Isak Jundell

Jundell, Isak, f 6 juni 1867 i Wladislawów (även kallat Neustadt), guvernementet Suwalki (nu Kudirkos-Naumestis, Litauen), d 25 dec 1945 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: handlanden Todres Jacob Jundelsky o Sara Simon. Mogenhetsex vid hal på Södermalm i Sthlm vt 86, inskr vid StH ht 86, vid UU ht 87, med-fil ex där 12 dec 87, MK vid KI 29 nov 90, ML där 30 nov 95, leg läk 2 dec 95, amanuens vid serafimerlasarettet 1 dec 95–30 nov 96, underläk där 1 dec 96–30 nov 97, underläk vid Sthlms stads o läns kurhus 15 okt (tilltr 2 dec) 97–30 nov 98, sekr i komm för inrättandet av en statsmedicinsk anstalt okt 97–nov 99, disp vid KI 25 maj 98, MD vid UU 31 maj 98, doc i invärtes medicin vid KI 28 okt 98–14 dec 05, andre underläk vid Allm barnhuset 21 nov 00–31 dec 02, förest för hälsovårdsnämndens bakteriolog laboratorium 16 april 01–30 juni 07, läkare vid Småbarnshemmet N:o 1 vid Norrtullsgatan, Sthlm (senare i Djursholm) 1 jan 03–14 sept 11, led av medicinalstyr:s tuberkuloskomm april 03–okt 07, förest för medicinalstyr:s vaccinationsanstalt 1 jan 05–15 juni 09, doc i pediatrik vid KI 15 dec 05–14, överläk vid Provisoriska sjukh, Sthlm, 6 okt 07–31 jan 14, barnavårdsbyråns läk 08, läk vid Sthlms fattigvårdsnämnds spädbarnshem vid Folkungagatan, Sthlm, 1 mars 11–1 april 14, vid spädbarnshemmet vid Tegnérgatan, Sthlm, o i Örby 15 jan 12–jan 22, ordf i komm ang den kvinnl sjukvårdspersonalens utbildn o arbetsförh juni 12–maj 18, tf prof i pediatrik vid KI 24 aug 12—29 jan 14, prof i samma ämne där 30 jan 14–6 juni 32, tf överläk vid Allm barnhuset juli 14, överläk där 1 nov 14–32, led av fattigvårdslagstiftn:komm jan 16–okt 21, huvudred för Acta paediatrica från 21, ordf i socialmed sektionen av Sv fattigvårds- o barnavårdsförb 25. — Ogift.

J var äldst av nio syskon. De ekonomiska förhållandena i hemmet var knappa och han fick själv som informator bidraga till sin utkomst under studierna. När hans ekonomi längre fram förbättrades, var han i det tysta en generös hjälpare för familjer i nöd och understödjare av barnsjukvården.

J skaffade sig under de första åren efter sin läkarexamen en grundlig utbildning i bakteriologi, ett område där vid denna tidpunkt stora landvinningar gjordes. Denna utbildning kom honom väl till pass, då han från sekelskiftet definitivt slog in på den pediatriska banan, och återspeglades i många av hans vetenskapliga arbeten, som behandlade bl a scharlakansfeber, "sjukhussjuka" och BCG-vaccination. 1911–14 företog J studieresor till ledande barnkliniker i bl a Tyskland och Österrike.

J var en osedvanligt ansvarskännande och skicklig läkare och verkade ständigt för barnens bästa och barnhälsovårdens fortsatta utbyggnad. Redan 1906 inlämnade han till det då nybildade Sv fattigvårdsförbundet en skrivelse med ett utförligt socialt barnavårdsprogram. Det har sagts (A Wallgren), att "detta program omfattade nästan alla områden av den social-medicinska barnavården, mödrahem, spädbarnshem, barnavårdscentraler, åtgärder till förbättring av fosterbarnsvården och behovet av ökad upplysning i barnavård jämte förslag om hur programpunkterna skulle kunna realiseras". Då J gick bort nära 40 år senare, kunde det med fog sägas, att det mesta av förslagen hade förverkligats och representerade omistliga delar av skyddet för mödrar och barn.

För en bred allmänhet framstod J som en mästare i konsten att popularisera medicinsk information inom barnavården. På hans initiativ utgavs ströskrifter och ordnades utbildningskurser, och han skrev också den klassiska boken om barnavård (Det friska och det sjuka barnet). Hans framställning var praktiskt klar och enkel och behandlade väsentligheter. En betydelsefull insats på utbildningsområdet gjorde han genom att 1923 starta en kurs för barnavårdssystrar vid Allmänna barnhuset, som 1934 omvandlades till en skola för utbildning av barnsjuksköterskor. Dessa yrkesgrupper kom att spela en stor roll vid utbyggnaden av barnavårdscentralorganisationen och barnkliniker ute i länen från 1930-talet och framåt. Som lärare vid KI betydde J mycket för att ge sin disciplin auktoritet och sina elever en mönstergill och praktisk utbildning.

Samtidigt som J utförde en pionjärinsats inom det egna landet, växte hans anseende alltmera även utomlands. Han publicerade en rad uppmärksammade vetenskapliga arbeten, som behandlade barnets uppfödning samt då vanligt förekommande sjukdomar som rakit och "barnkolera". Genom att ta initiativet till den vetenskapliga tidskriften Acta paediatrica, som började utges 1921, bidrog han verksamt till att föra ut resultaten av nordisk forskning inom barnavårdens område till en vidare publik. Han var redaktör för denna fram till sin bortgång.

En annan betydelsefull insats gällde den internationella barnläkarkongressen i Sthlm 1930. Så stora och djupgående var motsättningarna efter det första världskriget att det dröjde 12 år, innan världens barnläkare på nytt kunde samlas till kongress, och det var endast tack vare J:s outtröttliga arbete som den förverkligades och blev en stor framgång.

J var samtidigt "en fridens och en stridens man". Han var vänlig och försynt, men om hans reformiver mötte motstånd och oförståelse, kämpade han med brinnande iver och ihärdighet. Han var en stor nydanare inom sv barnavård.