Abraham Hedman

Hedman, Abraham, f 9 eller 11 okt 1699, trol i Avesta, d 6 jan 1766 på Kättsta säteri i Haraker (Vm). Föräldrar: kh i Tillberga Christopher H o Maria Börk. Korpral vid livreg till häst 1 okt 24—4 aug 32, arrendator på Kättsta säteri 29 mars 30, anlade Kättsta manufakturverk 38, befullm av manufakturkontoret med dir:s titel 22 okt 39, ensam ägare av Kättsta c:a 40—64, inköpte rådman J L Schenströms tobaksfabrik i Västerås 44, disponent för Maråkers guld- o silververk i Söderhamn före 47.

G 14 juni 30 på Kättsta m Regina Petronella Hwasser, f 11 juli 08 där, d 22 nov 68 i Enköping, dtr till häradsh Lars Börjesson H o Maria Gyllenhöök.

H är en typisk representant för frihetstidens fabriksidkare och känd som en aktiv utomparlamentarisk mösspolitiker och röstvärvare. Redan 1738, så han anlade en linnefabrik vid sin egendom Kättsta, uppmärksammades han vid bondeståndets sammanträde i Sthlm, då han demonstrerade en av honom uppfunnen spinnrock med två rullar, som kunde skötas av en enda person. H uppmuntrades i sin verksamhet av det av hattarna 1739 inrättade manufakturkontoret och fick ekonomiskt bistånd i form av tillverkningspremier och helt eller delvis räntefria lån. På Kättsta upprättade han spinnskola, och för "spinnings förbättrande och utvidgande" for han omkring i Sverige och Finland och demonstrerade sin spinnrock. Han uppfann också ett nytt sätt att bleka lärfter, som vann stor uppskattning och utbredning.

H framträdde vid början av 1742—43 års riksdag som en av hertig Karl Peter Ulriks förnämsta förespråkare. Sannolikt av opportunistiska skäl vände han sig i nov 1742 till den danske envoyén. H kom nu att bli en av de mest framgångsrika förespråkarna för valet av den danske kronprinsen till tronföljare. På källaren Stora Christopher vid Järntorget i Sthlm höll H och hans fru på danskarnas bekostnad trakteringar, särskilt för medlemmar av bondeståndet. Han vann många anhängare och ansågs vara en farlig motståndare till hattarna, som utsatte honom för hotelser och mordförsök. Detta nödsakade honom att begära bondeståndets protektion. Han engagerade sig vidare i den danska agitationen i Dalarna, som resulterade i Stora daldansen, och skall förklädd ha vistats där någon tid och pläderat för unionstanken. Emellertid häktades H 29 mars 1743 för stämplingar angående successionen. En kommissorialrätt blev tillsatt men fick begränsade befogenheter och blev starkt kritiserad, då ingen av sekreta utskottets medlemmar ingick. I sept 1743 mot slutet av riksdagen nedlades kommissorialrätten utan att ha åstadkommit annat än att ha fått H avlägsnad från det politiska livet under dessa för hattpartiet gynnsamma månader.

H hade mottagit stora summor av danske envoyén och återknöt efter riksdagen kontakten med denne bl a för att bevaka en förespeglad gratifikation och pension, men vid 1746—47 års riksdag finner man honom som ett av den ryske ministern baron von Korffs farligaste verktyg. Denna gång höll H och hans fru traktering för bondeståndets medlemmar på källaren Tre Kongar och följde ryska kejsarinnans direktiv. Denna riksdag blev en klar seger för hattarna, och kort efter det att mössledaren Springer arresterats, angavs H 13 febr 1747 i sekreta utskottet för röstvärvning och förgripligt tal om tronföljden. Rådet lät häkta honom och lämnade rannsakningen till Svea hovrätt. Först i jan 1748 frisläpptes han mot borgen, och elva månader senare kunde han fortfarande inte fällas, delvis på grund av otillräckliga bevis, trots att c:a 200 vittnen hörts. H ställdes "under framtiden" och förbjöds att vistas på den ort där riksdag hölls. Av sekreta utskottet fick han slutligen upprättelse och ett penningbelopp som skadeersättning eller uppmuntran i sin fabriksverksamhet.

Helt naturligt hade H:s politiska verksamhet försämrat det ursprungligen goda förhållandet till hattarna i manufakturkontoret. Under 1750-talet drev han Kättsta med allt större ekonomiska svårigheter. När han vid 60-talets början bad om hjälp från manufakturkontoret, fick han klart besked om fullmäktiges missnöje. Han hade då dittills i lån och förskott åtnjutit 145 833 dlr kmt, varav 124 189 var obetalda. Man anmärkte också på att H:s uppfinningar inte åstadkommit större förbättringar. 1763 övertog sonen Carl Gustaf egendomarna med åtföljande skyldigheter, och före H:s död vai fa- briksverksamheten helt nedlagd.

H:s äldste son Abraham H (1734—88) var amiralitetskammarråd och hovekonomidirektör hos Gustav III.