Ivar V Malmer

Malmer, Ivar Valfrid, f 12 sept 1884 i Malma, Vm, d 23 juni 1949 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: hemmansäg David Jansson o Alma Persdtr. Mogenhetsex vid h a l i Västerås 10 juni 03, inskr vid UU ht 03, vik lektor vid h a l i Västerås ht 07 o vik adj där ht 09, FK vid UU 29 maj 08, vik adj i Skara 08–09, e lärare vid Gbgs h reallärov o Gbgs samskola ht 10–vt 11, adj i fysik o matematik vid h a l i Växjö 9 dec 11–31 dec 15, led av drätselkammaren där 15, inskr vid LU vt 15, FL där 29 maj 15, disp där 11 dec 15, konstruktör o senare chef vid ab Enoch Thulins aeroplanfabrik (19 ab Thulin-verken) 1 jan 16–okt 20, FD vid LU 31 maj 16, led av nord luftfartskommissionen 19–21, doc i flygteknik vid KTH 22 dec 19–30, led av flygkommissionen maj 20–maj 22, av styr för Internationella luftfartsutställn i Gbg 20–23, flygingenjör vid fälttelegrafkårens flygkompani 1 jan 21–30 juni 26, speciallärare i flygteknik vid KTH 1 jan 22–juni 28, kontraktsanställd vid flygstyr 29 juni 26–30, led av komm ang flygteknik juni–nov 27, tf prof i flygteknik vid KTH 30 juni 28–30, led av luftfartssakk nov 28–sept 29, av komm ang flygsäkerheten april 29–okt 31, prof i flygteknik vid KTH 4 april 30–42, led av 1931 års flygkommission jan–nov 31, av 1933 års flygkommission juli 33–sept 34, av styr för statens meteorol o hydrograf anstalt 33–45, ordf i flygtekn fören från 34, utredn:man rör flygtekn försöksanstalt nov 36–sept 37, led av Sv nationalkomm för fysik från 40, tf överdir för flygtekn försöksansten 40, överdir där 5 juni 42–48, led av komm ang flygmotorforskn jan 43–aug 45. – LKrVA 26, LIVA 34.

G 23 juni 1911 i Lund, m Selma Charlotta Rosenberg, f 23 april 1887 i Simrishamn, d 2 sept 1967 i Rörum, Krist, dtr till rådmannen Nils R o Hilda Mariana Charlotta Wadstein.

Ivar M tänkte sig först en bana som läroverkslärare och avlade 1908 fil kand:examen i ämnena matematik, fysik, mekanik och geologi. Efter provar utnämndes han 1911 till ord adjunkt i matematik och fysik vid Växjö h a l. Samtidigt fortsatte han sin vetenskapliga utbildning i fysik och disputerade 1915 med avhandlingen Untersuchungen über die Hochfrequenzspektra der Elemente. M lämnade nu lärartjänsten för att ägna sig åt flygtekniken. Han släppte dock aldrig helt intresset för skolfrågor. 1919–20 var han ledamot av styrelsen för Landskrona kommunala gymnasium, 1934–40 censor i studentexamen, 1938–44 inspektor för h a l på Östermalm och vt 1944–vt 1947 ordförande i styrelsen för Nya elementarskolan för flickor (Ahlströmska skolan) i Sthlm.

Vid Thulinfabriken var M 1916–17 laborator och konstruktör, 1917–19 teknisk chef och efter en omorganisation 1919–20 chef för flygplanstillverkningen och konsult för den nystartade bilproduktionen. Hans stora insats var uppbyggnaden av ett aerodynamiskt laboratorium, det första i Sverige och ett av dåtidens största i Europa. Thulin-verken måste dock läggas ned 1920, då fabriken efter krigsslutet inte längre kunde konkurrera med de utländska tillverkarna. 1921 anställdes M vid arméflyget på Malmen som chef för dess tekniska avdelning. Han svarade själv för materialprovningen och byggde upp det nödvändiga laboratoriet. Vidare anlitades han som provflygare och biträdde Harry Kjellson vid konstruktion av flygplan. Under dessa år arbetade M även som konsult åt ab Sv järnvägsverkstäderna (ASJ), som någon tid hade planer på att starta en flygplansproduktion.

När flygstridskrafterna 1 juli 1926 sammanfördes i den nya försvarsgrenen flygvapnet knöts M som sakkunnig till flygstyrelsen och medarbetade i en rad viktiga utredningar, Framför allt bör nämnas hans insatser i de olika utredningar som mellan 1923–30 skulle välja en utvecklingsbar flygmotor för licenstillverkning i Sverige. M rekommenderade från början en motor av typ Jupiter, tillverkad av The Bristol aeroplane company ltd, ett val som regeringen anslöt sig till 1930. Det visade sig vara ett riktigt val.

Sin akademiska lärarbana inledde M i dec 1918 med en föreläsningsserie i flygteknik vid KTH, där han året därpå blev docent och 1922 speciallärare i ämnet. Sedan 1920 hade KTH krävt ett aerodynamiskt laboratorium och en professur i flygteknik. From 1924 stöddes dessa krav av IVA, som detta år utsåg en flygteknisk kommitté, i vilken M ingick. Inte minst tack vare kommitténs framställningar beviljade riksdagen 1928 medel till professuren och 1930 till ett aerodynamiskt laboratorium. KTH förordnade omedelbart M som tf professor. Ord professor blev han 1930, samtidigt som han kunde börja bygga upp ett aerodynamiskt laboratorium, som dock i enlighet med riksdagens beslut var dimensionerat endast för undervisningsbehov.

M deltog även i flygtekniska kommitténs motor- och materialprovningar och i dess ansträngningar att få fram ett för flygplansbygge lämpligt specialstål. Detta motsvarade IVA:s målsättning att så långt som möjligt basera sv tillverkning på inhemska råvaror och den militära strävan att vara självförsörjande när det gällde krigsmaterielproduktionen. För IVA och M var det precis som för militärerna och för riksdagsmajoriteten en självklarhet att Sverige kunde och borde bygga upp en flygindustri. M övertygade 1930 ASJ:s styrelse om att det skulle löna sig att börja en flygplansproduktion. Företaget grundade en aviatikavdelning, ASJA, som blev en av föregångarna till Svenska aeroplan ab (SAAB). M knöts under några år som konsult till ASJA och hjälpte bl a till att förbereda företagets övergång till amerikanska konstruktions- och produktionsmetoder.

För att Sverige skulle kunna utveckla egna och på världsmarknaden konkurrenskraftiga militär- och civilflygplan behövdes dock en flygteknisk försöksanstalt. Kravet på en sådan drevs framför allt av en 1935 av IVA tillsatt flygteknisk kommitté med M som ledande man. Regeringen tillkallade 1936 M som utredningsman i ärendet. Den följde sedan i allt väsentligt hans förslag, då from budgetåret 1939/40 medel erhölls till uppbyggnaden av flygtekniska försöksanstalten. M blev dess förste överdirektör. Det råder inget tvivel om att M:s insatser i detta sammanhang i hög grad bidrog till att Sverige internationellt sett mycket snabbt kunde utveckla egna fullgoda flygplan, som särskilt under beredskapsåren 1939–45 fyllde ett stort behov.

M, som under sina sista år var märkt av en svår sjukdom, var en omtyckt och uppskattad medarbetare och chef. På grund av sina mångsidiga vetenskapliga och praktiska insatser inom flygtekniken måste han räknas som en av landets mest betydelsefulla pionjärer på detta område.