Arkiv

Brev från Birgitta Hörnlund

Grunddata

Referenskod

SE/LLA/31363

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/pHdqBeQ7kK28NRUpxfPTw0

Omfång

0,03 Hyllmeter

0,01 Hyllmeter (Efterleverans i maj 2021.)

10 Fotografier (Efterleverans i maj 2021.)

Datering

1950t

–

2021

(Tidsomfång)

Villkor

Tillståndsgivare

Chef för förvarande arkivinstitution

Villkorsanm

Tillstånd att ta del av arkivet beviljas av enhetschef vid Riksarkivet Göteborg - Lund till och med året efter det att Birgitta Hörnlund avlidit. Därefter är arkivet fritt tillgängligt.

Sökmedel

Arkivförteckning (godkänd), Maria Wallin

Arkivinstitution

Riksarkivet i Lund (depå: Arkivcentrum Syd)

Arkivbildare/upphov

Hörnlund, Meret Birgitta (1940)

Kategori: Person (släkt)

Petersson, Inga-Lisa (1938)

Alternativa namn: Pettersson, Inga-Lisa

Kategori: Person (släkt)

Innehåll

Allmän anmärkning

Inlämnat som gåva i september 2020.

Inledning (äldre form)

Denna lilla brevsamling, som trots sin ringa storlek dock spänner över sex decennier, har skänkts till Landsarkivet i Lund av Inga-Lisa Petersson, Birgittas väninna sedan skoltiden. I breven berättas bland annat om tiden i kloster (St Marys Convent i Wantage, Storbritannien) och som bibliotekarie. Brevväxlingen under de senare åren fördes alltmer via e-post och därav finns främst julkort och liknande från denna tid.
Gåvogivaren skriver såhär:

”Min bekantskap med Birgitta började när vi sågs i latinlinjens första ring 1955 på Halmstads allmänna läroverk. Jag skriver ur minnet, utan skolkatalog: Vi var då sju klasser som samtidigt läste latin, skolan var Sveriges då största läroverk. Latin lästes huvudsakligen av flickor som man ville ge en humanistisk bildning. (Se t.ex. Marie Nordström, Pojkskola – Flickskola – Samskola, 1987.) Birgitta och jag samt några till läste också klassisk grekiska i två år, jag egentligen ett och ett halvt eftersom jag först efter en termin sökte mig till den linjen.

Birgitta bodde centralt. Hennes mor var troligen hemarbetande då, senare undervisade hon barn på lasarettet. Hon var folkskollärare om jag uppfattat rätt. Birgittas far var urmakare. Birgitta var nog 18 år då hon tog studenten, hade varit ett begåvat barn som börjat skolan tidigt, troligen bodde familjen då på Lidingö. Hon gick i en privat skola i centrala Stockholm. (Troligen nära Hötorget.)

Birgitta och jag följdes åt till Lund. Hon läste latin och litteraturvetenskap. Hon tog även en examen i teologi, teol. kand. Förutom hebreiska läste hon nog andra språk också. Det tog lång tid då jag verifierade hennes betygsavskrifter. Hon undervisade i latin 6 veckotimmar ett läsår i Malmö.

Birgitta och jag gick till en början på söndagsgudstjänster i Allhelgonakyrkan. Senare bevistade hon nog gudstjänster i Laurentiistiftelsen i Lund. Birgitta hade vad jag vet inga planer på att bli präst. (Vi tog studentexamen 1958, vår kristendomslärare var emot kvinnliga präster. Jag själv kände mig förolämpad av detta motstånd mot kvinnliga präster, trots att jag inte hade några planer på att bli präst. Det blev ju tillåtet för kvinnor att bli präst väl vår sista termin i gymnasiet.)

Birgitta kände gemenskap då hon vistades i ett kloster i England och en luciadag vigdes hon till nunna. Hon tog körkort och arbetade inom klosterrörelsen med många olika verksamheter. Men klostrets verksamhet minskade. Birgitta återvände till Sverige, kanske bidrog faderns död.

Birgitta sökte sig till Ersta och planerade att bli diakonissa. Dock lämnade hon Ersta innan utbildningen var klar. Hon utbildade sig till bibliotekarie och arbetade inom detta yrke fram till pensioneringen. Hon flyttade till Eskilstuna och kom att vara aktiv som släktforskare där.

När Birgitta kom tillbaka till Sverige efter klostervistelsen blev hon glad då hon fick veta att jag sparat hennes brev. Vid något tillfälle yttrade hon att hon skulle vilja att hennes brev sparades på ett arkiv. Denna önskan kan kanske gälla alla hennes brev då hon ju var densamma som personlighet. Själv har jag börjat tänka försonligt över latinplugget i skolan. Det känns ju nästan som en fostran för EU. Liksom den klassiska grekiskan. Birgittas brev tar inte stor plats. De är inte utförliga, oftast maskinskrivna med tätt radavstånd, hennes handstil är lättläst, nästan textning. De börjar på 1950-talet och går fram till åtminstone 2000-talet.”

Kontroll

Skapad	2020-09-10 10:52:30
Senast ändrad	2024-01-30 09:59:19

Serier (1 st)

Referenskod	Titel
E	Brev och kort m.m.

Sökhjälp: arkiv