Jon Jönsson

Jon Jönsson, d 1519 mellan 28 mars o 5 nov. Fader: möjl bonden Jöns i Gladö, Huddinge, Sth (Gillingstam 1949). En av Sthlms båda kämnärer 1483, rådman där 83—94, en av stadens båda rättsfogdar 84, en av dess fyra skottherrar 85, en av dess båda inköpare s å, föreståndare för S: t Örjans hospital 87—90, för stadens våghus 90—93, fogde i Dalarna senast 22 juni 95 o ännu 13 april 00, slottsfogde i Sthlm senast 5 febr 03—15 sept 05, ånyo senast 18 febr 08 o sannolikt ännu 13 april 09, adlad senast 10 nov. 03, häradshövd i Svartlösa, Sth, senast 26 juni 07 o ännu 14, blev riksråd mellan sommaren 07 o 14 okt 09.

G 1) m Geseka, d senast 85, dtr till borgmästaren i Sthlm Claus Wises hustru Kristina i hennes föreg gifte; 2) möjl redan före 87 men säkert senast 92 m Anna Olofsdtr, d tidigast 13, dtr till bergsmannen Olof Olsson (stjärna) o Ingeborg Jakobsdtr (Svinhuvud) ; Anna Olofsdtr, som var syster till biskop Otte Svinhuvud i Västerås, var troligen tidigare gm västeråsborgaren Ewert Ochtorp.

Uppgiften, att J: s föräldrar skulle tillhört frälsesläkter, torde vara oriktig (Gillingstam 1949). Han är i stället ett av de ytterst fåtaliga påvisbara exemplen på avancemang från ofrälse till riksråd under Sturetiden.

Sensommaren 1494 beskyllde ärkebiskop Jakob Ulvsson i brev till Sten Sture d ä J och en "Peder Iopson" — möjligen den senare så bekante Peder Jakobsson Sunnan-väder (Sjödén) — för agitation i Dalarna mot riksrådets beslut att följande sommar fullfölja Kalmar recess. Året förut hade Sten Sture tvungit Nils Sture att avstå från Västerås slottslän med Dalarna, och J blev därefter senast sommaren 1495 Sten Stures fogde i Dalarna. Som sådan fick han sitta kvar även efter konung Hans övertagande av makten i Sverige 1497. Sedan upproret 1501 mot denne vunnit framgång, ledde J tillsammans med sin svåger Stig Hansson den dalahär som 1502 tågade till sthlms-trakten och tvang Jakob Ulvsson till förlikning med Sten Sture vid Sthlms-Näs kyrka. Några månader senare var han fogde på Sthlms slott. Denna tjänst innehade J till hösten 1505 och ånyo 1508—09. Riksföreståndaren Svante Nilsson använde honom för agitation framför allt i Dalarna men även på marknaderna, så t ex i Västerås vid prästmötesmarknaden 1505 och mormässan 1507 och i Uppsala tillsammans med Sten Kristiernsson (Oxenstierna) vid distingen 1509. J var en av Svante Nilssons och Sten Sture d y:s trognaste anhängare. Den senare följde han bl a till Finland 1513 och vid sammanträffandet med Gustav Trolle i Uppsala 1516. Han var också närvarande vid mötena i Södertälje 1516 och i Arboga och Sthlm 1517 samt vid fredsförhandlingarna i Kaknäs 1518.

J hade av Sthlms stad arrenderat Sickla i Nacka från 1487 och av Helgeandshuset torpet Farsta i Brännkyrka från 1503. Som hans sätesgård namnes från sistnämnda år det ovannämnda Gladö. Han donerade 1508 Dormsjö i Garpenberg, Kopp, till Gudsberga kloster och 1513 två hus i Sthlm samt Edeby i Lovö, Sth, till johanniterordens nybyggda kyrka vid Österlånggatan i Sthlm.

Genealogernas uppgift, att J var stamfar för adliga ätten Ulfsköld, är en konstruktion enbart grundad på vapenlikhet. Gladö, Dormsjö och husen i Sthlm bördades 1533 —34 av en son till den i Sthlms blodbad 1520 avrättade sthlmsborgaren svarte Sven, som torde varit brorson — eller möjligen systerson — till J (Gillingstam 1949). Han blev stamfar för en adlig släkt, som på 1600-talet antog namnet Svart. Den förde samma vapen som J och ägde Gladö under nära två sekler. Med denna släkts namn har J emellanåt kommit att benämnas i litteraturen.