bild
Arkiv

Gamla ritningssamlingen, GS


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0085
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/ZkmACFsqTa2M5fDNltqEF0
Omfång
1 Hyllmeter 
VillkorDelvis
VillkorsanmVissa handlingar i arkivet kan omfattas av sekretess. En sekretessprövning ska göras innan handlingar kan lämnas ut.
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Inledning (äldre form)Ritningssamlingen var, innan den ordnades i det skick denna förteckning utvisar, uppdelad på fyra grupper- ett system, som infördes av arkivarien J. Flodmark- med läget av den byggnad, lokalitet m.m. som ritningen rörde, inom resp. stadsdelarna Staden, Norrmalm och Södermalm som indelningsgrund, vartill kom en grupp diverse ritningar.

Vid en 1931 genomförd omordning av samlingen bibehölls till en början den förutvarande uppdelningen, ehuru numreringen, vilken tidigare löpt endast inom varje grupp, nu gjordes fortlöpande. Med hänsyn till accessioner lämnades härvid luckor i numreringen. Under arbetets fortgång visade sig emellertid, att en fortlöpande nummerserie utan avseende på någon gruppindelning ur flera synpunkter vore den fördelaktigaste, varför den gamla indelningen efter stadsdelar helt slopades.

De ritningar, vilka avse samma byggnad, lokalitet m.m. äro försedda med gemensamt nummer, varjämte inom varje dossier förekommer en individuell numrering i löpande följd. Om ritningarna äro bundna eller sammanhäftade, har givits ett enda nummer åt hela volymen resp, häftet.

Ritningar förvaras, där särskilda hinder ej möta, i ett vertikalskåp av metall. En anteckning på anmärkningssidan i förteckningen, att vissa ritningar ingå i band, resp. portföljer, resp. häftats, rullats eller uppfodrats på papp eller väv, anger tillika, därest icke annat uppgives, att ritningarna ehuru intagna i den fortlöpande nummerföljden på grund av sitt yttre skick förvaras utanför vertikalskåpet.

Memorial eller andra handlingar äro stundom vidfogade ritningarna. Lösa till dessa hänförliga handlingar, i allmänhet stadsarkitekternas koncept, ha hopbuntats och lagts till resp. stadsarkitekts arkiv. Enstaka utkast och skisser av mindre format, som ofta åtfölja nämnda handlingar, förvaras jämte dessa och redovisas sålunda ej i denna förteckning.

I anmärkningskolumnen har vidare, där så varit möjligt, antecknats av vilken person- i allmänhet stadsarkitekt- ritningarna utförts, upplysningar, som emellertid icke göra anspråk på fullständighet. I många fall skulle proveniensen kunna utrönas blott genom en ingående forskning, varom här icke varit fråga.

Av stadsarkitekternas produktion, i den mån denna är bevarad i stadsarkivet, har givits en överskådlig sammanställning i en särskild förteckning, där ritningarna under resp. stadsarkitekts namn återfinnas under samma nummer som i förteckningen över ritningssamlingen.
Kortregister finnes till ritningssamlingen.

Cirkulär

Ang ordnande och förtecknande av ritningar och handritade kartor

Arkivarien Corins förslag av den 16 mars 1946 godkännes med följande ändringar:

Fattigvårdsnämndens ritningar och handritade kartor avföras ur den hittillsvarande samlingen av sådana (= den äldre samlingen) och föras till en ny samling av ritningar och handritade kartor (= den nya samlingen). Jakobs och Johannes församlings ritningar och handritade kartor bibehållas tillsvidare i den förstnämnda samlingen, men om nya tillskott från dessa församlingar tillkomma, sammanföras samtliga ritningar och handritade kartor från sagda församlingar i den sistnämnda samlingen.

Enstaka ritningar med bestämbar privat proveniens placeras i den äldre samlingen.

Registerkorten uppdelas i två avdelningar, den ena för den äldre samlingen, den andra för den nya.

Stockholm den 3 april 1946
Arne Forssell

Stadsarkivarie

Promemoria
Till herr stadsarkivarien
Angående samlingen ritningar och handritade kartor

Vissa med pågående ordningsarbeten inom samlingen ritningar och handritade kartor förbundna svårigheter ha kommit en revision av de principer, enligt vilka samlingen ordnats, att framstå som synnerligen önskvärd.

Innan samlingen 1931 började ordnas i sitt nuvarande skick, voro ritningarna fördelade i fyra grupper med stadsdelarna Staden, Norr- och Södermalm som indelningsgrund, varjämte märktes en grupp diverse ritningar. Inom varje grupp voro ritningarna numrerade från nr 1 på så sätt, att med avseende på sitt objekt sammanhörande ritningar försetts med ett gemensamt nummer. Ritningarna hade sålunda ordnats utan hänsyn till deras proveniens.

Omordningsarbetet innebar, att den gamla indelningen på fyra grupper slopades, i det att numreringen gjordes löpande genom hela samlingen. Systemet att förse ritningar avseende samma objekt med ett huvudnummer bibehölls, varjämte för varje sådan grupp infördes en individuell, blott inom denna löpande numrering. Ej heller vid omordningsarbetet blev sålunda proveniensen bestämmande för ritningarnas placering, vilket för övrigt aldrig konsekvent skulle kunnat genomföras till följd av det sätt, varpå ritningarna tidigare sammanblandats. Vid proveniensen fästes emellertid avseende så till vida, som varje stadsarkitekts produktion sammanfördes för sig i en särskild förteckning genom utdrag ur den allmänna ritningsförteckningen. Ritningar, vilka med säkerhet utförts av en viss stadsarkitekt, äro sålunda upptagna dels på vederbörlig plats inom den löpande nummerserien, dels med sitt ur detta sammanhang lösryckta nummer under respektive stadsarkitekts namn. (jämför bilaga till stadsarkivets årsberättelse 1933).
Systemet har fungerat smidigt, då det gällt att i samlingen inordna nya tillskott från stadsarkitekternas produktion eller lösryckta ritningar av obestämd proveniens. Redan på ett tidigt stadium tillfördes emellan tid samlingen ritningarna från andra kommunala institutioner än stadsarkitektkontoret såsom ritningar tillhörande Norsborgs i Vattenledningsverkets arkivförteckning upptagna arkiv samt en mängd från fattigvårdsnämnden levererade ritningar. Givetvis sammanhöllos dessa ritningar i enhetliga grupper. Därmed hade proveniensprincipen införts som ett nytt moment vid förtecknandet av ritningarna. I förenämnda fall var detta visserligen icke av någon större betydelse, då ritningarna icke voro flera, än att de på vanligt sätt kunde specificeras i förteckningen med utgångspunkt från den byggnad m.m. de avsågo. Denna regel har dock icke kunnat konsekvent tillämpas. I vissa fall, såsom i fråga om ritningarna till allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897, har redan den stora mängden ritningar utgjort ett hinder härför. För överskådlighetens skull var det nödvändigt att detaljförteckna detta omfattande bestånd på ett sätt, som avvek från principerna för ritningarnas förtecknande i övrigt. Såväl på grund därav som med hänsyn till önskvärdheten att icke ett enda huvudnummer skulle tilldelas ett oproportionerligt stort utrymmer i förteckningen över ritningssamlingen, upprättades en särskild förteckning över utställningsritningarna. Denna försågs dock med ett huvudnummer i anslutning till den allmänna nummerserien. Vid detta i förteckningen över ritningssamlingen intagna nummer återfinnes dock endast rubriken Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 med en hänvisning till detaljförteckningen. I fråga om dessa och andra särskilt detaljförtecknade ritningar förekommer sålunda en strängt taget onödig dubbelföring.

Att, såsom i de tre sistnämnda fallen, vissa grupper i ritningsförteckningen sammanhållits som enheter med hänsyn till sin proveniens har medfört att numreringen måst göras mera komplicerad. Ursprungligen förekom som nämnts endast en huvudnummerserie utmärkande varje, av gemensamt objekt sammanhållen ritningsgrupp samt en inom varje sådan grupp löpande nummerserie. Men i och med att även provenienshänsyn blivit bestämmande för numreringen, ha tillkommit nummer överordnade dem, som äro gemensamma för ritningar avseende samma objekt. Man får därför tre nummerserier.

Proveniensprincipen såsom utslagsgivande för ritningars placering har dessutom lett till vissa oundvikliga inkonsekvenser. I fråga om redovisningen för församlingarnas ritningar företer sålunda förteckningen motstridande principer. Medan exempelvis Jakobs och Johannes församlings ritningar i detalj förtecknats i den allmänna ritningsförteckningen, äro Katarina församlings ritningar blott upptagna med rubrik med hänvisning till en före ritningarnas leverans till stadsarkivet uppgjord detaljförteckning. Orsaken till att den förra församlingens ritningar specificerats i förteckningen är, att över dessa tidigare icke förelegat någon nöjaktig förteckning. Såsom en inkonsekvens kan vidare betecknas, att lantegendomsnämndens och kyrkogårdsnämndens ritningar helt lämnats utanför ritningsförteckningen. Dessa ritningsarkiv bilda en så integrerande del av respektive nämnders arkiv i övrigt, där de lätt kunna uppsökas med tillhjälp av särskilda register, att det aldrig varit fråga om att intagna dem i ritningsförteckningen.

Som synes är det nuvarande systemet behäftat med åtskilliga brister, och flera skulle kunna anföras. Jag får därför vördsamt föreslå, att den allmänna förteckningen över ritningssamlingen i fortsättningen blott reserveras för ännu återstående sumpar av helt obestämbar proveniens eller sådana likaledes obestämbara ritningar, vilka i framtiden tillföras stadsarkivet genom gåvor, köp å bokauktioner eller dylikt, medan däremot ritningar med klar proveniens förtecknas särskilt antingen tillsammans med de arkiv, dit de höra, eller separat. I varje fall bör mellan dem och ritningarna i övrigt upprätthållas en skarp boskillnad. Vidare får jag föreslå, att varje ritningsförteckning förses med ett nummer samt att en liggare upplägges över dessa förteckningar med hänvisning till respektive nummer eller, därest ritningar förtecknats tillsammans med andra arkiv, till ifrågavarande arkivförteckning.

Då ritningssamlingen ordnades, upplades samtidigt ett kortregister över ritningarna, vilket sedermera i mån av nya accessioner successivt kompletterats. Det vore önskvärt, att detta kortregister även finge redovisa för ritningsbeståndet utanför förenämnda ritningssamling. Avsikten är dock icke att införa en detaljredovisning, vilket i de flesta fall skulle innebära dubbelföring. Det borde vara tillräckligt att i kortregistret angiva varje enhet ritningar med en huvudrubrik jämte vederbörliga hänvisningar.

Stockholm den 16 mars 1946
Carl-Fredrik Corin

Tillgänglighet

SekretessDelvis

Kontroll

Skapad2014-10-23 10:27:32
Senast ändrad2022-08-29 16:06:01

Nyheter


den 12 september 2022
Nya ämnen i Digitala forskarsalen
Digitala forskarsalen på Riksarkivets webbplats h...


Tidigare nyheter