Jösse Eriksson

Jösse Eriksson, d 9 dec 1436 i Motala. Föräldrar: riddaren Erik Jenssen på Stad (nu Constantinsborg), Ormslevs sn på Jylland, o Birgitte Pedersdtr (Lykke). Möjl identisk med den J som följde konung Erik till Norge 05, k fogde på Gotland senast 10, hövitsman på Västerås o fogde över Västmanland o Dalarna 13—våren 33, även över Jämtland åtminstone 20—23.

G senast 14 (Brilioth) m Birgitta Ulfsdtr, d omkr 40, dtr till fd norska riksrådet Ulf Jonsson (Roos af Hjelmsäter) på Ervalla i Ervalla, ör, o en Märta.

J är känd som skatteutpressare o bondeplågare. 1420 klagade jämtarna inför kung Erik i Kalmar över dubbel beskattning i samband med hållande av ting, över godtyckligt handelsförbud och över böter för kreaturens betande på kronans ödemarker. Klagomålen, ledde till att kungen muntligen förklarade för J hur han borde handla.

Karlskrönikan ger en färgstark skildring av J:s framfart i Dalarna. Sålunda skall han ha tagit större delen av böndernas egendom i skatt, låtit hänga upp dem i rök och spänt deras kvinnor för hölass, så att de födde dödfödda barn. Dalkarlarnas klagomål framfördes till kung Erik av Engelbrekt Engelbrektsson. Kungen hänsköt saken till det sv riksrådet, som fann klagomålen berättigade. Trots detta underlät Erik att inskrida mot J, varför dalkarlarna under Engelbrekts befäl tågade mot Västerås. Riksrådet lyckades dock förmå dem att återvända hem, men då J åter ville uppbära skatt, började de belägra Västerås och tvang därigenom riksrådet att avsätta honom. J skall ha varit närvarande, då vissa uppräknade sv riksråd på ett möte i Khvn sommaren 1433 (enl riksrådets inlaga vid Kalmar-mötet 1436; Carlsson 1934) bad Erik fara till Sverige med anledning av att dalkarlarna efter kungens vägran att döma J gjort uppror och erövrat slottet Borganäs.

Nästa gång J förekommer är 13 sept 1435, då han utfärdade ett brev om jord i Dalarna. Det är daterat i Sthlm, vilket är av intresse, eftersom han då torde ha sammanträffat med kung Erik, som några dagar tidigare infunnit sig där för underhandlingar med svenskarna. Han namnes dock ej i förlikningsfördraget en månad senare.

Enligt Karlskrönikan skall J på mötet i Söderköping hösten 1436 ha uppsökt marsken Karl Knutsson (Bonde) -— numera jämte drotsen Kristiern Nilsson (Vasa) kungens ställföreträdare i Sverige — och av denne fått lejdebrev. Han ville därefter bosätta sig i Vadstena kloster. Enligt Vadstenadiariet blev J 8 dec i nunnornas sysslomans hus invid deras trädgård gripen av bönder — enligt Karlskrönikan från Aska hd —, som ej brydde sig om förmaningar att ej kränka klostrets immunitet. Krönikan ger en drastisk skildring av hur de höll honom i fötterna och släpade honom ut, så att "nacken räknade alla trappstegen". Därefter blev J bunden i en släde "som ett svin" och fördes till Motala ting, där han dömdes till döden och halshöggs. Han begrovs i Vadstena kloster, där hans gravsten fortfarande är bevarad. J:s köpe- och pantegods omfattade ett 70-tal gårdar, huvudsakligen i Västmanland och Södermanland men även i västra Uppland och Dalarna. Genom sitt äktenskap hade han kommit i besittning av bl a det ovannämnda Ervalla o Fånö i Löt, Upps, samt av jord i Södermanland, Östergötland och Småland. I Västerås hade J två stenhus, i Hedemora tre gårdar och i Arboga en tomt.

J anses avbildad på gaveln till en av honom bekostad korstol med hans vapen i Västerås domkyrka.