Karl M Lewenhaupt

2 Lewenhaupt (Leijonhufvud), Karl Mauritz, bror till L 1, f 15 maj 1620 på Vinas, Västra Ed, Kalm, d 12 dec 1666 i Sthlm. Inskr vid UU 28 maj 35, vid univ i Leiden 38, ryttmästare o chef för fältmarskalken Gustav Horns livkompani till häst 16 april 44, överste för sv o finska adelsfanan 15 febr 45, dessutom överste för ett tyskt reg till häst vid sv armén i Tyskland 6 okt 46, generalmajor av kavalleriet 31 maj 51, riksråd 3 okt 53, krigsråd 20 maj 54, överste för ett reg tyska ryttare 1 febr 55, generallöjtn av kavalleriet 6 juni 58, erhöll uppdrag att sätta Kalmar i försvarstillstånd 7 okt 59, befälh över exp mot Norge 30 jan 60, generalguvernör över Finland 16 mars 64 men avsade sig befattn kort därpå, fältmarskalk 25 juli 65, president i krigskoll från 17 okt 65.

G 1) 8 dec 46 m drottn Kristinas hovjungfru Dorotea Wrangel, f 14 april 27 i Marienburg, d 29 juni 54 i Sthlm, dtr till översten Hans Wrangel o Hillevi Posse; 2) 19 jan 57 i Wismar m frih Anna Maria Kruus, f 25 mars 42 i Sthlm, d 18 juni 16 på Vinas, dtr till kammarrådet Johan K o grev Catharina Oxenstierna.

Karl L fick en grundlig teoretisk uppfostran. Efter universitetsstudier i Uppsala 1635—37 sändes han till Leiden. Härifrån fortsatte han till England, Frankrike o Italien, där han lärde sig språk o utbildade sig för krigaryrket o ägnade sig åt ridderliga ex-ercitier. L använde liksom sina bröder namnformen L men kallas oftast Leijonhufvud. Efter hemkomsten blev han 44 ryttmästare för Gustav Horns livkompani till häst o deltog i kriget i Skåne. Året därefter utnämndes han till överste för adelsfanan o deltog vid armén i Tyskland i trettioåriga krigets slutskede, då han också var chef för ett värvat tyskt regemente till häst.

Som chef för adelns rusttjänst var L med om Kristinas kröning o kallades 53 till riksråd. Han deltog med sina bröder i drottningens nöjesliv — vid ett tillfälle i dec 51 anförde han den ena riddarskaran på Rännarbanan — men hörde inte till de inflytelserika vare sig vid hovet eller i rådet. Däremot ägnade han sig flitigt åt sina militära uppgifter o mönstrade kavalleriregementena i Sverige.

I jan 55 värvade L ett regemente tyska ryttare. En kort tid under försommaren hade han, på grund av att han svarat konungen "med hårda ord" (J Rosenhanes diarium), suttit i arrest. Sensommaren 55 följde han emellertid G O Stenbocks armé vid infallet i Polen, deltog i kuvandet av masurerna o sändes i okt på en expedition till Storpolen, där han hade lyckan med sig. Han deltog i Karl X Gustavs krigsråd i Kiel i jan 58, då övergången till Fyen beslöts o var sedan med om marschen över Bält. Hans hustru Anna Maria Kruus följde honom tidvis i fält o födde en dotter i lägret i Bröndshöj kort efter den misslyckade stormningen av Khvn våren 59.

L ansågs som en användbar man. Inför det norska hotet mot Värmland föreslogs han i rådet 1 juni 58 som högste befälhavare för trupperna till detta landskap; befälet övertogs dock av den från Livland någon vecka senare återkomne Gustaf Oxenstierna. I jan 60 blev han befälhavare för en planerad krigsexpedition mot södra Norge. Denna inställdes dock vid Karl X Gustavs död. L var närvarande vid kungens dödsbädd i Gbg.

L, som redan 54 utnämnts till krigsråd, kunde efter freden mera odelat ägna sig åt arbetet i krigskollegium. Han ivrade för sparsamhet o indragning av onödiga tjänster o sökte hävda kollegiets makt när det gällde utfärdande av officersfullmakter. Vid flera tillfällen förde han presidiet i kollegiet o visade prov på stor självständighet. Han var också mån om kollegiets oberoende ställning o vid ett tillfälle hävdade han gentemot rikskanslern sin frihet "att disputera sitt votum" (Steckzén, s 296).

L dog i dec 66 i sin fulla mannakraft efter tre dagars häftig feber "alltför bittigt och till en stor hjärtans sorg" (Hedar, s 194), klagade hans hustru som nu stod ensam tjugofyra år gammal med sju minderåriga barn. Med fog kunde hon också hävda, att han intill sin dödsstund efter bästa förmåga o enligt sin edsplikt tjänat sin konung. L ligger begravd i Riddarholmskyrkan.

Genom sitt giftermål förvärvade L ett stort antal gods, men trots detta trycktes stärbhuset av en betydande gäld. Själv hade L stora lönefordringar på kronan, som aldrig till fullo ersattes. Genom sin hustru ärvde L det Kruuska huset, Svartmangatan 6, i Gamla stan. De Kruus-Lewenhauptska vapensköldarna finns ännu kvar över porten. L ärvde efter sin mor Vinas i Västra Ed, Kalm. Han köpte 52 Eksjö hovgård i Vallsjö, Jönk, med underlydande hemman, 59 Tjolöholm i Fjärås, Hall, o 66 Övedskloster i Öved, Malm.