Carl Robert Lamm

3 Lamm, Carl Robert, kusin till L 1 o L 2, f 4 aug 1856 i Sthlm, Mosaiska, d 12 aug 1938 på Näsby, Täby, Sth. Föräldrar: direktören Jacques L o Galathea Jacobsson. Praktiserade vid Motala mek verkstad 71—72, elev vid Teknologiska inst 13 sept 73, utex 9 juni 76, ritare vid Ludvigsbergs verkstads ab 76, verkmästare 1 april 79, VD o led av styr 81—04 (ordf från 87), led av styr för Sv slöjdfören från 93, led av styr för Fören för sv hemslöjd från 99, av komm för sv deltagande i 1900 års världsutställn i Paris, av styr för Luth & Roséns elektriska ab 04—22, VD i Näsby fastighetsab 07, led av Sthlms skiljenämnd för handel, industri o sjöfart 07—18, av komm för Sv slöjdfören:s konst-slöjdutställn i Sthlm 09, ordf i kommunalstämman för Täby 14—18, led av kommunalfullm där 19—34, av styr för Bukowskis konsthandel 21—26, andre vice ordf i Statens hemslöjdsråd 36.

G 31 mars 00 i Sthlm, Hedv El, m Dora Helena Mathilda Upmark, f 4 febr 80 där, Jak o Joh, d 9 aug 59 där, Engelbr, dtr till intendenten o chefen för NM Gustaf Henrik Wilhelm U o Eva Dorothea Helena Kindstrand.

Sedan L 1881 hade övertagit ledningen av Ludvigsberg, gick företaget starkt framåt. Antalet arbetare ökade från 185 (86) till 416 (99). Äldre produkter utvecklades o nya tillkom som fyrar, luftkompressorer, centralvärmesystem, kylanläggningar, ångsprutor, båtar o hissar. Av stor betydelse blev den av G de Laval konstruerade mjölkseparatorn, vars slutliga utexperimentering skedde vid Ludvigsberg (jfr L 1 ovan). När ab Separator själv övertog tillverkningen, fick Ludvigsberg fortsätta som gjutgodsleverantör till 99, då Separator uppförde ett eget gjuteri. Produktionen vid Ludvigsberg gick därvid ned, o från 01 gick bolaget med förlust. L sålde 04 sina aktier i verkstadsab till det närbelägna München-bryggeriet, som behövde ökad tomtmark. Verkstadsrörelsen såldes s å till Luth & Roséns elektriska ab. Sitt bolag styrde L på ett gammaldags patriarkaliskt sätt o sina anställda visade han ett personligt intresse. Vid försäljningen utbetalades 50 000 kr till tjänstemän o förmän, o 150 000 kr avsattes till en fond för arbetarnas pensionering.

Utom den dåliga lönsamheten bidrog flera orsaker till att L sålde Ludvigsberg. En var att han av läkare uppmanats lämna den direkta ledningen av bolaget på grund av en ögonsjukdom (glaukom), för vilken han 06 opererades i Tyskland. En annan var att han redan på 80-talet börjat samla konst o konsthantverk o behövde utrymme för dessa samlingar. Ett sådant fick han genom köpet av Näsby slott (i Täby) med tillhörande marker på exekutiv auktion 02. Slottet hade härjats av eld 97 o kvar fanns i huvudsak endast yttermurama. Med ledning av N Tessin d ä:s bevarade ritningar från 1660-talets mitt o sticket i Dahlberghs Suecia antiqua fick arkitekten Erik Josephson i stort sett återställa exteriören, medan rumsindelningen utformades för att inrymma L:s då redan stora konstsamlingar. 14 maj 05 var restaureringsarbetena så färdiga att L kunde flytta in. En särskild galleribyggnad tillkom 13. Den franska trädgården utvidgades o smyckades med bl a italienska medeltida marmorskulpturer. L ägnade också lantbruket ett stort intresse, anlade en modern mönsterladugård o hade efterhand en kreatursbesättning på 300 djur. Från egendomen avstyckades villatomter genom ett av L bildat fastighetsab.

L:s konstintresse väcktes tidigt; i hans kassabok fick samlingarna eget konto 83. Ludvigsbergs storhetstid på 90-talet gav honom möjligheter till omfattande förvärv. L:s målningssamling omfattade först verk av Konstnärsförbundets ledande målare, Ernst Josephson, som var kusin till hans mor, Anders Zorn, som var gift med L:s kusin, Karl Nordström, Eugène Jansson, Bruno Liljefors o Carl Larsson. Josephsons Spanska smeder från 81 inköptes 23 av NM o Eugène Janssons solnedgång från 95 skänktes dit av L:s arvingar. Kvar på Näsby är tre väggmålningar av Bruno Liljefors, kallade Tjäder i skog, o av Anders Zorn en plafond, kallad Skogsrår i trädkronor. Den samtida sv skulpturen var representerad med verk av främst Christian Eriksson, Per Hasselberg, John Börjeson, Theodor Lundberg o Carl Milles. Kvar på Näsby är den sistnämndes väggfontän, Kastaliska källan.

Målningssamlingen kom senare att utökas med verk av äldre konst, särskilt sv 1700-tal med namn som A Roslin, Elias Martin, A U Wertmüller o Gustaf Lundberg. I samlingen ingick även åtskilliga arbeten av världskonstens store, som ett självporträtt av Rembrandt som ung (sedan i engelsk privatägo), ett mansporträtt o målningen Den heliga familjen under äppelträdet av Rubens, samt verk av holländska, spanska o franska mästare.

L blev en erkänd kännare av konsthantverk; vid sina förvärv kunde han påräkna värdefulla råd av sin svåger Gustaf Upmark d y o, beträffande mattor o orientaliska föremål, av Fredrik Martin. Samlingen av mattor o vävda tapeter var särskilt berömd. Här fanns en rad orientaliska mattor (en persisk från 1500-talet nu i Metropolitan Museum, New York). Han ägde vidare en av drottning Kristinas kröningstapeter (av L:s arvingar skänkt till Husgerådskammaren) liksom den av Gustav I:s vävare Poul de Bucher på 1550-talet utförda Kärleksbrunnen (enligt L:s testamente nu på Gripsholm). Av möbler fanns en rad arbeten från sv 1700-tal, signerade av G Haupt, G Iwersson, N Dahlin o J Hultsten. Några av dessa har återbördats till sina ursprungliga platser i Arvfurstens palats. Franska arbeten av hög kvalitet fanns även inom denna grupp. Den omfattande silversamlingen med tyngdpunkten på sv 1700-tal o med ett antal tyska arbeten från 15- o 1600-talen var L:s stolthet. "Vad han fått ihop av svenskt rokokosilver var väl det rikaste och skönaste av allt", skriver K Asplund. Flera av dessa pjäser finns nu i Hallwylska palatset. Glas- o porslinssamlingarna omfattade även moderna arbeten. Samlingen av bronser var så rik att K Asplund "räknade till tolv pendyler (enbart) i ett av de minsta kabinetten". Vapensamlingen, med en praktfull persisk dolk från 1500-talet som ett av huvudnumren, har till en del förvärvats av Livrustkammaren.

Vid första världskrigets slut beräknades L:s förmögenhet till över 10 milj kr, förutom Näsby slott o dess samlingar. Kapitalet var främst placerat i Luth & Roséns elektriska ab, där L var den störste aktieägaren, o i ab Separator. När depressionen satte in, nådde Separators aktier bottennotering med utdelningsstopp, medan Luth & Rosén 20 gick i likvidation. L blev härigenom praktiskt taget ruinerad men fick moratorium. Med rådande kreditsvårigheter kunde han inte få någon köpare av Näsby utan tvingades sälja en stor del av sina samlingar på auktioner i Sthlm o New York 20 o 23. Priserna blev emellertid låga o auktionerna inbringade endast c:a 2 miljoner kr. Trots dessa försäljningar kunde L behålla en rätt avsevärd konstsamling på Näsby.

Samtidigt med auktionerna var L aktivt verksam för att rekonstruera Luth & Rosén till Nya elektriska ab Luth & Rosén. Slutligen sålde han 26—27 stora delar av Näsby ägor till ab Jordförmedling o 33 delar av slottsparken. Det gladde L mycket, att han genom sina försäljningar kunde betala alla sina skulder, rädda en del av sin förmögenhet o behålla Näsby slott helt skuldfritt. Bouppteckningen efter honom visade en behållning på nära 1 750 000 kr. Näsby slott såldes av hans arvingar till staten o inrymmer sedan 43 Sjökrigsskolans kanslilokaler.

Inom skilda områden gjorde L insatser som donator. Medan han ännu bodde i Maria församling, skänkte han 1900 P Hasselbergs Snöklockan till utsmyckning av Adolf Fredrikstorg (nu Mariatorget), 17 kompletterad med samme skulptörs Tjusningen. När han flyttat till Täby, donerade han 07 tomt o 10 000 kr till nuv Ytterbyskolan där, o 16 skänkte han en tomt i Roslags Näsby jämte 10 000 kr för uppförande av en kyrklig byggnad. L engagerade sig också i bygdens försvar o lät uppföra fem fort 14—15, samtidigt som han 15—16 donerade 36 000 kr till lantförsvarsdepartementet. Under Finlands frihetskrig tecknade han borgen på 50 000 kr för ett finskt statslån.