägförvaltningen leddes av en vägdirektör.
I samband med en översyn av arkivbestämmelserna inom vägverket i slutet av 1970-talet fann man, att den gamla förteckningsplanen (utfärdad den 27 maj 1953) var otillräcklig för att täcka in alla nya handlingar, som tillkommit. Riksarkivet beslutade därför, utan att det egentligen fanns organisatoriska förändringar som motiverade det, att vägförvaltningens arkivbildning skulle avslutas i och med utgången av 1978 och att nya förteckningar skulle läggas upp för arkiven fr.o.m. 1 januari 1979.
Serien ordnad efter objektnummer. I de fall där objektnummer saknas har objekten ordnats efter vägnummer. Objektets proveniens har bestämts av det år då objektets garantitid löpt ut. I de fall då garantitid saknas, t.ex. om objektet aldrig slutfördes eller om någon garantitid ej finns angiven har avslutningsåret angivits. *=Objektet innehåller ytterligare ritningar som förvaras i ritningsarkivet. Se separat förteckning som följer direkt efter denna. Se även serie F8a
Ursprungligt Seriesignum: F XV c Serien ordnad i byggnummerordning och i vägnummerordning. Serien innehåller såväl byggande (B) som underhåll (U) av enskilda vägar. Byggföretag och underhåll där byggnadsnummer respektive vägnummer inte framgår har ordnats i bokstavsordning