bild
Arkiv

Silversmedsföretaget Atelier Borgilas arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/AB144/EA_25-1
ExtraIDEA_25-1
Omfång
20 Hyllmeter 
196 Volymer 
Datering
19212001(Tidsomfång)
ArkivinstitutionNationalmuseum
Arkivbildare/upphov
Nationalmuseum, Enskilda arkiv, föreningar, företag och org..Atelier Borgila AB (1921)
Alternativa namn: Atelier Borgila AB
Kategori: Företag. Ospecificerad (Företag)
Kategori: Företag. Ospecificerad (Konsthantverk)
Kategori: Företag. Ospecificerad (Silversmide)

Innehåll

ArkivhistorikAtelier Borgilas arkiv: en arkivpresentation
Av: Joachim Enlund
De flesta som har kommit i kontakt med ett myndighetsarkiv har en ganska klar bild av dess beståndsdelar: inbundna protokoll, diarier, korrespondens och ett gytter av serier med handlingar ordnade efter ämne. Dessa beståndsdelar skiljer sig åt på många sätt, men delar alla den egenskapen att de har en direkt anknytning till myndighetens verksamhet. Jag blev därför något förvånad när jag av Nationalmuseum blev tilldelad uppgiften att under vintern 2010-2011 ordna arkivet efter Atelier Borgila, ett företag verksamt inom produktionen av guld- och silverföremål. Det visade sig dock att Nationalmuseums arkiv, sedan långt tillbaka i tiden, har bestått av två delar: ett myndighetsarkiv och ett historiskt arkiv (Konstnärsarkivet). Myndighetsarkivet har utgjorts av de handlingar som skapats i samband med museets verksamhet, och Konstnärsarkivet har utgjorts av de handlingar som har donerats till museet. Det ledande kriteriet för att museet ska motta en gåva till Konstnärsarkivet har varit att materialet på något sätt berört museets samlingar eller verksamhet. Detta gör att spännvidden inom arkivet är stor: man finner allt från brev från drottning Christina till textilprover från Astrid Sampe. Efter ett förvärv av Nationalmuseum år 2009 är också Atelier Borgilas arkiv en del av Konstnärsarkivet. Denna text är en sammanfattning av mina erfarenheter från arbetet med detta arkiv och en presentation av de möjligheter till forskning som det erbjuder.
Atelier Borgila och Erik Fleming
När bröderna Claes och Erik Fleming år 1920 öppnade Atelier Borgilas verkstad på Brahegatan, kunde få ana att det drygt 30 år senare skulle beskrivas som en händelse som skulle ”få de mest vittgående konsekvenser för utvecklingen av det moderna svenska silversmidet”. De båda bröderna hade vid det tillfället en begränsad erfarenhet av silversmide och Borgilas huvudperson, Erik Fleming (1894-1954), hade närmast oavslutade studier inom arkitektur och ingenjörsvetenskap bakom sig. Företaget kom emellertid att snabbt få vind i seglen. Redan vid världsutställningen i Paris år 1925 lovordades företagets silverföremål, och i en dåtida artikel i SvD skrev journalisten Quelqu’une om Erik Fleming att ”[h]an älskar rena ytor, lugna, klara linjer och en enkel dekor, och denna hans stil går igen på nästan alla föremål, som utgått från hans verkstad”. Uttryck som ”rena ytor” och ”enkel dekor” skulle sedan återkomma i mycket av det som skrevs om Atelier Borgila.
Claes Fleming lämnade tidigt verksamheten, men brodern Erik fortsatte och kom att ha stora framgångar. En kort summering av företagets 1930-tal belyser inte minst detta. År 1932 tillverkade Atelier Borgila en silverservis i 811 delar som en bröllopsgåva från det svenska folket till prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla. År 1933 blev Erik Fleming utsedd till Hans Majestät Konungens Hovsilversmed. År 1937 och år 1939 representerade företaget Sverige vid världsutställningarna i Paris respektive New York. Utöver dessa framgångar betjänade Atelier Borgila en växande kundkrets av kungligheter, biskopar, affärsmän och internationella celebriteter. Det är således inte någon tillfällighet att Erik Fleming, tillsammans med Jacob Ängman (1876-1942) och Wiwen Nilsson (1897-1974), brukar räknas som en av de tre stora inom svenskt silversmide från 1900-talets första hälft.
Flemings intresse för formgivning tog sig dock uttryck på andra områden än bara silver. I en artikel i Stockholmstidningen från 1940-talet karakteriserades han som en man ”som skapar biskopskräklor och aluminiumkastrull-handtag”. Förmodligen gjorde hans bakgrund som ingenjör sig påmind när han gav sig på att formge så pass disparata ting som möbler, kastruller och kirurgiska instrument. Detta intresse för formgivning kanske också är en del av förklaringen till varför Erik Fleming år 1950 lät sälja Atelier Borgila till Bolidens Gruv AB? Efter försäljningen fortsatte nämligen Fleming att vara konstnärlig ledare för Atelier Borgila samtidigt som han blev tilldelad en liknande roll för AB Flavia, ett dotterbolag till Boliden inriktat på industriproduktion av silverföremål. Fleming fick på det sättet möjligheten att formge silver för en betydligt större marknad.
Borgilas tid inom Boliden-koncernen blev emellertid kort: dels på grund av den osäkerhet kring företagets framtid som uppstod efter Erik Flemings bortgång år 1954, dels på grund av Bolidens tveksamhet kring att tillverkning av silverföremål ingick i deras egentliga kärnverksamhet. Efter att ha tagit över rollen som konstnärlig ledare för Atelier Borgila vid faderns bortgång, gjorde Lars Fleming år 1959 slag i saken och köpte sin faders gamla företag av Boliden. Lars Fleming fortsatte sedan att driva företaget fram till år 2004, då han sålde Borgilas namn och stämplingsrättigheter till silversmeden Henrik Ingemansson.
Atelier Borgilas drygt 80-åriga historia går nu att studera i det arkiv som finns hos Nationalmuseum. Förutsättningarna för att forska i arkivet är dessutom goda, eftersom det inte finns några omfattande förbehåll eller någon sekretess som påverkar materialets tillgänglighet.
Atelier Borgilas arkiv
Atelier Borgilas arkiv består i huvudsak av fotografier, ritningar och dokument. Man kan i arkivet även finna mindre väntade inslag som silverstämplar, prototyper till biskopskräklor och gamla videoupptagningar. Än så länge har bara arkivets dokumentdel ordnats och det återstår därför att skapa ordning bland företagets ritningar och fotografier.
Antalet ritningar uppgår enligt antikvitetsexperten Sofia Rudling Silfverstolpe till 4000-5000. Denna uppgift stämmer väl överens med företagets egen inventarielista från 1954, i vilken man uppger antalet ritningar till 4642. Om det med hjälp av sekundärlitteratur och handlingar i arkivet har gått tämligen enkelt att uppskatta antalet ritningar, har det varit betydligt svårare att uppskatta antalet fotografier. Jag kan än så länge bara gissa att det rör sig om ett par tusen fotografier på företagets föremål och ett par tusen fotografier som belyser företagets verksamhet (bilder på anställda, verkstaden, utställningslokaler m.m.). Den enda del som man nu emellertid kan säga något säkert om är företagets dokumentdel. Efter ordningsarbetet uppgår den till 197 volymer och dessa innehåller huvudsakligen arbetskort, korrespondens och orderbeställningar.
Under arbetet med Atelier Borgila har också en del material skiljts av för att utgöra stommen till egna arkiv. Exempel på sådana är de båda ägarnas personarkiv, som består av privata handlingar som inte direkt hör samman med företagets verksamhet. I Erik Flemings personarkiv finner man bland annat läromedel från hans studier i Tyskland och anteckningsböcker från hans tid som lärare vid Konstfackskolan. Personarkiven hörande till Atelier Borgila fick under våren 2011 ett intressant tillskott, då dottern till företagets tidigare verkmästare, Carl F. Larsson, donerade faderns arkiv till Nationalmuseum. I arkivet finner man klippböcker som berör Borgilas historia, handgjorda specialverktyg för silversmide och inte minst en imponerande byst av Erik Fleming. Arkivet innehåller dessutom anteckningar som kan ge en bättre bild av företagets allra äldsta historia, som tyvärr inte är särskilt väldokumenterad.
Dokumentdelen till arkivet
I Nationalmusei utställningskatalog (nr 577) tar konstvetaren Jan von Gerber upp ett dilemma som har med Atelier Borgilas arkiv att göra. Enligt von Gerber ”finns det betydande svårigheter” att bedöma företagets produktion under de första åren därför att det med ”få undantag saknas skisser, ritningar, föremål och foton”. von Gerber drar vidare slutsatsen att: ”Arkivmaterial från firmans grundande till 1940-talets början är till större delen förkommet.” Denna analys är korrekt på så sätt att flera av arkivets längre serier tyvärr inte omfattar företagets allra första år. Korrespondensen inleds inte förrän 1943 och orderbeställningarna inte förrän 1936. Bilden kanske ändå inte behöver vara fullt så dyster: vid en genomgång finner man nämligen att nästan 40 % av arkivets 197 volymer innehåller material som skapats före år 1940. Då större delen av detta material dessutom utgörs av arbetskort och fotografier på föremål, kan man åtminstone få en god inblick i vad företaget har tillverkat.
von Gerber tar ändå upp ett intressant problem: Varför finns det så pass lite bevarat från företagets allra första år? En förklaring kan vara att företaget under de tidiga åren var mindre noggrannt med att ta hand om sitt material. När företaget sedan växte och materialet blev allt mer omfattande, så fick man av rent praktiska skäl skapa rutiner för ordning. Upprättandet av ritningsregister och inventarielistor för ritningar tyder inte minst på denna utveckling. En annan förklaring är att det har förekommit gallring i arkivet. Under arbetet med Atelier Borgilas arkiv har jag emellertid bara stött på ett sådant fall: i ett brev från 1953 beklagar sig företagets verkställande direktör Fredric Rudbeck över att en nitisk kamrer har gjort sig av med 20 pärmar innehållande Borgilas äldre brevsamling. Att gallring har förekommit så pass sparsamt i arkivet innebär att det finns flera långa och sammanhängande serier. Exempel på sådana är korrespondens (1943-1994), orderbeställningar (1936-1991), arbetskort (1921-1955) och fotoböcker (1925-1951). Om man vill orientera sig i dessa serier, utgör ritningsregistret ett viktigt verktyg.
Ritningsregistret grundar sig i ett alfabetiskt system, där varje föremål har getts en beteckning som beror dels på föremålets begynnelsebokstav, dels på dess tillverkningsnummer. Med beteckningarna i ritningsregistret kan man gå vidare till företagets arbetskort. Genom arbetskorten kan man få fram upplysningar om föremålets guld- eller silverhalt och det antal arbetstimmar som det tagit att tillverka det. Arbetskorten går vidare att genom ordernummer knyta an till företagets orderbeställningar. Dessa redogör för vem som har beställt ett föremål och hur mycket han eller hon har betalat för det. Utifrån kunduppgifter i orderbeställningarna kan man sedan komplettera undersökningen med material ur företagets korrespondens. Denna rikedom på upplysningar gör materialet i Atelier Borgilas arkiv till en guldgruva för den som intresserar sig för de föremål som företaget har tillverkat. Men arkivet erbjuder även flera andra möjligheter till studier och undersökningar.
Möjligheter till forskning
I Atelier Borgilas arkiv kan man inte bara studera företagets historia eller Erik Flemings formgivning utan man kan även undersöka de långa linjerna i utvecklingen hos ett företag inom konsthantverk. Av särskilt intresse blir då inte minst det material som finns bevarat från den tid då företaget tillhörde Bolidenkoncernen. I kontakten mellan de båda företagen kan man notera hur två olika sorters logik möter varandra: det småskaliga och exklusiva hantverket står mot den storskaliga industriproduktionen. Sammantaget berättar Borgilas arkiv också något om villkoren för svenska konsthantverkare i allmänhet och silversmeder i synnerhet under större delen av 1900-talet. Att arkivet dessutom är så pass välbevarat och omfattande gör det till ett unikt inslag i Nationalmuseums Konstnärsarkiv.
Materialet i arkivet uppmuntrar också, då företaget hade en vid kundkrets, till personhistoriska undersökningar. Vid en genomgång av företagets orderbeställningar, inser man snabbt att deras innehåll nästan går att se som en slags Vem är det för dåtida prominenta stockholmskretsar. von Gerber skriver insiktsfullt om företagets första kundkrets att:
[d]et går inte att bortse ifrån samhörighetskänslan inom adeln, grundad på det gemensamma adelskapet, men framförallt på mer eller mindre täta och väl kända släktskapsband. Atelier Borgila fick sina första kunder i dessa kretsar och kunde också snart räkna hovet och kungafamiljen hit.
En något krassare bild av denna kundkrets ges i en utredning gjord av Boliden år 1958. Enligt utredningens författare är Borgilas butik på Sturegatan:
elegant inredd i en utomordentligt värdig stil och är närmast en fashionabel receptionslokal med någon dragning av begravningsbyrå. Interiören ävensom personalens uppträdande skrämmer bort alla kunder utom det fåtal, vars självkänsla stärkas av ett stort antal tusenlappar i plånboken.
Vill man ha en inblick i den dåtida stockholmssocietetens liv, utgör Atelier Borgilas arkiv en oväntad men ändå intressant ingång. Arkivet lämpar sig även för studier inriktade på enskilda berömda individer och de silverföremål som företaget har tillverkat till dem. Bland arbetskorten finner man beställningar på gåvor som Borgila har tillverkat till Gustaf V, Ivar Kreuger, Winston Churchill och Hermann Göring. Det finns här för den historieintresserade flera spännande uppslag och möjligheter.
Avslutningsvis tänkte jag bara konstatera att det har varit ett nöje att arbeta med ett arkivmaterial, som har sitt ursprung hos ett företag med en lång och växlande historia. En vidare förhoppning är att företagets många ritningar i sinom tid ska bli tillgängliga för forskning, och att materialet i arkivets dokumentdel kommer att utgöra en grund för studier, vars innehåll jag än så länge bara gissa mig till.
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
KÄLLOR
Nationalmuseum
Silversmedsföretaget Atelier Borgilas arkiv
Carl F. Larssons arkiv
LITTERATUR
Hernmarck C. - Bengtsson B., Erik Fleming och Atelier Borgila, Stockholm 1955.
Nationalmusei utställningskatalog, nr 577. Erik Fleming - Atelier Borgila, Uddevalla 1994.
Rudling Silfverstolpe, S., Modernt svenskt silver, Danmark 2009.

Kontroll

Skapad2016-05-12 11:42:45
Senast ändrad2018-05-03 12:09:35

Nyheter

den 17 september 2018
Ny dataleverantör till NAD
Vi hälsar Region Gotland välkomna som dataleveran...


den 27 augusti 2018
Ny arkivguide för vattenforskare
Äldre handlingar kan ge viktig information om de...


Tidigare nyheter