Anders Jönsson

Jönsson, Anders, f 25 dec 1883 i Gärdslöv, Malm, d 5 dec 1965 i Sthlm, Hässelby. Föräldrar: arrendatorn Jöns Olsson o Marna Persdtr. Genomgick Tekn aftonskolan i Malmö, studier vid Kunstgewerbeschule i München 05, studier o verksamhet huvudsakl i Paris 06–13 o 15–20, bosatt i Sthlm från 21. Skulptör.

G 1) 21 aug 13(–29) i Paris m förf Sara Cecilia Margarethe Görvell-Fabricius (pseud Cora Sandel), f 20 dec 80 i Kristiania, d 3 april 74 i Uppsala, dtr till kommendörkaptenen Jens F o Anne Margrethe Greger, 2) 25 juni 29 i Lidingö m Maria Beatrice Lucie Reif, f 29 maj 04 i Bordighera, Italien, dtr till konstnären Julius R o Martha Busse.

Trots de intryck av en modernare uppfattning, som J i München mottagit av Milles, anslöt han sig efter ankomsten till Paris till Rodins stil. Han upptog också motiv ur den ämneskrets, Dantes Gudomliga komedi, som inspirerat Rodin och hans efterföljare, och debuterade 1909 med en skildring av Paolo och Francesca, Dantes berömda kärlekspar. Verk i samma anda var de 1910 tillkomna Kyssen och Probléme d'amour, utmärkta av den för Rodin kännetecknande rörliga och detaljrika ytbehandlingen. Nya ideal hade vid denna tid redan fört de ledande skulptörerna både i Paris och Sthlm långt bort från Rodins uppfattning, och J:s konstnärliga skapelser får från 1913 i enlighet med den nya smakens fordringar hela, detaljfria ytor och en tung massa.

Under det Milles varit med och gjort en egen insats, då den nya stilen bildades, var dess välde redan befäst, då J och hans jämnåriga började sin konstnärsbana. J tog betydelsefulla intryck både av äldre, arkaisk och klassisk konst och av de samtida franska och sv skulptörerna av en äldre generation, Maillol, Bourdelle och Milles. Att han under dessa omständigheter dock förmådde ge sina verk en personlig prägel vittnar om hans medfödda konstnärliga begåvning och smak. Denna anda är betecknande för hela hans i stort sett enhetliga verk, även om spår av hans gamla kärlek till Rodin stundom ger sig tillkänna även under hans senare år särskilt i porträtten (bl a det utmärkta porträtthuvudet av Ragnar Östberg i Sthlms stadshus).

I Barnbrunnen i Malmö, 1913, har J:s personliga stil slagit igenom. Han förenar i sina därefter följande många större och mindre skapelser, fontäner, grupper, djurskulpturer och porträtt den förenklade formen med en nyanserad och behärskad uttrycksfullhet. Fontänerna och grupperna är med sina omväxlande rörelsemotiv sammanhållna i en klar och omsorgsfullt genomförd komposition. Bland de större verken må nämnas Snäckan, fontän 1925, Moses, kolossalstaty s å, Kämpande tritoner, 1930 (avsedd för Olskrokstorget i Gbg), Två generationer, 1937 (vid Brunnsviks folkhögskola), en far, som lär sin son att spänna en båge, samt Narcissus, figurgrupp i Huskvarna. Bland det stora antalet ensamma figurstatyer och mindre verk: Prometeus, 1931 (Linköpings mus), Danserska, 1941 (Malmö stadsteater), Flicka med katt, 1949 (Örebro), Flicka med snäcka (Rottneros park). Därtill kommer åtskilliga djurskulpturer, isbjörnar, lekande björnar, elefanter. I sina porträtthuvuden har J givit oss bilden av ett stort antal företrädare för tidens Sverige: Gustav V, Gustav VI Adolf som kronprins, prins Eugen, Hjalmar Branting, Mathilda Jungstedt, Henrik Cornell, Sten Selander m fl.

Under årens lopp deltog J i ett flertal utställningar, 1909 i Paris, 1941 i Baltiska utställningen i Malmö, vidare bl a med grupperna De Tolv och Optimisterna på många ställen i Sverige. Han var under sina senare år bosatt i det gamla Cedersdal i Vanadislunden i Sthlm, där han också hade sin ateljé och stundom utställde skulpturer i parken.