Sven H Löfgren

Löfgren, Sven Halvar, f 1 mars 1910 i Varnum, Älvsb, d 16 juni 1978 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: godsägaren Sven August L o Hilma Ottilia Eliasson. Studentex vid Borås h a l vt 28, MK vid Kl 30 maj 31, ML där 31 mars 36, tf andre underläk vid med avd vid S:t Görans sjukhus i Sthlm 29 juni 36–31 maj 37, tf assistentläk o tf underläk vid med tuberkulosavd där 14 juni–24 nov 37, tf assistent o tf eo laborator vid Statens bakteriologiska laboratorium 24 dec 37–8 nov 38 o 5 april 39–12 jan 41, förste underläk vid Sthlms stads tuberkulosbyrå 1 febr 39–31 dec 40, underläk vid en extra med avd vid S:t Görans sjukhus 1 jan–31 dec 41, andre underläk vid med tuberkulosavd där 1 jan 41–28 febr 42, vid med avd där 1 mars–31 dec 42, förste underläk vid samma avd 1 jan 43–31 dec 47, disp vid KI 18 maj 46, MD 29 maj 46, tf förste underläk vid med tuberkulosavd vid S:t Görans sjukhus 1 nov 46–28 febr 47, förste underläk o bitr överläk vid med avd där 1 jan–31 okt 48, doc i medicin vid Kl 10 febr 48, förste underläk o bitr överläk vid med tuberkulosavd vid S:t Görans sjukhus 1 jan 49–mars 57, överläk där 29 mars 57–73, vid den till Huddinge sjukhus överflyttade med tuberkulosavd 74–75 (tilltr ej), prof:s namn 71, led av styr för Statens sjuksköterskeskola i Sthlm.

G 9 febr 1935 i Sthlm, Kungsh, m leg läk Märta Elisabet Ollén, f 28 jan 1907 i Sköldinge, Söd, dtr till fabrikören Olof O o Johanna Emilia Nilsson.

Sven L tillhörde hela sin verksamma tid S:t Görans sjukhus i Sthlm med alla dess specialavdelningar. Vetenskaplig samvetsgrannhet lärde han sig hos internisten F Lindstedt (bd 22), och i tuberkulosläkaren A Westergren mötte "han en lärare fylld av idéer och egensinniga åsikter. Westergrens klinik forskade bl a om de infektioner som de tuberkulösa kan bära på vid sidan av sin tuberkulos. L tjänstgjorde därför även på Statens bakteriologiska laboratorium för att lära sig bakteriologi och serologi.

Knölros (erythema nodosum) uppfattades på 1920- och 1930-talen som ett tecken på att den sjuke hade en färsk tuberkulos. Barnläkaren H Ernberg hade med framgång hävdat detta. Det var vid den tiden ett aktuellt och viktigt medel i tuberkuloskampen att spåra upp färsk tuberkulos. I sin akademiska avhandling 1946 tog L upp problemen kring orsaken och uppkomsten av knölros. Han visade att tuberkulos inte var ensam orsak utan att även andra infektioner kunde ligga bakom. Knölros var ett ospecifikt symtom på att kroppen reagerade med utslag vid och efter akuta infektioner. Avhandlingen fick höga vitsord, och L:s uppfattning accepterades allmänt.

L observerade att sjuka med på röntgenplåten synliga svullna lymfkörtlar vid lungroten på ena sidan hade stark reaktion mot tuberkulin. Hade den sjuke knölros och dubbelsidiga förändringar reagerade han svagt eller inte alls mot tuberkulin. Därmed hade L 1949 kommit in på den sjukdom där han gjorde sin stora insats: sarkoidos. J Schaumann var överläkare på S:t Görans hudklinik. Han hade tidigare visat att vissa hudsymtom ingick i en generell sjukdom med karakteristiska förändringar i många organ. Sjukdomen benämndes bl a Schaumanns sjukdom. L kunde nu klarlägga både sjukdomens tidiga stadier och dess förlopp. Det tidigare nämnda symtomkomplexet kallas "the Löfgren syndrome". Vid de allmänna skärmbildsundersökningarna hittades lungförändringar som tecken på sarkoidos. Dessa förändringar läkte ofta, och L fann att sjukdomen hade god prognos och kunde förlöpa utan subjektiva symtom. – L blev en internationell auktoritet och var en central person vid de stora konferenser om sarkoidos som sedan 1958 hållits vart tredje år. Tuberkulosen blev allt ovanligare, behovet av vårdplatser minskade, men L hävdade med framgång att sjukvården behöver lungspecialister och lungkliniker.

L hade frikyrklig bakgrund och var det praktiska livets man, förankrad i verkligheten. Han var vederhäftig, lugn och stillsam, och det låg tyngd vid hans ord. För patienterna var han en klippa och för personalen en för diskussion öppen chef.