Mer om skolbildning

En av de nya uppgifterna vid 1930-års folkräkning har varit en inventering av befolkningens utbildningsgrad med erhållen skolbildning som måttstock. I Finland har denna fråga ingått i folkräkningsprogrammet alltsedan år 1880, medan för vårt lands vidkommande inga andra uppgifter rörande befolkningens bildningsgrad hittills funnits att tillgå än de i undervisningsstatistiken redovisade årliga förändringarna. Några uppgifter om förekomsten av analfabetism har vidare inte funnits under senare år, efter det man upphört att upprätta sådan statistik för de värnpliktiga.

Materialet till denna del av folkräkningen har hämtats från mantalsuppgifterna, i vilka en särskild kolumn fanns intagen för angivande av utbildningsgraden. Uppgift skulle lämnas om vad slags skola som genomgåtts eller om avlagd examen. För person som genomgått mer än en skola eller avlagt flera examina, skulle den högsta av dessa uppges. I de fall skolgången avbrutits i högre undervisningsanstalt än folkskola, skulle anges hur många klasser som genomgåtts. För person som ej genomgått skola skulle uppgift lämnas om läs- eller skrivkunnighet, och för den som hösten 1930 åtnjöt undervisning skulle anges vad slags skola han tillhörde. Uppgifterna har bearbetats för personer födda före år 1922.
Av befolkningen över 10 år, 5 164 773 personer, har uppgifter om skolbildning erhållits för 4 806 920 personer eller 93,1%. Uppgifterna är något fullständigare på landsbygden (93,7%) än i städerna (91,8%).Vad de olika åldersklasserna beträffar är uppgifterna mest fullständiga (95,9%) i åldern 50–60 år, under det uppgifter saknas för 17,2% i åldern 10–15 år och för 9,3% i åldern 70– år. Med hänsyn till det stora antalet ofullständiga uppgifter samt den omständigheten att utbildningen ofta inte avslutats i åldern 10–15 år, har i allmänhet endast befolkningen över 15 år behandlats i texten.

Innan undersökningens resultat närmare behandlats, bör det vara lämpligt att i någon mån undersöka, från vilka befolkningslager uppgifter om skolbildning inte erhållits. Kvinnorna har i större utsträckning än männen underlåtit att lämna uppgift; för 120 963 män och för 142 681 kvinnor över 15 år saknas uppgift om bildningsgraden. Då utbildningen är lägst i de äldre åldersgrupperna, förtjänar vidare framhållas, att över en fjärdedel av männen, om vilkas bildningsgrad kännedom saknas, och nära en tredjedel av kvinnorna, är i en ålder av över 50 år. 114 069 av männen och 82 329 av kvinnorna är yrkesutövare. En uppdelning efter huvudgrupper av yrken ger till resultat, att drygt en fjärdedel av dessa yrkesutövare tillhör gruppen f.d. yrkesutövare och övriga samt att även yrkesgruppen husligt arbete är i förhållande till sin storlek starkt företrädd. Då bildningsgraden är tämligen låg bland dessa yrkesgrupper, synes det huvudsakligen vara personer med lägre utbildning som underlåtit att lämna uppgift, varför föreliggande undersökning kommit att ge en något fördelaktigare bild av befolkningens utbildningsgrad än vad denna i verkligheten är.

Nedanstående tabell, i vilken yrkesutövare och familjemedlemmar sammanförts, lämnar en översikt över inom vilka större yrkes- och socialgrupper uppgift om skolbildning saknas.

Sex olika bildningsgrader och fyra slag av bristfällig skolbildning har särskilts. De försnämnda är följande:

1. Småskola, folkskola eller därmed jämställd skola (t. ex. skola för lytta eller vanartade barn);
2. Folkskolans påbyggnader eller lägre specialutbildning;
3. Elementarutbildning eller högre specialutbildning utan studentexamen;
4. Studentexamen utan högre examen;
5. Högre examen utom akademisk;
6. Akademisk examen.

Personer med bristande skolbildning har uppdelats i:

1. ingen skolundervisning, läs- eller skrivkunnighet ej angiven;
2. varken läs- eller skrivkunniga;
3. endast läskunniga;
4. läs- och skrivkunniga utan skolundervisning.

Till vilka utbildningsgrader olika läroanstalter hänförts framgår av särskild förteckning, där utbildningsformerna försetts med beteckningar, vilkas innebörd framgår av redogörelsen för bildningsgraderna här ovan. Då flera beteckningar kommit i fråga, har den beteckning valts, som med ledning av personens eget eller faderns yrke, sociala ställning m.m. förefallit mest sannolik. I tveksamma fall samt i de fall då flera undervisningsanstalter bevistats, har den högsta av de utbildningsgrader tagits som kunnat komma i fråga.

Tillbaka