Sven S Kulle

3 Kulle, Sven Servatius, bror till K 1 o K 2, f 13 maj 1860 i Lund, d 6 febr 1945 i Sthlm, Bromma. Lärling hos A Lindberg i Sthlm 76—87, elev vid Tekn skolan 76, vid FrKA (principskolan) 6 april 76—vt 78, arbetade i Paris hos P Tasset jämsides med studier vid École nationale des Arts décoratifs 87—01, drev egen ateljé där 91—01, verksam i Sthlm från 01.

G 27 sept 90 i Nora m Sofia Charlotte Karlsson, f 29 sept 61 där, f 28 dec 36 i Sthlm, Hedv El, dtr till hovslagaren Anders Gustaf K o Anna Catharina Carlsdtr.

Genom förmedling av brodern Jakob fick Sven K 1876 plats som lärling hos medaljgravören Adolf Lindberg i Sthlm. Försedd med rekommendationsbrev från denne for han 87 till Paris o fick omedelbart anställning hos medaljgravören Paulin Tasset, som han presenterades för av Per Hasselberg. Hos Tasset arbetade utom K tre tyska, en rysk o två franska gravörer.

Impressionismens genombrott i fransk konst på 60-talet återspeglades även i medaljkonsten. Ledande medaljkonstnärer var Tassets studiekamrat, J C Chaplain, som gärna arbetade med tvåsidiga plaketter, då en nyhet, o O Roty, "mästarnas mästare", som K kallade honom, särskilt på grund av "den känsla o själ i uttrycket", som han förmådde återge. K påverkades av medaljimpressionismen. Fälten borde vara matterade o opersonliga "slagna" tryckstilsbokstäver undvikas. I brev till Lindberg karaktäriseras Tassets medaljer som "hårda". Dennes största betydelse inom medaljkonsten kom att gälla utvecklingen av mekaniskt-tekniska hjälpmedel, där han var en föregångsman o i hans ateljé fördjupade K sitt tekniska kunnande. I brev till Lindberg redovisar han de senaste tekniska nyheterna i fråga om medaljframställning. Tidiga arbeten av K från paristiden är plaketter i litet format över Pontus o Göthilda Fürstenberg (88) o Carl von Linné (90). K deltog med några arbeten i Salongen 90 o belönades med Mention honorable.

Hos Tasset förekom alla slags gravyrarbeten, bl a för franska myntverket o posten. För flera utomeuropeiska länder tillverkades myntstampar. Arbetstakten tycks ha varit hektisk. Under tre månader lyckades K utföra 40 stålstansar för frimärken. På grund av den ständiga fukten i ateljén, som förorsakade värk i armar o händer, men också för att få mera tid att ägna sig åt det "artistiska" sade K upp sig hos Tasset o öppnade 91 egen ateljé på Rue Bourbon-le Chateau, nära Place S:t Germain-des-Prés. Innan han slutade utförde han en medalj över Gambetta, som emellertid signerades av Tasset, vilket K klagar över, eftersom han själv gjort nästan hela arbetet.

Verksamheten i egen ateljé blev framgångsrik, K hade flera medhjälpare, bl a medaljkonstnären Svante Nilsson, också han elev till Lindberg. K åtog sig allt slags gravyrarbete: mynt o medaljer men även stämplar, guldsmedsarbeten, chiffermonogram m m. Främst arbetade han åt präglingsfirmor o editörer på området. Hemifrån fick han bl a beställning på kaméporträtt av kungaparet i samband med regeringsjubileet 97. K drev firman i Paris till 01, då han återvände till Sverige.

I Sverige dominerades medaljkonsten från 70-talet till mitten av 1900-talet av Adolf o Erik Lindberg, far o son. Att K:s produktion även i hemlandet till stor del kom att bestå av utställningsmedaljer, prismedaljer för idrotts- o skytteföreningar etc kan delvis ses mot denna bakgrund. De porträtt K fick tillfälle att utföra kännetecknas av en strävan efter fotografisk korrekthet kombinerad med viss stramhet i modelleringen. Konturen förstärks gärna med en mörkare patina. Representativa är medaljporträtten över Otto Samson (06), J C De la Gardie (11), P H E Brändström (20) o Hjalmar Wallgren (24). Ofta är K:s medaljer försedda med en något slentrianmässig, ytfyllande växtdekor, t ex Lunds univ:s 250-årsjubileum (18). Flera medaljer o plaketter har väl återgivna arkitekturmotiv, t ex plaketten över Timmermansordens nya byggnad (23) som är graverad för hand direkt i stål, en även ur teknisk synpunkt mycket skicklig prestation. L M Ericsson-plaketten över den första miljonen sålda telefoner (12) visar en mera komplicerad komposition med en över jordgloben svävande genius. Som bokstavsstil använde K alltsedan paristiden nästan genomgående en mjuk grotesk, typisk för den nya franska medaljkonsten.