Erik V Lind

Lind, Erik Valle, f 17 okt 1888 i Sthlm, Andra Livg, d 10 febr 1959 där, Kungsh. Föräldrar: polisdomaren Gustaf Adolf L o Ellen Valfrid Bendixson. Mogenhetsex vid Beskowska skolan i Sthlm 18 maj 07, inskr vid UU ht 07, JK där 31 jan 12, eo notarie i Svea hovrätt 29 mars 12, tingstjänstg i Uppsala läns mellersta distr 13—14, tf fiskal i Svea hovrätt 28 sept 17, eo assessor där 5 juli 18, assessor 12 dec 19, sekr i riksdagens första lagutsk 20-21, red:sekr i SvJT 20-28, sekr i lagberedn 2 aug 23, tf revisionssekr 7 mars 24, led av lagberedn 31 dec 25-1 febr 33, jur biträde i kontrollstyr 27 — 33, hovrättsråd 12 okt 28, revisionssekr 13 sept 29, jur bitr åt rusdryckslagstifhv.revisionen jan—dec 33, led av komm ang åtgärder mot statsfientlig verksamhet maj—sept 33, justitieråd 29 sept 33 — 25 juli 55 o därvid ordf på åklagaravd i HD från 22 maj 53, led av lagrådet 42—44.

G 1) 29 mars 1915 (-1946) i Sthlm, Nik, m Anna Elisabeth Gunther, f 13 maj 1893 där, Hedv El, dtr till envoyén Ernst Axel G o Anna Georgine Boltenhagen; 2) 18 april 1946 i Sthlm, Kungsh, m Gertrud Maria Huss, f 13 aug 1894 i Sollefteå, dtr till kronolänsmannen Carl Axel H o Anna Maria Nilsson samt tidigare g m köpmannen Curt Giesecke.

Erik L växte upp i ett ämbetsmannahem i Sthlm. Efter studentexamen kom han till Uppsala for juridiska studier. Från sin studenttid bevarade L starka politiska intressen o kände det som en missräkning att han inte fick spela en roll på detta plan (Guldberg 1966). Han var tidigt frisinnad o förblev det hela sitt liv. Efter avslutade juridiska studier i Uppsala o tingstjänstgöring där inträdde L i Svea hovrätt. Han kom snart in i riksdagsarbetet som notarie i konstitutionsutskottet o sekreterare i första lagutskottet 1920—21. Med lagstiftning fick han fortsatt kontakt som sekreterare i o senare medlem av lagberedningen. På domarbanan avancerade L till justitieråd 1933.

På lagstiftningens område kom L att göra värdefulla insatser. Han förenade där "med goda förkunskaper ... lusten att utfylla vetandet på de områden som var föremål för ny lagstiftning och även i det konstruktiva arbetet deltog han med iver" (Guldberg 1966, s 106). Under L:s arbete i lagberedningen tillkom förslaget till vad som blev 1928 års arvslag (SOU 1925:43). Den stora nyheten var avskaffandet av kusiners arvsrätt, vilket motiverades med att arvlåtarna vanligen kunde antas vara likgiltiga för sina kusiner. Skulle deras vilja verkligen vara att kusiner ärvde, kunde den då uttryckas i testamente, i annat fall skulle arvet gå till det allmänna. Härvid föreslogs inrättandet av allmänna arvsfonden, till främjande av barns o ungdoms bästa. Dessa nyheter bedömdes på många håll kritiskt; de ansågs alltför radikala. I riksdagen anfördes sålunda, ehuru förgäves, kritik mot "revolutionerande åtgärder", uppoffrandet av enskild rätt för "samhällsnyttan". De tankar som bar upp denna lagstiftning delades av L, o hans insatser i arbetet härpå var ej ringa. Senare utgav han jämte Arthur Lindhagen den auktoritativa kommentaren till lagen. L var varmt intresserad även för det nordiska samarbetet på lagstiftningens område. Han var sv delegat vid internordiska förhandlingar rörande konventioner i arvs- o familjerättsliga ämnen.

Som domare gjorde sig L känd för självständighet o rättrådighet. I flera ömtåliga fall, som fick sin prägel även av politiska intressen, slog han vakt om rättsordningens grundprinciper. Hans insatser i HD:s rättsskipning är naturligt nog, när fråga är om verksamhet i en kollektiv domstol, svåra att belägga. Frågan om kronan skulle förpliktas fullfölja de utfästelser om löneförmåner under beredskapstiden, som lämnats i 1939 års civila avlöningsreglemente, behandlades i ett principiellt viktigt plenimål (se NJA 1954, s 532 ff). 1940 hade genom en av riksdagen antagen förordning förmånerna för några grupper inkallade drastiskt skurits ner. En avdelning av HD hade tidigare i ett mål ogillat en talan som avsåg att utfå förmånerna enligt avlöningsreglementet. L ansåg, när samma fråga kom upp på hans avdelning i en ny rättegång, att grundsatsen om avtalshelgd måste respekteras, något som föranledde pleniförfarande. Den mening, som han omfattat, blev den vinnande; en utfästelse kunde inte brytas, i vart fall ej utan civillag. Domen blev även ett betydelsefullt bidrag till den sv rättens ståndpunkt till frågan om materiell lagprövning. Den föranledde därför irritation på håll, där man endast hade sinne för riksdagens allmakt över lagstiftningen; Undén antydde tom att man skulle kunna mot en alltför självständig domaremakt tillgripa det urmodiga förfarandet med opinionsnämnden.

L var slutligen även på flera sätt knuten till den betydelsefulla facktidskriften Svensk juristtidning. Han var dess redaktionssekreterare under åtta år, ett arbetsdrygt uppdrag, o länge en flitig medarbetare på områden, varmed han kommit i kontakt under sin ämbets-mannagärning.