Arvid V Lindau

Lindau, Arvid Vilhelm, f 23 juli 1892 i Malmö, S:t Petri, d 7 sept 1958 i Lund. Föräldrar: regementsläkaren Anders Larsson L o Ellen Amanda Edlund. Studentex vid h a l i Malmö 6 juni 10, inskr vid LU ht 10, reservofficersex i Sthlm 27 aug 12, MK vid LU 30 nov 14, amanuens vid patologisk-anatomiska instit vid Kl 1 aug 16—31 jan 17, vid patologiska instit:s bakteriologiska avd vid LU 1 sept 18—31 aug 19, assistent där 1 jan—31 dec 20, prosektorsverksamhet vid Allm sjukh i Malmö 1 jan 20—31 dec 21, 1 jan 23—30 april 31 o 1 maj 32—20 dec 33, bitr lärare vid patologiska instit vid LU 1 jan—31 dec 21, 1 jan 23—30 april 31 o 1 maj 32—30 nov 33, eo amanuens vid rättsmed instit där 1 jan 23—31 dec 26, ML där 31 maj 23, bataljonsläkare vid Fältläkarkåren 30 maj 24—12 okt 34 (därefter i reserven), disp vid LU 27 maj 26, MD 31 maj 26, doc i patologisk anatomi där 11 okt 26, sekr i Lunds läkaresällsk 26—31 o 32—34, bibliotekarie där 34—50, ordf 50—51, v ordf i LUGI 27—28, ordf där 29—30 o 37—47, prof i allm patologi, bakteriologi o allm hälsovård vid LU 10 nov 33, i bakteriologi från 26 juli 47, led av stadsfullm i Lund från 42, av Malmöhus läns landsting från 47, ordf i Lunds orkesterfören från 50. — LFS 34.

G 3 nov 1923 i Lund m Ida Märta Olivia Löwegren, f 16 april 1894 där, d 14 aug 1975 där, dtr till kronouppbördskassören Mårten Svensson o Ida Amalia Löwegren.

Efter skolstudier i Malmö genomgick Arvid L reservofficersutbildning i Sthlm. Hans medicinska studier förlades huvudsakligen till Lund men kompletterades med en omfattande medicinsk efterutbildning bl a som Rockefellerstipendiat i USA 1931—32. Sin kontakt med det militära behöll L som bataljonsläkare.

L gjorde sina första vetenskapliga insatser inom patologins domäner. I sin doktorsavhandling beskrev han en "ny" sjukdom på ett så framstående sätt att sjukdomen internationellt framgent kallas "Lindau's disease". Sjukdomen utgöres av hålrumsbildningar i hjärnan, särskilt lillhjärnan, o i ögats näthinna, vilka är förenade med en kärltumörbildning (angiom) i cystornas vägg. Beskrivningen var så ingående att sjukdomen tveklöst kunde identifieras.

L:s insatser inom neuropatologin förde honom i mycket nära kontakt med de banbrytande neurokirurger som var hans samtida. Under forskningar o studier i USA knöt han vänskapsband med de ledande hjärnkirurgerna Cushing o Dandy. I USA kom han också i kontakt med bakteriologisk o immunologisk forskning. Särskilt intresse ägnade han åt lunginflammationer förorsakade av pneumokocker, en då for tiden mycket vanlig, ofta dödande sjukdom. Vidare anammade han i USA den nya kunskapen om blodtransfusioner o praktisk blodgruppering, som verksamt bidrog till att revolutionera kirurgin.

Efter hemkomsten verkade L med stor livaktighet för att moderna metoder skulle tillämpas även inom sv medicin. Det stod för honom fullt klart vilka framsteg medicinen höll på att göra, o orädd o energisk som han var tog han många initiativ. 1933 utnämndes han till professor vid LU i allmän patologi, bakteriologi o allmän hälsovård efter John Forssman (bd 16). Hans intresse centrerades omkring bakteriologiska o immunologiska frågeställningar, bl a utrotandet av kreaturstuberkulos o diagnostik vid syfilissjukdomen. Bakteriologin fick nu ett sådant uppsving, att professuren på 1940-talet omändrades till att omfatta enbart bakteriologi. — L var en föregångsman inom klinisk bakteriologi o fick talrika lärjungar. Han hade starka internationella kontakter, särskilt med Danmark. Under de sista åren av andra världskriget hjälpte han flera utländska forskare att "övervintra" o forska i Sverige.

L hade många intressen utanför medicinen, t ex inom idrotts- o musiklivet. Handbollen låg honom varmt om hjärtat, o han tog initiativet till en rad åtgärder för att främja ungdomens fysiska fostran. I många år var han ordf i LUGI. Han bidrog verksamt till att studentkåren fick en friluftsgård i Lillsjödal. Även inom kommunal- o landstingspolitiken var han aktiv.