Anders Lanærus

Lanæras, Anders, f 6 juli 1738 i Lund, d 10 jan 1810 i Ingelstorp, Krist. Föräldrar: klockaren Andreas Lannærus o Catharina Kolmodin. Inskr vid LU 19 juli 54, prästv i Karlshamn 19 maj 62, stadskomminister o hospitalspredikant där 21 okt 67, pastoralex 8 sept 79, kh i Ivetofta, Krist, 22 aug 81, prost 9 jan 86, deltog i riksdagarna 92 o 00, korrespL av komm för kyrkoärendena 7 okt 93, kh i Ingelstorp o Valleberga 2 okt 98 (tilltr 10 juli 00), TD vid UU 14 juni 00. — Led av Apollini sacra, Uppsala, 74, LVVS 76, LPS 90. Erhöll VHAA:s GM 74, silvermedalj 76, PS:s GM 87.

G 23 sept 68 i Karlshamn m Eva Jacobina Cervin, f 12 april 40 i Landskrona, d 13 jan 12 i Ingelstorp, dtr till borgmästaren Frans C o Eva Elisabeth Wandalin.

Sin grundläggande undervisning fick L genom informator i föräldrahemmet, klockaregården i Hörby. För att finansiera sin fortsatta utbildning var han hänvisad till konditioner med upprepade avbrott i de akademiska studierna. Sin sista kondition hade han i Karlshamn, där han kom att kvarstanna efter prästvigningen 1762 som medhjälpare åt stadens kh o därefter som stadskomminister o hospitalspredikant. Här gjorde han sig känd som god predikant o själasörjare o inte minst för "en lyckelig penna och lekande snille". Han framträdde flitigt som tillfällighetspoet både i officiella o privata sammanhang. Med sin förman o vän under 13 år, kh J C Stricker, förde han sedan han lämnat Karlshamn en livlig korrespondens. L:s anseende som poet har säkerligen bidragit till att han av patronus, den litterärt intresserade grevinnan M S Coyet på Årup, fick kallelsen till Ivetofta pastorat.

Under sin tjänstetid i Ivetofta o från 98 i Ingelstorp o Valleberga fram till sin död intog L en plats i främsta ledet bland lundastiftets prästerskap. Hans poetiska begåvning gjorde det naturligt, att han av domkapitlet i Lund tillsammans med sju andra anmodades inkomma med yttrande o förslag, när de första arken av 93 års provpsalmbok sänts ut till domkapitlen för att bereda stiftens prästerskap tillfälle att efter vilja o förmåga "bidraga till dessa sångers förbättrande". Enligt en uppgift, som inte kunnat verifieras, skall uppdraget ha lett till att L fått med fyra egna psalmer i det slutliga förslaget.

L valdes till en av stiftets fullmäktige vid 92 o 00 års riksdagar o ägnade där särskilt intresse åt kyrkligt-sociala frågor. Bl a yrkade han i ingivna memorial på kvinnans skyldighet att uppge fadern till utomäktenskapliga barn o förpliktelse för denne att i större utsträckning bidra till barnets underhåll o uppfostran. Han vände sig också i en inlaga mot det tilltagande föraktet för söndagens helgd o den allmänna gudstjänsten o klagade över svårigheterna att få i lag föreskriven handräckning av myndigheterna vid sådana förseelsers beivrande. I sina vid riksdagarna förda dagböcker har han lämnat en initierad o vederhäftig skildring av riksdagsarbetet.

Redan under 80-talet hade L börjat ingripa i den kyrkliga o politiska debatten, främst genom den som svar på en av Patriotiska sällskapet utlyst prisfråga 88 utgivna skriften Försök om europasiska och i synnerhet svenska folkets seder och beskaffenhet. Denna, som belönades med sällskapets guldmedalj o 30 dukater, har betecknats som ett djärvt och oförskräckt angrepp på missförhållandena i samhället, bl a "yppigheten", allmogens vanmakt o misstro mot alla ståndspersoner, dryckenskapen o svagheten för "den franska politessen och åhågan för lustbarheter". I samband med utgivandet av skriften invecklades L i brevpolemik med den kände publicisten J G Halldin (bd 18), varvid han riktade stark kritik mot swedenborgianismen. L framstår överhuvudtaget som en moderat kyrkoman med avståndstagande från de vid denna tid florerande neologiska o mysticistiska åskådningarna.

L:s litterära begåvning resulterade inte enbart i tillfällighetspoesi i form av bröllopsdikter, sorgekväden o d. När han 76 valdes till ledamot av VVS, skall han enligt uppgift ansetts ha gjort sig förtjänt av denna utmärkelse genom den serie Fabler, som senare publicerades i samhällets handlingar. Åtskilligt av vad som flöt ur hans penna förblev emellertid otryckt o ingår, i den mån det bevarats, i den samling Lanaeriana, som finns i LUB. Här återfinnes också prov på L:s inte obetydliga konstnärliga begåvning — silhuetter, skisser till gravmonument med deviser o d — vilket gjort det motiverat att tala om honom som "en bortglömd konstnär". Särskilt intresse ägnade L emblematiken. Av VVS fick han uppdraget att komponera dess första sigill, vilket utfördes 76.