Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Fersenska kontorets arkiv

Stafsundsarkivet

Grunddata

ReferenskodSE/RA/720807/03
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/q93YFecRrH6d0G02H087k3
Omfång
276 Volymer  (-)
20,5 Hyllmeter 
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F häfte, F-exp/pärm, 1967
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)
Arkivbildare/upphov
Fersenska kontoret
Kategori: Företag. Ej klassificerade företag

Innehåll

Ordning & strukturKoncepträkenskaperna volym 20-31 har lagts kronologiskt till Fersenska kontorets arkiv, medan de reviderade räkenskaperna lagts till ägarens/sterbhusets arkiv.

Ägarnas och kamrerarnas i Fernsenska kontorets arkiv ingående rutinkorrespondens i förvaltningsärenden har inte registrerats. Brev till kamrerarna Lars Pagander (1737-) och Erik Nortun (1778-), se dock även Axel von Fersen d.ä:s arkiv.

I samband med Stafsundsarkivets slutgiltiga ordnande har i efterhand tillkommit ett antal volymer. Dessa ändringar har införts i förteckningen i september 1970.

Leif Gidlöf
ArkivhistorikDet är känt att under stormaktstidens stora jordbesittningar hopades i olika förtjänstfulla militärers och ämbetsmäns händer. Dessa gods voro spridda i olika delar av det dåtida Stor-Sverige. De mest kända högadliga släkterna såsom Oxenstierna, De la Gardie, Horn, Tott, Cruus med flera hade bland annat ett antal stora gods med betydande inkomster i de baltiska provinserna. Några av dem ägde även gruvverk i Sverige. Självklart kunde dessa besittningar och tillgångar ej förvaltas av ägaren själv utan han måste anlita kunnigt folk för bokföringen, lån- och växelaffärer (inkomsterna från godsen i Sveriges utrikesprovinser överfördes till ägarens kassa ofta genom växlar), revision av fogdarnas och gruvinspektorernas verksamheter med mera. På grund av, som det synes, bristfälligt kontrollsystem och långsamma kommunikationer var det nödvändigt med en löpande kontroll i form av års- och månadsrapporter från fogdarna (vid gruvverk ofta även veckorapporter) samt korrespondens med dessa. Allt detta sköttes av ett enskilt ämbetsverk - kontor eller kansli. I detta kontor - själva namnet tycks dock ej ha förekommit före 1700-talet - samlades med tiden ett betydande arkiv: inkomna brev och rapporter (oavsett om de var adresserade till ägaren eller tjänstemännen i hans kontor, kassaböcker, äganderättshandlingar av olika slag, jordeböcker, processhandlingar (jämte avskrifter av sådana) med mera. Av praktiska skäl var handlingarna ofta ordnade i serier och kronologiskt samt inbundna, Om det var möjligt, höllos de olika godsens handlingar åtskilda. Vid övergång till nya ägare, till exempel genom arv eller försäljning, medföljde vanligen de berörda godsens handlingar, särskilt de väsentligaste av dem, såsom jordeböcker, kartor med mera. När Hans von Fersen och hans fru Eleonora, f. Wachtmeister, efter den senares mors, Anna Maria Soops död 1735, testamente övertogo det stora Soopska arvet, som dels bestod av Axel Wachtmeisters (1543-1699) och hans hustrus Anna Maria Soops (1660-1735) sant dels av Carl Gyllenstiernas (1649-1723) gods, övertogs själlvfallet även ett betydande godsarkiv. Ännu så sent som 1729 förvarades dessa i två särskilda kontor - det (Wachtmeister-) Soopska och Carl Gyllenstiernas kontor. I januari 1730 övertogos dessa arkiv av bokhållaren Johan Roman i Anna Maria Soops tjänst. Det slutliga överlämnandet av alla handlingar från Anna Maria Soops kontor till kamreraren Lars Pagander i Fersenska kontoret skedde den 3/2 1737 (förteckningen i volym 32 i Fersenska kontorets arkiv).

Det Fersenska kontoret som sedan kom att spela en viktig roll i de till olika medlemmar av familjen von Fersen hörande godsens förvaltning, utvecklade sig från en ganska blygsam början. Om de äldre kända Fersarna - fältmarskalken Fabian von Fersen (1626-1677) och generalfälttygmästaren Reinhold Johan von Fersen (1646 (1656)-1716) som ägde ett antal gods i Estland och Livland, förfogade över något kontor i Stockholm, synes vara föga troligt. Det är bland annat känt att den senares familj ännu vid slutet av 1600-talet bodde på familjegodset Maardu (Maart) i Estland. Genom reduktionen förlorade Reinhold Johan von Fersen de flesta av sina baltiska gods. Vad som fanns kvar, ockuperades av ryska trupper under det Nordiska kriget. Sonen Hans von Fersen (1683-1736) ägde efter faderns död blott ett svenskt gods - Granhammar (i Uppsala län), vilket han fick genom giftermålet 1715 med Eleonora Wachtmeister. Dock lyckades det för honom att efter freden i Nystad från ryska myndigheter återfå sina baltiska släktgods (den svenska reduktionen ogiltigförklarades nämligen av tsar Peter I och godsen restituerades 1722 till sin ägare). Dessa gods sålde Fersen och köpte med de erhållna pengarna 1730 det stora godset Ljung (i Östergötland). Genom testamente av svärmodern Anna Maria Soop samlades i hans och hans hustrus ägo ett rätt betydande godskomplex i Sverige och i Finland, ett par järnverk och fastigheter i Stockholm. Därtill köptes 1736 det före detta Gyllenstiernagodset Steninge (i Stockholms län).

Dessa ändringar återspeglar sig självklart i det Fersenska arkivets och kontorets utveckling. Hans von Fersens räkenskapsserie som börjar med året 1720 innehåller på 1720-talet för varje år ett tunt band med titeln "Hof-Cassa och Granhammars gårds räkningar". När materialet på 1730-talet svällde ut, skildes godsräkenskaperna från hovkassaräkenskaperna. Med de nya godsen kom plötsligt en stor mängd av olika andra gods- med mera handlingar in till det Fersenska kontoret. Nu måste ej blott en kamrer utan dessutom en bokhållare anställas. Såsom förste kamrer fungerade Johan Roman som kom över från Soopska kontoret. Som bokhållare fungerade under samma tid Hendrich Flindt. 1737 tillträdde en ny kamrer, Lars Pagander som under en längre period förestod kontoret. För att förvärva sig bättre kunskaper i bokföringskonsten genomgick Pagander 1747 en kurs i dubbel italiensk bokföring hos en fackman i Stockholm (volym 251 i Fersenska kontorets arkiv).Det mest intressanta med Fersenska kontoret var emellertid, att samma enskilda ämbetsverk under minst ett århundrade bildade en förvaltning- och bokföringscentral för hela släkten. Detta berodde tydligen främst på omständigheten att ett par av de största godsen - Ljung och Steninge - enligt Eleonora von Fersens testamenten 1747 och 1748 förvandlades till fideikommisser, som blott kunde ärvas på manssidan och att för förvaltning av de ofta under flera år odelade stärbhusens tillgångar - efter Hans von Fersen, Axel von Fersen d.ä. och Fabian von Fersen - behövdes ett sådant enskilt ämbetsverk. Kontorets betydelse för släkten von Fersen framgår bland annat av Axel von Fersen d.ä. och hans hustrus testamente den 30/5 1776: § 7 "Fersiske Contoiret, der husets angelägne acter och documenter förvaras, blifver och under samma direction som Finnåkers bruk, till undvikande af deras oordning och förstörande, hvilket uti flere familier åstadkommit svåra förluster både genom oväntade processer som och kronofordringar, hvilka i brist af ärforderlige documenter icke kunnat utredas och förklaras. Till contoirs omkostningarnes årlige behof sammanskjuts våra k[ära] barn medlen i den proportion de efter sina lotter i boet äro deltagande". Men även då de Fersenska släktgodsen efter majorernas Axel och Hans von Fersens död 1838 och 1839 övergingo till kammarherren August Gyldenstolpe, som var gift med Fabian von Fersens dotter Louise von Fersen, upphörde Fersenska kontoret ej genast.

Arnold Soom
1967

Hänvisningar

ReproduceratNej

Kontroll

Om postens upprättandeTidigare Arkis-nummer: 720807.019
Skapad1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad2022-02-04 11:27:33