Utrikesnämnden tillkom 1921 genom ändring av § 54 i dåvarande regeringsform. Därvid ersattes det tidigare s.k. hemliga utskottet av en fast institution, som var avsedd att tjänstgöra som organ för det utrikespolitiska samarbetet mellan regering och riksdag. Ledamöterna i nämnden var sedan 1937 desamma som ledamöterna i riksdagens detta år inrättade utrikesutskott. Enligt kunglig proposition 1919 (nr 346) skulle överläggningarna i nämden äga rum i form av "ett samråd under konungens ledning med de ledamöter av regeringen som företrädesvis ha befattning med utrikesärenden, nämligen statsministern och utrikesministern, samt i särskilda fall även med andra statsrådsledamöter". Meningen var att diskussionsprotokoll inte skulle föras, såvida inte särskilt beslut fattats härom och meddelats ledamöterna.
Regeringsformen föreskrev, att nämnden borde konsulteras "i alla utrikesärenden av större vikt" innan beslut fattades samt att vid sådana tillfällen alla tillgängliga handlingar och upplysningar skulle meddelas. Ledamöterna borde "visa största varsamhet i avseende å meddelanden till andra om vad vid nämndens sammanträden förekommit". Då så ansågs nödvändigt skulle de vara bundna av tystnadsplikt. Till sekreterare utsågs 1921 kanslirådet, envoyén och chefen för Utrikesdepartementets arkiv m.m. Carl Sandgren, som tidigare innehaft samma uppdrag i hemliga utskottet.
Utrikesnämndens arkiv ingick i 1981 års stora leverans av handlingar från Utrikesdepartementet till Riksarkivet. Samtidigt överlämnades även utrikesutskottets handlingar från åren 1937-1939, vilka emellertid nu har överförts till Riksdagsbiblioteket. (Inga Offerberg, april 1983)
Sedan leveransen 1981 har ett flertal smärre efterleveranser av protokoll och andra handlingar från Utrikesnämndens verksamhet inkommit från Utrikesdepartementet: maj 1987 (utan reversal), 7 oktober 1987 (L 229/87), 6 juni 1990 (utan reversal), 16 augusti 1993 (dnr 61-1998-93, omfört till 54-405-94) och slutligen 11 januari 1994 (dnr 54-136-94). Nämndens arkiv synes nu mänskligt att döma vara fullständigt levererat och samlat i Riksarkivet t.o.m. 1953. Leveransomständigheterna samt tidigare påtalade och förefintliga luckor i serien av memorialprotokoll har utretts av undertecknad för Neutralitetspolitikkommissionens räkning i en promemoria 9 augusti 1993 med tilläggspromemoria 27 januari 1994 (båda dnr 36-406-94). Ovanstående leveranser har föranlett komplettering av 1983 års förteckning. Serien A 2 Memorialprotokoll har därvid helt omförtecknats och givits tydligare innehållsbeskrivning. Språkliga korrigeringar samt tillägg har även kommit serierna A 3 och A 4 till del. Slutligen har samtliga handlingar som ej varit bundna i band utan legat i kartonger buntats i hållbara arkivbuntar. Riksarkivet 1994-02-08 Nils Rosqvist
Innehållet i volymerna är i skilda årgångar ytterst heterogent och blandat: stenografiska uppteckningar från sammanträden t.o.m. 1930, därefter klartextanteckningar från sammanträden, renskrifter av memorialprotokoll (minnesanteckningar) jämte tidvis koncept och utkast till dylika och till formalprotokoll. Periodiskt även bilagor eller handlingar (PM, brev, texter till tal, kallelser, föredragningslistor m.m.) från sammanträden.
Se W. M. Carlgren "En nyttig undervisning". Utrikesministerns årliga redogörelse till utrikesnämnden enligt § 54 regeringsformen i Individ och Historia. Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990 (Sthlm 1989).