Kort historik
1605 gjordes det första försöket att skilja sjuk- och fattigvård från varandra. Det skedde genom ett dekret av Karl den IX, som innebar att de sjuka skulle vårdas i hospitalen och de fattiga i sockenstugor. 1624 föreskrev Gustaf II Adolf att hospital skulle inrättas i varje provins i stället för de dåligt hållna hospitalen i städerna. Nästa märkesår är 1686. I den då stiftade kyrkolagen stadgas: "Uppå alle Hospitaler, så wid Domkyrckor som andra, skola Landshöfdingen, Biskopen, Kyrckioherden och en Borgmästare, uppsicht hafwa……Siukestugorne å Landet, wårde Adelen i Sochnen, tillika med Kyrckioherden, Wärdar och Sexmänn."
I anledning av den nya lagen utfärdade Collegium Medicum den första medicinalordningen där "provincialläkare" för första gången nämns och där provincialmedici även ålades att rapportera, "vad som rart och tänkvärdigt i re medica eller naturali månde förfalla" Efter Collegium Medicum upphörande övergick tillsynen över sjukvården till det år 1813 inrättade Sundhetskollegiet som fick en vidsträcktare uppgift till att ha överinseendet och styrelsen över allt det som angick sundhetstillståndet samt läkarvården och sjukskötseln, såväl hos rikets inbyggare i allmänhet som vid krigsmakten. Först 1876 överflyttades dock överstyrelsen över hospitalsväsendet och sinnessjukvården till Sundhetskollegiet. Uppgifterna övergick därefter vid nästa omorganisation 1878 till Medicinalstyrelsen.