König, släkter

König, släkt, härstammade från köpmannen Henrich K (1642—1720) i Sthlm, som uppges ha varit född i Bremen. Han fick kommissaries titel genom sin verksamhet för Karl XII:s syster Hedvig Sofia, adlades 1714 o vistades mot slutet av sitt liv i Hamburg. Hans son köpmannen Johann Friedrich K (1690—1759) i Hamburg blev sv postkommissarie där 1719, agent där 1738 o resident 1747. Han bekostade utgivningen av den 1745—52 utgivna tyska översättningen av Jöran Nordbergs Konung Carl XII:s historia o sökte 1756 förgäves få riksdagen att inlösa 660 ännu osålda ex därav. Hans äldste bror, Christian K (1678—1762), blev efter 18 års utrikesstudier kommissarie i kommerskollegium 1712 (tilltr 1713) o sekreterare i kanslikollegium 1714 samt var 1723—31 o 1735—47 lagman i Västmanland o Dalarna o 1731—35 enbart i Västmanland. Han utgav en översättning av den sv lagboken till latin 1743. Sina gedigna o omfattande kunskaper redovisade K framför allt i Lärdoms-öfning, 1—11 (1745—51), en slags encyklopedi över ämnen som intresserade honom. Han anmälde sig som sökande till en juridisk professur i Uppsala 1741 o sökte förgäves bli avlönad prof honorarius där 1747 o 1755 samt oavlönad sådan 1750. Hans son arkitekten Carl Henric K (K 2) var far till ryttmästaren Georg Henric K (1763—1839), som gjorde sig känd som amatörmusiker (violoncellist) o invaldes i MA 1788. Han grundade 1797 i Norrköping sällskapet Musikaliska inrättningen, vars konserter han ledde, tills det 1801 upphörde. Hans hustru Anna Eleonora K, född Falck (1771—1854), dtr till assessor Friedrich Adolph Falck (bd 15, s 140), invaldes i MA 1794 o var verksam som sångsolist i Musikaliska inrättningen.

Christian o Johan Fredrik K:s bror Henrich K (1686—1736) utverkade 1731 för sin firma privilegier för handel på Ostindien, vilket blev ursprunget till Svenska ostindiska kompaniet, o han var en av dettas tre första direktörer. Den drivande kraften torde emellertid ha varit skotten Colin Campbell (bd 7). K var far till Jacob Leonhard K (1728—1804). Denne deltog i pommerska kriget. Vid Gustav III:s statsvälvning 1772 förrättade han som kapten vid livgardet majorstjänsten där. I realiteten var han dess chef, då ingen annan överordnad än den 76-årige överstelöjtnanten var närvarande. I enlighet med hemliga uppgörelser med kungen hade K vunnit åtskilliga av underbefälet för revolutionsplanen o förmådde överbefälhavaren för trupperna i Sthlm, riksrådet P Kalling (bd 20) att beordra utlämnande av skarp ammunition till gardet. Han gick i spetsen för regementets edsavläggelse till Gustav på slottet 19 aug. K torde vara författare till en till kungen ingiven relation, som är huvudkällan för kunskapen om vissa moment i statsvälvningen (tr i Heml handl). Han belönades s å med befordran till överste i armén o blev 1774 överstelöjtnant vid livgardet. En konflikt med en kapten, som K ådömt arrest, gjorde honom så impopulär vid regementet, att han måste ta avsked 1776. Han ägde 1780—95 Huseby järnbruk i Skatelöv, Kron, o dog i Karlskrona, till vars läsesällskap han donerade sitt bibliotek på nära 500 böcker. Hans äldre bror Peter Theodor K (1718—1800) fick 1748 privilegium på en puder- o stärkelsefabrik nära Gbg, vars verksamhet dock är okänd. Han köpte 1755 godset Storeberg i Tådene, Skar, o var en tid superkarg i Ostindiska kompaniet samt 1762—66 en av direktörerna där. Den äldste brodern, direktör Henrich K (K 1), var far till Carl Gustaf K (1764—1852), vilken 1789—90 undervisade sedermera konung Gustav IV Adolf i sv språket. Efter kortare tjänstgöring vid de sv beskickningarna i London, Haag, Lissabon o Paris var han sv chargé d'affaires o tf generalkonsul i Konstantinopel 1799—1805.

En fjärde bror Christian Adolph K (1724—1803) var en tid verksam som köpman i Bordeaux o senare i Sthlm. Hans son Carl Fredric K (1767—1858) deltog i Gustav III:s ryska krig o biträdde 1791 O C v Fieandt (bd 16) vid dennes rekognoscering i norra Frankrike för kungens planerade kontrarevolutionära krigsföretag (kartor härifrån i KrA). 1792 var han en av dem som skulle vakta den såsom misstänkt för delaktighet i kungamordet häktade C F Pechlin. 1794—95 deltog K i v Fieandts rekognosceringar i Savolax, o 1796 följde han Gustav IV Adolf på dennes resa till S:t Petersburg. 1799—1801 rekognoscerade han vid norska gränsen (kartor i KrA o UUB). 1808—09 var K chef för fältmätningsofficerarna vid kustarmén (K:s skildring därav i Krigshandl:ar 1808—09, vol 257, KrA; avskr i D 1037, KB; hans kartor i KrA). Med denna deltog han i striderna vid Sävar o Ratan 1809. K blev major 1809 o tog avsked 1813. Han var även verksam som amatörmusiker (violinist) o från 1794 LMA. Genom sitt äktenskap med en dotter till sthlmsgrosshandlaren Warner Groen (bd 17) kom K i besittning av godset Vällinge i Salem, Sth, vars bruksrörelse han nedlade. Rester av K:s arkiv, bl a minnesanteckn:ar om rekognosceringen i Frankrike 1791 (sammandrag tr av Silfverstolpe) o om bevakningen av Pechlin 1792, finns på Näs i Rö, Sth (filmkop i RA). Hans äldre bror, Johan Adolph Benjamin K (1764—1854), blev tillfångatagen av ryssarna vid "Viborgska gatloppet" 1790, deltog i försvaret av Pommern 1807 o fick 1810 överstes avsked. Även han var amatörmusiker (violinist) o från 1788 LMA. Han var farfars far till Claes Henrik Magnus K (1885—1961), som blev ryttmästare 1921 o hovstallmästare 1935. Claes K var länge en av förgrundsgestalterna inom sv hästsport. Som tävlingsryttare gjorde han sig känd framför allt vid olympiska spelen i Antwerpen 1920 (guldmedalj i hoppning) o i Paris 1924 (silvermedalj i fälttävlan). K var ledamot av Sv ridsportens centralförbunds arbetsutskott från 1918 o ordf där från 1925, sekreterare i nämnda centralförbund 1932—37 o skattmästare i Jockeyklubben 1926—29. Son till honom är ambassadören Claes K (f 1913).

Den linköpingsbiskop, som i litteraturen länge kallats Nils K, hette i själva verket Claus Köning (d 1458) o tillhörde en kalmarsläkt.