Göran Liljestrand

Liljestrand, Göran, f 16 april 1886 i Gbg, Masth, tl6 jan 1968 i Sthlm, Västerled. Föräldrar: försäkr:dir Peter Erik L o Tekla (Titti) Carlberg. Mogenhetsex vid h a reallärov på Norrmalm, Sthlm, 18 maj 04, inskr vid StH ht 04, med fil ex där 14 juni 05, amanuens vid KI:s med kem inst 1 sept 06—31 aug 07, MK 27 febr 09, tf laborator i fysiologi vid Kl periodvis 10—27, amanuens vid farmakolog inst där 1 sept 15—31 aug 18, ML 29 maj 15, disp 29 maj 17, MD 31 maj 17, doc i fysiologi vid Kl 10 sept 17, sekr i KI:s Nobelkomm 18-60 (led 38-50), i Fysiolog fören i Sthlm 19—30, sekr i nämnden för Sv sällsk för med forskn från 20, doc i fysiologi o farmakologi vid Kl 27 april 23, prof i farmakologi o farmakodynamik där 2 dec 27-1 juli 51, led av komm ang nya byggnader för GCI dec 27—dec 28, ang GCI:s omorganisation juni 31—febr 32, led av Medicinalstyns vetensk råd 31—48, av styr för centralförb för nykterhetsundervisn 33—48, av Medicinalstyns specialistnämnd 34—38, av näringsrådet 36—54, av komm ang Statens inst för folkhälsan juni 36—sept 37, av komm ang livsmedelsstadga okt 36—juli 41, led av dir för GCI 38-42, v ordf i styr för Statens inst för folkhälsan 38—42, led av komm ang docentinstit juni 38—sept 39, red för Acta physiologica Scandinavica 40—57, ordf i Sv läkaresällsk 45-46. - LVA 38, LFS 39, fil hedersdr vid StH 30 maj 52.

G 1) 10 dec 1910 i Sthlm, Gust Vasa, m Elsa Margareta Wretlind, f 15 aug 1884 i Gbg, Domk, d 4 jan 1948 i Sthlm, Bromma, dtr till MD Erik Wilhelm W o Emma Kristina Lénström; 2) 24 okt 1949 i Sthlm, Bromma, m Maud (Mona) Hild Ida Agathe v Koch, f 9 jan 1910 i Västerås, dtr till adjunkten FL Nils Arne v K o Ella Hildegard Neuendorff samt tidigare g 1) m kontorist Eric Ludvig Daniel Bredenberg o 2) m leg läk Stephan Vendel.

Redan som ung fängslades L av experimentell medicinsk forskning, särskilt då inom fysiologin, som under 1900-talets första hälft befann sig i stark utveckling i Europa. Sin grundläggande vetenskapliga skolning erhöll L hos den högt ansedde professorn i fysiologi vid Kl i Sthlm, Jöns Johansson (bd 20). Han fick tillfälle att som ung vetenskapsman besöka den tidens "store" inom fysiologin — Rudolf Magnus i Utrecht, Joseph Barcroft i Cambridge o Archibald V Hill i London. Från denna tid härrör hans stora, hela livet bestående intresse för andningens o cirkulationens fysiologi. Särskilt uppmärksammade var hans i samarbete med de yngre kollegerna Ulf v Euler o Yngve Zotterman — båda sedermera professorer i fysiologi i Sthlm — utförda undersökningar över de s k kemo-receptorernas i sinus caroticus (ett organ beläget i övre delen av halspulsådern) o aortabågens betydelse för reglering av andning o cirkulation. Inom samma forskningsfält fick C Heymans 1939 nobelpriset i medicin "för upptäckten av sinus- och aortamekanismernas betydelse för andningens regulation". L:s arbeten över kemoreceptorernas fysiologi är ett vackert bevis på de fruktbara personliga kontakter han hade med samtidens internationellt framstående vetenskapsmän.

1927 kallades L till professuren i farmakologi (läkemedelslära) vid Kl. Trots att han till sin utbildning var fysiolog o i själva verket även framgent företrädesvis bibehöll sina forskningsintressen inom fysiologin, blev han den drivande kraften inom sv farmakologi under dess genombrott under 30- o 40-talen. Under sina många år som akademisk lärare blev han av studenter o lärjungar högt uppskattad för sina spirituella, formfulländade o vetenskapligt högklassiga föreläsningar. Kring honom flockades begåvade o forskningslystna ungdomar, o många är de professorer, överläkare o andra högre befattningshavare som med tacksamhet kan se tillbaka på en fruktbar forskarutbildning under L:s ledning.

L var under mer än 40 år sekreterare i KI:s Nobelkommitté. Få torde inom sin bekantskapskrets ha kunnat räkna så många nobelpristagare o nobelpriskandidater som han. Som initiativtagare till bildandet av Fysiologföreningen i Sthlm deltog han i utvecklingen av en av de — ännu idag — livaktigaste vetenskapliga föreningarna i vårt land.

L var med sitt aldrig svikande minne, sin oräddhet o sin bitande tunga en fruktad debattör, som tack vare sin initiativkraft o viljestyrka via KI:s lärarkollegium utövade ett stort inflytande på institutets utveckling. Det kom under hans tid att bli ett av världens ledande medicinska forskningsinstitut. L:s lysande talekonst togs ofta i anspråk vid nobelfester, kongressbanketter o otaliga officiella o privata sammankomster. Hans ryktbarhet som forskare o kulturperson befästes genom hedersdoktorat o andra utmärkelser vid framstående utländska universitet.

L var en varm vän av nykterhetsrörelsen o stödde dess syften genom flitigt författarskap o omfattande föredragsverksamhet. Det var på hans initiativ som professuren i teoretisk alkoholforskning inrättades vid Kl 1957. Även som emeritus var L rastlöst verksam som experimentator o som författare. Särskilt bör nämnas hans beskrivning av KI:s historia åren 1910—1960 o ett flertal andra verk där hans stora livserfarenhet o in i det sista goda minne o kristallklara skrivsätt kom till sin rätt.