Svenska importföreningen för färsk frukt u.p.a.

Under andra världskriget byggdes en särskild krisorganisation upp, i likhet med vad som skett under första världskriget.
I november 1939 trädde Statens industrikommission och Statens handelskommission i verksamhet. Till den förras uppgifter hörde att reglera råvaruförsörjningen och till den senares att handlägga licensärenden rörande import- och exportförbud. På dessa områden inledde kommissionerna samarbete med de s.k. import- och råvaruföreningarna.
Som officiösa krisorgan etablerades flera hundra föreningar och organisationer. Det rörde sig om såväl äldre som nybildade organ i form av intresseorganisationer, kommittéer, ekonomiska föreningar och aktiebolag. Ändamålet med import- och råvaruföreningarna var att möjliggöra en organiserad samverkan mellan vederbörande krisorgan och företrädare för produktion och handel i exempelvis import- och priskontrollfrågor.
Vissa importföreningar bildades på initiativ av respektive krismyndighet redan under krigets första skede. De flesta tillkom dock under åren 1940-41. Vid utgången av år 1941 fanns 53 importföreningar, delvis tillkomna genom ombildning av redan existerande branschsammanslutningar. Allmänt gällde att import- och råvaruföreningarna skulle stå öppna för samtliga företag inom vederbörande bransch, antingen direkt eller genom en branschsammanslutning. Efter krigsslutet fortsatte en del föreningar sin verksamhet, andra avvecklades eller ombildades till nya föreningar.

Svenska importföreningen för färsk frukt u.p.a. bildades den 2 april 1940. Som medlemmar ingick Inköpscentralernas AB, Kooperativa Förbundet, Sveriges Fruktimportförening samt Sveriges Kolonialvaru-Engrossisters Riksförbund. Till föreningens uppgifter hörde att ge statliga myndigheter upplysningar om anskaffningen av utländsk frukt, att importera och fördela disponibla varor mellan föreningens medlemmar och utanförstående importföretag. Det har inte kunnat fastställas när föreningen upphörde.