Johan Botvidi

Johan (Johannes) Botvidi, f hösten 1575 (enl Linköpings hm, 1, 1846) 7 okt, i Norrköping, d 24 okt 1635 i Linköping. Föräldrar: stadssskrivaren Botvid Hansson o Ingrid Jöransdtr. Studerade i Norrköping, Söderköping, Linköping, Vadstena o Sthlm, inskr vid UU 29 jan 00, reste till Tyskland med ekonom stöd av Sthlms stad 03, inskr vid univ i Marburg s å, vid univ i Rostock mars 04, prästv i Uppsala s å, därefter med ekonom stöd av Sthlms stad studier i Tyskland, Holland, Paris, London o Khvn, sv hovpredikant 23 sept 16, teol dr i Uppsala 24 okt 17, biskop i Linköping 21 jan 31.

G 7 maj 18 i Sthlm, Nik, m Karin Nilsdtr, d 1665 (Biographica: Norfeldt, Israel, RA) i Gbg (Adlersparre), dtr till handelsmannen i Nyköping Nils Jönsson o Brita Bengtsdtr (Skytte) o senare omg m rikshistoriografen Arnold Johan Messenius.

J började sitt författarskap under studietiden med att i Rostock 1605 publicera en ny edition av Laurentius Petris skrift mot dryckenskap och en av honom själv författad drastisk utläggning av några bibelverser om samma ämne, "en av de främsta nykterhetspredikningarna i vårt land för alla tider" (Hassler). Redan 1603 var han en av dem som uppsalaprofessorerna i en böneskrift till Karl IX föreslog skulle hemkallas från Tyskland för att göras till professorer. J kom emellertid att länge stanna utomlands och lät i Rostock 1613 trycka en från tyskan bearbetad räknelära och i Lübeck 1614 en översättning av Luthers skrift till alla städer i Tyskland att upprätta kristliga skolor. Efter hemkomsten utgav han 1616 de sju botpsalmerna jämte andra utdrag ur Psaltaren med kort utläggning. Under Johannes Rudbeckius arbete med den nya bibelupplagan biträdde J denne med en del av Moseböckerna. Sedan Stolbovafreden införlivat grekisk-ortodoxa trosbekännare med det sv riket, ventilerade han 1620 femtio teser om frågan, huruvida ryssarna var kristna, vilken fråga han besvarade jakande.

Sedan Rudbeckius 1619 blivit biskop i Västerås, var J den främste av Gustav II Adolfs hovpredikanter. Som sådan kom han att fungera som preses i det 1621 tillkomna fältkonsistoriet och som konungens rådgivare i kyrkliga ärenden. J följde denne till Livland, Kurland, Preussen och Tyskland. 1627 utarbetade han en stadga för den kyrkliga organisationen i de erövrade delarna av Preussen, Forma consistorii ecclesiastici Elbingensis (tr av Holmquist 1908). 1631 publicerade J Agenda ecclesiastica in castris Sveticis, en samling kyrkorättsliga föreskrifter för den sv armén, som kom att bli grundläggande under flera sekler.

Efter att ha varit på förslag till pastor primarius i Sthlm 1617 och 1623 samt till biskop i Åbo och superintendent i Kalmar 1626 utnämndes han i början av 1631 till biskop i Linköping. J var den förste sv biskop som efter stiftsprästernas val utnämnts av KM:t utan rikskonsistoriets hörande och utan K M:ts anmodan att förrätta val. Som konungens specielle förtroendeman hemsändes han till utskottsmötet på försommaren s å, där han blev en av förgrundsfigurerna. Den 12 juli utfärdade J en instruktion för de fyra kapitelherrarna i Linköping, som uppdrog helt nya linjer för domkapitelsorganisationen och har betecknats som hans "herdabrev" (Hassler). Kort därpå återvände han med drottning Maria Eleonora till Tyskland. Där utarbetade J under första halvåret 1632 efter konferenser med representanter för ärkestiftet Magdeburg och stiftet Halberstadt en kyrko-, visitations-, konsistorial- och skolordning för dessa båda områden (omtr av Amdt), som delvis kom att ligga till grund för förhållandena där ända in på 1900-talet. Därefter for han tillbaka till Sverige, där han under sina sista år var en mycket duglig och verksam stiftschef och även anlitades av rådet i allmänna kyrkliga angelägenheter. 1633 utarbetade J en skolordning för Linköpings gymnasium. På hans initiativ medgav KM:t några månader före hans död grundandet av ett tryckeri i Linköping.

J var en framstående predikant och publicerade en rad prediko- och bönesamlingar. Mest känd är hans gripande predikan (delvis omtr av Hall 1910) vid Gustav II Adolfs jordfästning i Riddarholmskyrkan 1634, som innehåller en grandios teckning av konungens personlighet. Hans ortodoxa nit gjorde honom kritisk såväl mot Johannes Bureus (bd 6) spekulationer som mot J Duries (bd 11) ekumeniska strävanden, vilka han framgångsrikt motarbetade.

Av Gustav II Adolf fick J 8 kronohemman och skatten av 3 skattehemman, alla i nordöstra Södermanland. Han hade också ett hus vid Österlånggatan i Sthlm. Hans båda söner adlades 1650 med namnet Örn. En bror till honom uppges (v Schantz) ha varit kontraktsprosten Clas Botvidi i Risinge, Ög, vilken var far till den som guvernör i Nya Sverige bekante likaledes adlade Johan Classon Rising.