Torsdagen den 5 december kl. 16.30–22.00 genomförs tekniskt underhållsarbete på webbplatsen. Under tiden som arbetet pågår kommer webbplatsen att vara helt avstängd.
bild
Arkiv

Stockholms dövas förening


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/1274
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/sIRECUy4yf4e8ta4pq9JI6
Omfång
35,5 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)
Arkivbildare/upphov
Stockholms dövas förening, SDF (1868 – 2007)

Innehåll

Ordning & strukturFörteckning

över

Stockholms Dövas Förenings arkiv
Allmän anmärkningFörkortning:
(*) SDF = Stockholms Dövas Förening
(**) SDR = Sveriges Dövas Riksförbund
Inledning (äldre form)Från Döfstumme-Föreningen i Stockholm till Stockholms Dövas Förening
Döfstumme-Föreningen i Stockholm bildades den 3 maj 1868 vid mötet på Manilla. Det var 56 medlemmar första året. Föreningen var öppen för alla döva i Sverige. Mellan åren 1875-1918 kallades föreningen för Döfstumföreningen i Stockholm. Föreningen blev en lokalförening för Stockholm 1903. Sedan 1950 heter det Stockholms Dövas Förening.

Ossian Edmund Borg (O.E. Borg) (1812-1892) var en av föreningens grundare och dess förste ordförande. Han var direktör på Allmänna Institutet för döfstumma och blinda (nuvarande Manillaskolan) och son till Pär Aron Borg, som 1808 grundade Allmänna Institutet för döfstumma och blinda. Detta förlades 1812 till Manilla, där den nuvarande skolans byggnader uppfördes 1864. Folkrörelserna växte fram tack vare industrialiseringen och tätorternas tillväxt som starkt bidrog till nya livsvillkor, samverkan och kontakter människor emellan. I kölvattnet av folkrörelsen var Ossian Edmund Borg ordförande i Stockholms bildningscirkel som hade bildats 1848. Senare var Ossian Edmund Borg även ordförande i Döfstumme-föreningen i många år och blev omtyckt av föreningens medlemmar och hans insatser för de dövas sak hölls så högt att han utsåg till ordförande på livstid. Borg valdes in i styrelsen för Stockholms Simsällskap 1868 och var bland de mest verksamma i sällskapet, bland annat som vice ordförande och senare som hedersledamot 1884. Borg satt i styrelsen för aktiebolaget för
Fruntimmers Sim- och Badinrättningen vid Skeppsholmen, som ordförande mellan 1870-1872. Direktör Borg avled den 10 april 1892.

Frithiof Samuel Carlbom (1835-1890) var en av föreningens tre grundare. Själv döv genomgick han Allmänna Institutet för dövstumma och blinda (Manillaskolan) och var åren 1860-1882 lärare på Tysta skolan i Stockholm. Under 1860-talet uppmuntrade Borg och antal döva att delta i bokcirklar om kunskap i demokrati och hur man kunde bilda en folkrörelse.



Frithiof Samuel Carlbom, som var döv, reste runt i Tyskland sommaren 1863. Han fick där kontakt med bland andra Eduard Fürstenberg, som grundade dövföreningen i Berlin 1848, den
första dövföreningen i Tyskland. Dövföreningen hade alltså stor betydelse för döva. Vid hemkomsten förkovrade han sig i föreningsbildning.

Albert Berg (1832-1916) var agré vid Akademin för de fria konsterna och en av sin tids mest uppskattade landskapsmålare. Han var även en av föreningens tre stiftare och dess egentlige ledare fram till 1895. Som viceordförande och skattmästare ledde han föreningen under ett tjugotal år med fast hand, så att föreningen ibland kallades för ”Berg's förening”. Hans gode vän (men inte släkting) Harald Berg skrev i en biografi: ”Han hade reda på vars och ens förhållanden och hölls en var i tukt och Herrans förmaning, som bröt mot god ton och sed…”. Berg var en förtrogen föreningsmedlem i 48 år och offrade en stor del av sin fritid och stora summor i sitt arbete för föreningens bästa. Han var president vid sjätte internationella dövstumkongressen i Stockholm 1884 och svenskt ombud vid kongressen i Paris 1889.

År 1873 hölls den första allmänna internationella dövkongressen med kyrkofest i Berlin, där föreningen deltog för första gången. Tyska döva hade anhållit om och fått fria resa med statens järnvägar till denna kyrkofest. En liknande ansökan från Stockholms Dövas Förening gjordes år 1874 och beviljades av kungen. Svenska döva fick därmed tillstånd till friresa på Statens järnvägar en gång om året för att besöka gudstjänst med Nattvard på Manilla och för att där få några dagars samvaro, stärka sin kristendomskunskap och diskutera dövfrågor. Den första allmänna ”kyrkofesten för döva” hölls den 10 oktober 1875. Föreningen stod som värd för Sjette Internationella Döfstumkongressen som hölls i Stockholm den 1-4 juli 1884, med president Albert Berg. Föreningen var med på den första Nordiska Dövstumkongressen i Köpenhamn 1907 och stod som värd för den andra Nordiska Dövstumkongressen i Stockholm 1912.

I slutet av 1800-talet gavs det ut en hel del tidningar för döva. Döfstumvännen med Ossian Edmund Borg som redaktör och ansvarig utgivare, 1876-1884, finns bevarade på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Tidning för Döfstumma gavs ut första gången 1891 och ansvarig utgivare var Harald Berg och sedan 1899 Gunnar Fondelius. Tidning för Döfstumma var i privat ägo 1891-1940. Ny tidning för Sveriges Dövstumma gavs ut av dövlärarna från 1904. Medlemsbladet Teckentydaren gavs ut 1952 med Osvald Dahlgren och Jerker (Yerker) Andersson i redaktionen.

Dövföreningen bildades bland annat för att kunna ge stöd åt döva som ”av sjukdom eller ålderdom kommit i en behövande eller olycklig ställning”. Föreningen kunde redan från början lämna ekonomisk hjälp vid sjukdom sedan 1868. En sjukkassa startades formellt 1876. Senare diskuterades om bildandet av en begravningskassa 1881 tills begravningskassans stadgar antogs den 22 juni 1885. Efter föreningens omorganisering från en riksförening till en lokalförening 1901 beslöts att sjukkassan blev De döfstumma allmänna sjuk- och begravningskassa, som lades ned 1955. Då anslöts alla svenska medborgare till en allmän sjukkassa, som senare blev Försäkringskassan.

1896 kom ett förslag från landsorten att namnet skulle ändras till Sveriges Allmänna Döfstumförening och åter 1898 till Allmän svensk döfstumförening. Vid ett sammanträde den 9-10 juni 1901 beslöts att omorganisera föreningen. Sammanträdet blev en hård brytning mellan den gamla tiden, företrädd av Albert Berg och den nyare tiden försvarad av i huvudsak Gunnar Fondelius. Föreningen blev en lokalförening för Stockholm 1903. Den 23 mars 1919 samlades i Göteborg 23 ombud för dövföreningarna för att återigen ta upp frågan om bildandet av en riksorganisation. Denna konferens tillsatte en kommitté bestående av: Harald Berg, Gunnar Fondelius, Knut Hässler (alla tre från Stockholm), C. Dan Andersson och Gösta Wiberg (från Göteborg), Alfred Persson (från Uppsala), Gustav Ståby (från Borlänge) och C.A. Streiffert (från Malmö). Denna kommitté fick i uppdrag att utarbeta stadgar för det



blivande förbundet. Den 26 februari 1922 hölls ett sammanträde i Stockholmsföreningen, då bildades Svenska Dövstumförbundet bildades, sedan 1950 Sveriges Dövas Riksförbund.

Typologen Thor P. Bergdölmoen i Stockholms dövförening föreslog att bilda en idrottsklubb enligt Döfstumsföreningsprotokoll i Stockholm januari 1892. En kommitté tillsattes för att organisera en sådan klubb. I nästa protokoll den 21 februari 1892 stod det ”Upplästes och antogs stadgar för Idrottsklubben Hephata (I.K.H.). Vid tillfället ingingo som medlemmar i densamma 18 personer, och skulle å annat sammanträde styrelsen utses.” Idrottsklubben Hephata som fristående förening bildades i Stockholm den 1 april 1892.

Kvinnor var med redan från början, både som medlemmar och styrelseledamöter. Det var ovanligt i dåtidens Sverige. Antogs 1871 där bestämdes att styrelsen skulle bestå av ordförande och 10 ledamöter, ”af hvilka 4 böra vara fruntimmer”. Emma Anstrin var aktiv som ledamot i Döfstumföreningen i Stockholm under åren 1883-1885 och 1888-1894. Maria Forsell satt som ledamot i Döfstumföreningen i Stockholm under åren 1896-1898 och 1923. Enligt anteckningar fanns det en Kvinnornas förening lydande under Döfstumföreningen i Stockholm redan 1885. Dövas Kvinnoförening bildades den 23 februari 1896 av fru Maria Forsell och dövlärarinnan Emma Arnström. Föreningen blev självständig. Dokumenten från Dövas Kvinnoföreningen bevaras hos Stockholms Stadsarkiv: Dövas Kvinnoförening i Stockholm SE/SSA/4286 (tidigare De dövstummas kvinnoförening i Stockholm).

Solbacken på Värmdö hittades till föreningens sommarhem av ordförande Uno Jakobsson. Vid det allmänna mötet den 28 augusti 1941 beslöts att kontant köpa Solbacken. Solbacken byggdes om till kurs- och semestergård 1976. Efter många verksamma år såldes Solbacken 2002.

Döfstumföreningen i Stockholm startade med biblioteksverksamhet 1872 och har sedan dess varit i bruk fram till och med år 1969 då biblioteket omtalades för sista gången. (Vad som kan vara av intresse som jämförelse är att Kungl. Biblioteket startade år 1870) Böcker började försvinna mot slutet och bokbeståndet minskade avsevärt. Styrelsen beslöt då att sälja flertalet böcker till medlemmarna. Böcker som handlade om dövföreningen eller om dövfrågor placerades däremot i arkivet. Så upphörde alltså föreningens eget bibliotek. 1981 placerade Stockholms stadsbibliotek ut låneböcker i Dövas Hus. Christer Leljevahl var SDF:s arkivförvaltare i mer än 35 år. År 1988 var sista gången som ett överlämnande av böcker och arkiv till Stockholms Stadsarkiv genomfördes. Böcker och arkivmaterial för 1995, 2008 och 2011 har överlämnats i lådor till Stockholms Dövas Förenings lagringsplats hos Stockholms Stadsarkiv för arkiv utan att specificera lådornas innehåll. I lådorna har allt material legat utan vetskap för omvärlden.

Arkivet kompletterades i februari 2011 med handlingar från tiden 1868-2011. I samarbete med Stockholms stadsarkiv Jörgen Skoglund arkivarie. Dessa handlingar inordnades i arkivet och förtecknades av Urban Mesch under februari - augusti 2011. De nya arkivförteckningarna kommer att innehålla: C = Diarium, D = Register, J = Kartor och ritningar och liggare, K = Fotografier, L = Trycksaker och Ö = Övriga handlingar från 2011. Förteckningen är nu kompletterad och delvis omarbetad.

Stadsarkivet, Stockholm den 31 augusti 2011
Urban Mesch
Konsult på uppdrag av SDF








KÄLLOR:

OTRYCKTA KÄLLOR
Kungliga bibliotekets arkiv: Ossian Edmund Borg SE/KB/REA00013914 - Handskriftsenheten (O.E. Borg)
Stockholms Stadsarkiv: Manillaskolan SE/SSA/0288 och SE/SSA/12009 (tidigare Allmänna Institutet för döfstumma och blinda) Ossian Edmund Borgs handlingar, Ö5b, Volym 1, 1890-1918 och Volym 2, 1841-1891 och Volym 3, 1845-1872.

LITTERATUR
Ahlner, O. 1918. Matrikel över svenska dövstumskolan 1809-1918. Svenska dövstumläraresällskapet.
Att höra samman: en tillbakablick på en 100-årig utveckling från Döfstumföreningen i Stockholm till Stockholms dövas förening: 1868-1968/ under red. av Elsa Fondelius, Lennart Åström. Stockholm: fören., [1968]; (Stockholm: R. Olsson)
Bergvall, Erik. 1927. Berättelse över Stockholms simsällskaps verksamhet 1827-1927. utg.vid sällskapets 100-årsfest den 26 augusti 1927.
Borg, Ossian Edmund. 1854. Om institutet för döfstumma och blinda i Sverige: jemte en kort öfvervikt af likartade stiftelser i länder. O.E. Borgs förlag. Manhem, Stockholm.
Borg, Ossian Edmund. 1877. Stockholms simsällskaps femtioårsfest 1877. Jemte några upplysningar om nämnda sällskap samt simskolorna uti hufvudstaden och dess granskaper. Stockholms simsällskap.
Kruth, Lars. 1996. En tyst värld - full av liv. Leksand.
Lundström, Beata & IK Hephata. 1992. Idrottsklubben Hephata. De första hundra åren. Stockholm.
Lundström, Beata & Stockholms dövas förening 1995. Som en syskonkedja. Döfstumföreningen 1868. Stockholms dövas förening.
Lundström, Beata. 1997. Den gemensamma kraften. Svenska dövstumförbundet: Sveriges dövas riksförbund 1922-1997. Leksand: Sveriges Dövas Riksförbund
Mesch, Urban & Mesch, Johanna. 2010. Dövidrottens historia 200 år - dess utveckling och betydelse. Stockholm
Nyström, A.F. 1900-1908. Grunddragen af Döfstumundervisningens utveckling i Sverige. Örebro.
Nyström, A.F. 1907. Handbok i dövstumundervisningens allmänna historia. Örebro.
Pleijel, Agneta, 2010. Syster och bror: en familjeberättelse. Stockholm: Norstedt
Prawitz, J. 1913. Manilla dövstumskolan 1812-1912. Stockholm.
Rooth, Gunnel. 1996. De Dövas Kvinnoförening i Stockholm 1896-1996. Stockholm.
Rooth, Gunnel. 2009. Döva kvinnors historia 1885-1996.
Sveriges Dövas Riksförbund 50 år 1972. En skrift som mest handlar om de dövas levnadsvillkor och kamp för tillvaron från förkristen tid till dagens samhälle och vad som hänt under SDR:s femtio år 1922 till 1972. Sveriges Dövas Riksförbund. Dalarnes Tidnings- och Boktryckeri AB, Hedemora.
Tidskrift för döfstumskolan, utgiven af Svenska Döfstumlärare-Sällskapet. Nr 4 & 5 - 1892 sid 1-65 av E. A. Zotterman (Ossian Edmund Borg)

Förkortning:
(*) SDF = Stockholms Dövas Förening
(**) SDR = Sveriges Dövas Riksförbund

Ämnesord

Ämnesord, ort
Stockholms stad

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2015-04-29 11:17:38

Nyheter

den 9 oktober 2024
Uppdatering av folkräkningsdatabasen
Riksarkivets folkräkningsdatabas för 1930 har upp...


den 26 juni 2024
Rosenbergs geografiska lexikon som öppna data
Nu finns Rosenbergs geografiska lexikon att ladda...


Tidigare nyheter