Karl Johansson

Johansson, Karl, f 1 maj 1856 i Öggestorp, Jönk, d 20 sept 1928 i Sthlm, Joh. Föräldrar: hemmansäg Johan Andersson o Lisa Kristina Pettersdtr. Mogenhetsex vid h a l i Jönköping vt 75, inskr vid UU 16 sept 75, FK där 31 jan 79, extra lär vid h a l i Visby 79—80, vik lektor vid h a l i Hudiksvall 81— 83, vik adjunkt vid h a l i Karlskrona 83—84, adjunkt i matematik, naturlära o modersmålet vid hal i Visby 29 okt 84—21 (tjänstl från 16). Botanist. — Fil hedersdr vid UU 24 maj 07. — Ogift.

J:s lidelsefulla intresse för växtgeografi och botanisk systematik grundlades under åren vid Jönköpings läroverk av den berömde botanisten J E Zetterstedt och fördjupades, när han i Uppsala fick Th M Fries som lärare. Ekonomiska svårigheter gjorde fortsatta studier omöjliga, och efter grundexamen och fem år som extralärare blev J adjunkt i modersmålet, matematik och naturlära vid Visby läroverk, där hans tjänstgöring till större delen var förlagd till de lägre klasserna. Att rätta uppsatser och lära de yngsta eleverna matematik fann han betungande, och i brev återkommer han ofta till lärarlivets avigsidor. Han ordnade föredömligt läroverkets stora men långe försummade naturaliesamling, och i hans testamente fanns ett legat till skolans biologiska museum. En viss dövhet gav honom möjlighet att få tjänstledighet från 1916 fram till pensioneringen.

Under ett drygt decennium mot slutet av 1800-talet ägnade sig J företrädesvis åt Gotlands fanerogamer. Till fots utforskade han varje socken på ön, granskade alla tillgängliga äldre uppgifter om växtlokaler och fann en mängd nya. Resultatet av sina undersökningar lade han fram 1897 i Huvuddragen av Gotlands växttopografi och växtgeografi, grundade på en kritisk behandling av dess kärlväxtflora. En följd av år observerade han tålmodigt under alla årstider Gotlands hapaxanter (fanerogamer som fullkomligt vissnar bort inför vintern och som för att alstra nya generationer är hänvisade till frön) och något nytt i sitt slag var hans Studier över Gotlands hapaxantiska växter med hänsyn till deras groningstid och övervintring (1899). Dessa två arbeten jämte påbörjade studier av släkterna Hieracium och Potentilla gjorde honom till fil hedersdoktor vid Linnéjubileet i Uppsala 1907.

En stor del av sitt återstående liv ägnade J åt hieracierna. Genom att under somrarna söka dem i naturen och under vinterhalvåret i litteraturen och i museernas herbarier sökte han bringa klarhet i fibblornas svårutredda systematik. Han publicerade ett stort antal hieraciestudier, den mest omfattande — Hieraciumfloran i Västmanland (1920) — i samarbete med G Samuelsson. Från 1895 till 1916 gjorde J observationer över blomningen och lövsprickningen i Visby med omnejd. En del av dessa lade han senare fram i Calendarium Florae Gotlandicae (publ i Sv botan tidskr 1927), ett arbete i Linnés anda med talrika iakttagelser av vilda och odlade växter. Han fick även tid för dendrologiska uppsatser och agiterade i tal och skrift för gotländskt naturskydd.

1916 flyttade J till Norrköping och grep sig på nytt an med insamling av fibblor. För att komma närmare riksmuseums herbarier flyttade han 1922 till Sthlm, där han framlevde sina sista år, alltjämt forskande och produktiv. — J var en ytterst självständig personlighet, ansedd som envis men vänsäll och varmhjärtad.