C August Georgii

3 Georgii, Carl August, sonson till G 1, f 21 okt 1808 i Fors, Västerhaninge (Sth), d 25 maj 1881 i Sthlm (Klara). Föräldrar: majoren Carl Fredrik G o Christina Elisabet Hemberg. Kadett vid Krigsakademin på Karlberg 28 sept 22–6 juni 29, underlöjtn utan lön vid Värmlands fältjägarreg 18 juli 29, stabsunderlöjtn 30 okt 30, 2:e löjtn 16 aug 36, 1:e löjtn 6 mars 44–6 okt 48. Utex från GCI 14 maj 35, lär på stat där 14 maj 36, överlär där febr 40, tjänstl från 1 juni 46, prof:s namn 9 febr 49 (ej 46), avsked från 1 okt 51, verksam i Paris 46–49, i London 49–77, därefter i Sthlm.

G 19 sept 59 i London m Emma Sophia Catharina Liedbeck, f 13 juli 35 i Solna (Sth), d 12 aug 1929 i Trosa-Vagnhärad (Söd; enl Linköpings domkyrkoförs: s db), dtr till prosektorn Per Jakob L o Henrica (ej Henrietta) Sophia Carolina (Jetta) Ling.

August G kom på Karlberg att bli uppmärksammad av P H Ling på grund av sina mindre vanliga anlag för fäktning. Redan vid 21 års ålder anställdes han som extra lärare vid det av Ling skapade Gymnastiska centralinstitutet (GGI). Ling nedlade mycken omsorg på G:s vidare utbildning i fäktning, och denne betraktades allmänt som hans främste lärjunge på detta område.

Ling var angelägen att vinna läkarnas stöd för sin gymnastik och sökte därför dels förvärva läkare som lärare vid sitt institut, dels förmå några av sina elever att utbilda sig till läkare. Han lyckades bereda G och L G Branting tillfälle att följa undervisningen vid Karolinska institutet, men brist på medel hindrade dem från att fortsätta de medicinska studierna till en fullständig läkarutbildning.

Som lärare vid GGI ådagalade G ovanlig arbetsförmåga och mångsidig användbarhet. Han undervisade i anatomi och sjukgymnastik, hopbragte institutets rika samlingar av utmärkta nerv-, kärl-, muskel- och bindvävspreparat, gav lektioner i fäktning med värja, sabel och bajonett samt ledde gymnastik med skolungdomar. G var också Ling behjälplig i dennes strävanden att införa gymnastiken i armén och tjänstgjorde som instruktör 1835–37 och 39 vid en från arméns samtliga regementen till Drottningholm sammandragen instruktionsbataljon. Han var också en av Lings medarbetare vid utarbetandet av 1836 års gymnastikreglemente och av bajonettfäktningsreglementet. Vid sin bortgång 1839 uppdrog Ling ordnandet av sin litterära kvarlåtenskap åt G och sin svärson Jakob Liedbeck, G:s bäste vän och senare svärfar. De fullbordade 1840 den av Ling påbörjade utgivningen av Gymnastikens allmänna grunder.

För Branting, som efterträdde Ling som föreståndare för GCI, blev G den främste medhjälparen i enlighet med Lings direktiv från dödsbädden. Genom bevekande inlagor till K M:t lyckades Branting få disponera honom i större utsträckning än ursprungligen bestämts, och G måste försaka all specialisering för att vara till hands där han för ögonblicket bäst behövdes. På grund av dåtidens delvis ganska obestämda författningar hade han såsom föreståndarens närmaste man ofta en svår ställning. Vid åtskilliga tillfällen måste G åtaga sig den svåra uppgiften att medla mellan den stridbare Branting och övriga lärare, vilka försök ej alltid kunde avlöpa till belåtenhet för båda parter. G var en stor beundrare av Branting och hade överseende med dennes brister, vilka han klart insåg.

För att vinna arbetsro och tillfälle att återupptaga sina vetenskapliga studier reste G 1846 på den franske ministerns i Sthlm framställning till Paris och erhöll uppdrag av franska regeringen att utarbeta förslag för den sv gymnastikens införande i franska armén. Redan följande år utgav G på franska den första redogörelsen på främmande språk för Lings gymnastik, den enda mer sammanfattande framställning därav som någon av Lings direkta lärjungar lämnat.

Det politiska osäkerhetstillståndet i Frankrike efter 1848 års revolution utgjorde ingen gynnsam miljö för hans verksamhet, och han flyttade därför följande år till London, där redan förut två av Lings lärjungar verkade som sjukgymnaster. Hans betydelse för den sv gymnastikens utbredning i England blev stor. G publicerade 1850 en engelsk översättning av sitt franska arbete och 1854 en biografi över Ling. Under flera decennier hade han en framgångsrik och lönande praktik som sjukgymnast i London. G:s klientel rekryterades huvudsakligen från den förnäma världen och den högre medelklassen, varför hans inkomster tidvis blev mycket goda. Han arbetade dock mer av plikttrohet än vinstbegär, och stundom råkade han i ekonomiska svårigheter genom sin hjälpsamhet mot nödställda landsmän. G undervisade också i flera skolor i gymnastik och fäktning och lyckades intressera engelska läkare för sv sjukgymnastik. Några av dem planerade mot slutet av hans verksamhet i London att bilda bolag för inrättande av ett stort sjukgymnastiskt institut under hans ledning, men han avböjde anbudet av fruktan att bli berövad sin självständighet. 1875 kunde G författa förord till en av honom utgiven fjärde upplaga av en bok om Lings gymnastik av den engelske läkaren M Chapman. S å väcktes i parlamentet förslag om införande av obligatorisk sv gymnastik i Englands skolor. Förslaget antogs ej men visar vilket inflytande han lyckats få.

Efter Brantings avgång 1862 ansågs G vara den som bäst kunde fylla kraven på en föreståndare för GCI. Då ecklesiastikministern erbjöd honom denna post, avböjde han dock på grand av missnöje med det förslag till omorganisation som avgivits av en s å tillsatt kommitté. Under de följande åren gjorde han sig i hemlandet mest känd genom sin skrift Om national-uppfostran, med särskildt afseende på national-försvaret (1869), utgiven i samband med en riksdagsmotion av Axel Adlersparre (bd 1).

Då G 1877 vid nära 70 års ålder återkom till Sverige, var hans krafter ännu oförsvagade, och han började i Sthlm genast en ganska omfattande verksamhet som sjukgymnast. Ännu året före sin död publicerade han i England ett arbete, vari han presenterade korta utdrag ur äldre och nyare författares uttalanden om gymnastiken.

Kort före sin död 1881 uppdrog Branting åt G att ordna och utgiva hans litterära kvarlåtenskap. G ägnade sig nu med stor energi åt denna uppgift men överansträngde sig genom forcerat nattarbete och dog hastigt utan föregående sjukdom knappt två månader efter Branting.

G var en lugn och harmonisk idealist med nobel karaktär och religiös grundsyn. Mer plikttrogen än entusiastisk röjde han emellertid ofta i viss mån en märkbar skeptisk obeslutsamhet (Hartelius).