Pehr Lithander

1 Lithander, Pehr Emanuel, f 11 det 1835 i Synnerby, Skar, d 15 okt 1913 i Rom (enl db for Domk, Gbg). Föräldrar: häradsskrivaren Eric L o Charlotta Christina Enander. Skolstudier i Lidköping, handelsbiträde 50—56, anställd i sidenfabriksfirman K A Almgren (bd 1) i Sthlm 56—70, deläg i handelsfirman P Em Lithander & Co i Gbg 70-98, VD i P Em Lithander & Co:s handels- o industriab från 98 (bolagsordn 9 juli 98), led av styr för Gbgs köpmansfören 79—01, för Gbgs o Bohus läns sparbank 81—97, för Allm o Sahlgrenska sjukhuset 82—95 o 09—11, för riksbankens avd:kontor 85-89, ordf där 95-04, allt i Gbg, led av FK 86-94 o 97-08 (led av bevillnutsk 87-92 o 00-03, bankoutsk 94, tillf utsk 97, 99 o 03-04, särsk utsk 97, särsk utsk nr 2 07), led av styr för Drags ab i Norrköping 88—94, för Robert Dicksons stiftelse i Gbg 89—95, ordf i verkst utsk för industriutställn där 91, led av kyrkomötet 93, 98 o 04, av kyrkofullm i Gbg 94-98 o 00-03, av fullm för handelsfören där 94—96, av frilagers- o frihandelskomm 94—95, av stadsfullm i Gbg mars-okt 98 o 6 dec 98-04. - HedL av Västgöta nation i Uppsala 24 nov 00.

G 24 nov 1869 i Växjö m Christina Mathilda Wahlgren, f 25 dec 1845 där, d 12 juli 1917 i Gbg, Domk, dtr till garverifabrikören o rådmannen Johan Gustaf W o Christina Margareta Ahnström.

Pehr L avbröt sin skolgång redan vid femton års ålder o skaffade sig genom praktiska erfarenheter av olika anställningar en god kunskap inom textilområdet. Tidigare arbetsgivare o kontakter inom branschen gav honom sitt stöd, då han grundade en egen handelsfirma i Gbg. L arbetade med åren upp företaget, som var inriktat på såväl kommissions- som grossisthandel, till ett av de främsta i landet. Särskilt lade han sig vinn om saluförandet av inhemska textilvaror. L medverkade vid tillkomsten av flera föreningar o stiftelser av intresse- o understödskaraktär, som Handelsbokhållarnes förening 1869, Hjelpkassan för nödställda köpmän i Gbg 1882 o Sveriges allmänna handelsförening 1884. Som utredningsman i ett sterbhus medverkade han vid inrättandet av John Lennings vävskola o sjukhem i Norrköping. Han var också initiativtagare till Fosterländska förbundet i Gbg.

I sin politiska verksamhet i riksdagen framträdde L redan från början som ivrig protektionist med starkt nationalistisk o försvarsvänlig framtoning. Naturligt nog visade han särskilt intresse för näringslivet — hans första motion i riksdagen gällde inskränkningar av gårdfarihandeln, framför allt den som bedrevs av utlänningar. I en motion 1898 föreslog L inrättandet av ett särskilt departement för jordbruk, industri o handel. Efter jordbruksdepartementets tillkomst deltog han 1905 i en gemensam motion med begäran om ett departement för handel, industri o sjöfart. Vid ett par tillfällen motionerade han också om etablerandet av ett särskilt nationalekonomiskt råd bestående av företrädare för landets olika näringsgrenar o med uppgift att stärka näringslivet, bevaka Sveriges ekonomiska intressen o verka för en planmässig o väl ordnad nationalekonomi. I linje härmed kan man se L:s värnande om riksbankens ställning som ledare av landets penningväsen. Han tog aktiv del i den segslitna frågan om privatbankernas sedelutgivningsrätt. Med utgångspunkt från en motion av L 1894 bringades frågan till en lösning 1897, då riksbanken enligt lag blev rikets enda sedelutgivande bank.

Omsorg om sv ekonomiska intressen visade sig också i L:s ihållande strävanden att söka främja utvinning o användning av torv som bränsle. Enligt L minskade glädjen över det kraftiga industriella uppsvinget i Sverige av "att våra utgifter för utländskt bränsle och vårt beroende därav, samtidigt så betydligt tillvuxit". Utländskt stenkol borde ersättas med sv torv. L:s återkommande motioner i frågan rörde dels stöd åt torvindustrin i allmänhet (1891, 1900, 1902, 1904 o 1906), dels också det användningsområde för torv som järnvägarna erbjöd (1901, 1903 o 1906).

I linje med L:s nationalistiska hållning framstår också hans intresse att motverka den sv utvandringen. 1903 överlämnade han en petition i emigrationsfrågan till Oscar II med krav på åtgärder mot utvandringen. Petitionen hade förutom av L undertecknats av 115 personer i Gbg. För att stoppa utvandringen — en fara av "landsruinerande proportioner" — föreslogs främst åtgärder för att stärka småjordbruken. När L 1906 o 1907 i riksdagen motionerade om en sv invandringslag, framträdde åter hans oro för den sv utvandringen. Samtidigt visade han en påfallande fientlighet mot invandrande utlänningar, särskilt ryska o polska judar. Trots att L var medveten om de samtida förföljelserna mot dessa, betecknade han dem som "slödder" o beskyllde dem för olaga handel, undergrävande politisk verksamhet o spioneri; en liknande utlänningsfientlighet fanns redan i L:s första motion om gårdfarihandeln.

Den dominerande inrikespolitiska frågan var under L:s senare mandatperioder den allmänna rösträtten. L ställde sig principiellt negativ till allmän rösträtt. I en motion 1905 sökte han slå vakt om FK:s fortsatta inflytande genom att bl a kräva, att beslut om skatter efter en rösträttsutvidgning skulle fattas antingen genom kamrarnas samstämmiga votum eller genom en gemensam majoritet av minst 3/5. Motionen fick en viss betydelse för Chr Lundebergs fortsatta agerande i rösträttsfrågan. L motionerade också 1906 om utsträckande av den allmänna rösträtten till kvinnor med den på konservativt håll förekommande motiveringen, att kvinnornas inflytande skulle "betydligt moderera våldsamheten i den socialpolitiska politik, som skapar så mycket elände i arbetarnas hem".

Bekant har L framför allt blivit för sin roll vid uppförandet av de nya riksdags- o riksbankshusen på Helgeandsholmen. L:s motion i frågan byggde på en av ministären Themptander 1887 framlagd o av riksdagen förkastad proposition, där man föreslog att hovstallet skulle rivas för att ge plats för riksdagshuset o nyuppföras på Artilleriplanen. L:s motion, som alldeles särskilt betonade behovet av nya lokaler för Riksbanken, accepterades av riksdagen; hovstallet revs programenligt, men därefter gjorde sig en stark opinion gällande för att Helgeandsholmen i fortsättningen skulle vara obebyggd. Också de framlagda ritningarna kritiserades — riksdagshuset skulle komma att väsentligt skymma utsikten mot slottet. Så småningom förverkligades dock planerna — L deltog mycket aktivt i frågans fortsatta utveckling — o 1905 flyttade riksdagen in i den nya byggnaden, som var inspirerad av riksdagshuset i Berlin o ritad av arkitekt Aron Johansson (bd 20). L fäste själv stort avseende vid striden om riksdagshuset o ägnade den ojämförligt största delen av sina utgivna riksdagsminnen åt denna fråga. L lät dessutom vid två tillfällen trycka samlingar av sina motioner, interpellationer o anföranden i riksdagen.