Insenstierna, släkt

Insenstierna (före adl Insen), släkt, enligt uppgift härstammande från Holland (Stiernman). Dess äldste kände medlem i Sverige var handlanden Henrik Insen (1625—83), som fick burskap i Sthlm 1665. Han kan ej beläggas ha varit befryndad med en samtida namne som var rådman i Marstrand (Likv 94:129, RA). Hans son Henrik Insen (d 1701) fick burskap i Sthlm 1685, blev 1692 entreprenör av de över Riga o Reval inflytande skattemedlen, 1698 kommissarie i kommerskollegium o adlad 1699 med namnet I. Han köpte 1696 17 byar i Kexholms län o 1698 det efter honom uppkallade I:ska huset vid Södermalmstorg i Sthlm. Sedan hans svärmor 1695 gift om sig (med Erik Benzelius d ä), kom han i besittning av svärfadern Anders Larsson Hööks järnbruk Gysinge i österfärnebo, Gävl. Som arrendator innehade I även Nils Bielkes järnbruk Vattholma i Lena, Upps, som tidigare arrenderats av den 1687 avlidne Höök, o G O Stenbocks änkas järnbruk Harg, Sth. Kort före sin död övertog han därjämte arrendet av kronans järnbruk Ortala i Väddö, Sth. Av dessa bruk innehades Gysinge o Harg efter hans död av änkans senare make Carl Broman (bd 6, s 359), som köpte Harg av Stenbocks arvingar. Efter Bromans död 1722 innehades Gysinge av I:s son kammarherre Anders I (d 1736) men övergick efter dennes död till en av Bromans söner, som sålde bruket 1748. 1751 återköptes det emellertid av Anders I:s son kammarherre Fredrik Ulrik I (1723—68), som var svärson till den förmögne handelsborgmästaren i Sthlm G Kierman. Han lyckades 1761 bli hovmarskalk genom att betala 20 000 plåtar till hovets politiska verksamhet. 1763 blev han landshövding i Vm. Släkten torde ha dött ut på manssidan 1852 med en av hans sonsöner.