bild
Arkiv

Kriminalavdelningen

Överståthållarämbetet för polisärenden 3 (ÖÄ)

Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0023/01
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/Vf0yfrTrGANRxe82hndyT8
ExtraID01
Omfång
213,6 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan)

Innehåll

Inledning (äldre form)KRIMINALAVDELNINGEN

INLEDNING

Historik
Polisväsendet i Stockholm tillhörde ursprungligen Överståthållarämbetets avdelning för polisärenden, inrättad 1776. Avdelningen genomgick en omfattande organisationsförändring efter att ett Kungligt brev hade utfärdats den 9 mars 1850. Kungl. Maj:t fastställde att den nya organisationen skulle träda i kraft den 1 september samma år. Omorganisationen innebar bland annat att all polisverksamhet samlades hos en och samma myndighet och att polisens uppgifter blev mer specialiserade.

Den 4 oktober 1853 inrättades en ny avdelning inom Överståthållarämbetet för polisärenden vilken enbart skulle arbeta med brottsbekämpning. Fyra av säkerhetsavdelningens poliser fick då i uppgift att efterspana och gripa brottslingar samt utreda brott utan inskränkning till ett visst geografiskt område. Tidigare hade efterspaningar endast ägt rum i den trakt där brottet hade begåtts. Avdelningen kallades Säkerhetspolisen till 1864, därefter Detektiva avdelningen och från 1917 Kriminalavdelningen. Man hade lokaler vid Myntgatan 4 i Gamla Stan till 1911 då verksamheten flyttades till det nybyggda polishuset på Kungsholmen.

Efter framställning av Överståthållarämbetet beslöt Kungl. Maj:t den 28 maj 1856 att inrätta en ny tjänst med titeln polisadjutant. Polisadjutanten blev chef för den brottsbekämpande avdelningen som i samverkan med polisvaktdistriktens konstaplar skulle verkställa polisens uppsikt över för brott straffade eller misstänkta personer, bedriva efterspaningar i brottmål samt söka förhindra brott.

När polisväsendet återigen omorganiserades 1864 utökades personalstyrkan väsentligt; en kommissarie, två överkonstaplar och tio konstaplar ställdes nu under den samtidigt inrättade polisintendentens chefskap. Tjänstetiteln polisintendent ändrades till förste polisintendent vid ytterligare en omorganisation av polisen 1899. Det närmaste ansvaret för kriminalpolisen ålåg dock poliskommissarien, vars befattning åren 1870-1917 var förenad med en av stadsfiskalstjänsterna, även verksam som åklagare (se Stadsfiskalskontoret, nr 128). Förste polisintendenten var Kriminalavdelningens högste chef till 1917 då chefskapet överfördes till en nyrättad tjänst som tredje polisintendent. I samband med denna omorganisation indrogs förste stadsfiskalsbefattningen och ersattes av två polisassessorer som dels skulle fungera som allmänna åklagare, dels biträda vid brottsutredningar inom Kriminalavdelningen.

Kriminalpolisens verksamhet bestod även i att bekämpa och söka förhindra lösdriveri vilket innebar övervakande och omhändertagande av lösdrivare, d v s alkoholister, arbetslösa, tiggare, prostituerade och hemlösa. En särskild byrå för prostituerade öppnades 1859, se Prostitutionsavdelningens arkiv, förteckning nr 24/02. I Kriminalavdelningens arkiv förvaras handlingar rörande lösdrivare till 1885, tiden 1885-1952 se Kriminalavdelningens femte rotel/ Lösdrivaravdelningen, förteckning nr 23/02.

För att sprida uppgifter och fotografier över misstänkta brottslingar utgavs tidningen ”Polisunderrättelser” 1878-1976 (förvaras hos Stadsarkivets bibliotek). Tidningen bestod av två delar. Dels en för kriminella ärenden som huvudsakligen innehöll efterlysningar av brottslingar, tillkännagivanden om gripanden, uppgifter om stulen egendom och förteckningar över brottslingar som skulle friges. Dels en del som omfattade meddelanden om alla personer som varnats eller dömts till tvångsarbete för lösdriveri samt uppgifter om frigivning av dessa.

Ett annat viktigt hjälpmedel i jakten på misstänkta och efterlysta brottslingar var upprättandet av ett signalementssystem. Redan 1871 hade man börjat fotografera häktade och straffade personer. Så småningom började fotografierna av brottslingar, kallade ”förbrytarporträtt”, ordnas efter olika brottskategorier, till exempel ”Cykeltjuvar”, ”Vindstjuvar”, ”Sedelförfalskare” (se serie F XI). Man ansåg att en brottsling hade en viss specialitet och inte gärna frångick den. År 1893 infördes fransmannen Alphonse Bertillons system med antropometriska mätningar av brottslingar och anteckningar om förekomst av medfödda kroppsfel, tatueringar, ärr och dylikt som komplettering till fotografierna. (Antropometri = läran om människokroppens måttförhållanden.)

Ett särskilt Signalementskontor inrättades den 14 mars 1906 efter att kriminalpolisen hade undervisats i signalementslära och daktyloskopi (läran om fingeravtryck). Samtidigt infördes en förbättrad fingeravtrycksmetod, kallad Galton-Henrys system. Inom Kriminalavdelningens signalementskontor inrättades Centralbyrån för fingeravtryck den 1 januari 1907. Verksamheten omfattade ursprungligen identifiering av brottslingar i Stockholm. År 1921 förstatligades byrån och kom att omfatta hela riket under namnet Statens centralbyrå för fingeravtryck (Statens kriminaltekniska anstalt fr o m 1939) och fick tillsammans med Signalementskontoret en gemensam ledning . (Förvaras hos Riksarkivet.)

Till Kriminalavdelningen hör också den s k Kreugerutredningen. Finansmannen och företagsledaren Ivar Kreuger föddes den 2 mars 1880 i Kalmar och hittades skjuten (förmodat självmord) den 12 mars 1932 i Paris. Han grundade flera företag, tillsammans kallade Kreugerkoncernen, till exempel byggföretaget Kreuger & Toll AB 1908 och Svenska Tändsticks Aktiebolaget (S.T.A.B.) 1917. Bland många andra uppdrag kan nämnas att Ivar Kreuger var majoritetsägare i Svensk Filmindustri (S.F.), grundad 1919. Kreugerkoncernen bedrev även en omfattande utlåning av pengar till stater mot förmånlig ränta och mycket långa amorteringstider. I slutet av 1920-talet kontrollerade Kreugers finansimperium bland annat merparten av världens hela tändsticksproduktion. Efter den stora börskraschen i New York 1929 började koncernen få svåra ekonomiska problem. Kreugers död utlöste den så kallade ”Kreugerkraschen” då stora delar av koncernen försattes i konkurs. Sammanbrottet tillhör en av historiens mest omfattande konkurser och fick långtgående politiska, personliga och ekonomiska konsekvenser i Sverige, USA och många andra länder runtom i världen. Se även Stockholms rådhusrätts arkiv, förteckning nr 140, avdelning 2 (”Kreugerroteln”).

Arkivet
Kriminalavdelningens arkiv överlämnades till Stockholms stadsarkiv den 25 februari 1944, accessionsnummer 9/1944. En tilläggsleverans omfattande polisens Kreugerutredning överlämnades den 22 juni 1976, accessionsnummer 29/1976. Kreugerutredningen (serierna
F X a-h) består huvudsakligen av polisrapporter, utredningar och inlagor till domstolar som upprättades efter Kreugerkraschen 1932.

Kriminalavdelningens arkiv omfattar totalt 201,5 hm handlingar varav 93,5 hm utgörs av polisutredningar i brottmål ordnade i dossierer (se serie F IV a). För upplysning om vad vissa serier innehåller se respektive serie i arkivförteckningen samt redogörelse för diarier och register (ingår i F IXX:2). Med undantag för den tidigare helt oförtecknade Kreugerutredningen har kriminalpolisens arkiv ordnats och förtecknats av polisens arkivarier före leverans till Stadsarkivet.


Arkivet har registrerats i databasen ARKIS II under november-december 2008 och arkivförteckningen har även kompletterats med en mängd uppgifter som tidigare endast funnits redovisade på arkivvolymerna.



Stockholms stadsarkiv den 30 december 2008



Christina Hellgren



Källor:
Dahlgren, E.W. (red.), Stockholm 1897, del I, kapitel IX Stockholms polis
Järbe, Bengt, Polisen i Stockholm förr och nu, Stockholm 1975
Thullberg (Tistad), Dagmar, På spaning efter individen - Stockholmspolisen som källa till personforskning, Stockholms stadsarkivs årsberättelse 1989, Stockholm 1990
Artiklar i CD-ROM/DVD-skivan: Kungsholmen, Stockholms stadsarkiv 2005
Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar-Kreuger>

Kontroll

Skapad2008-11-25 12:43:58
Senast ändrad2021-11-11 08:11:40

Nyheter

den 10 april 2024
Genväg till namnen bakom pseudonymerna i svensk dagspress
Bang, Red Top och Kar de Mumma har gått till hist...


den 7 mars 2024
1930 års folkräkning uppdaterad
Folkräkningsdatabasen har uppdaterats med 143 647...


Tidigare nyheter