Johannes Gezelius

1 Gezelius, Johannes, f 3 febr 1615 på Gesala, Romfartuna (Vm), d 20 jan 1690 i Åbo. Föräldrar: rusthållaren o häradsdomaren Jöran Andersson o Anna Gudmundsdtr. Elev vid Västerås skola 12 nov 26, inskr vid UU 1 febr 37, vid Dorpats univ 23 nov 38, mag där 18 okt 41, prof i grekiska o österländska språken där 42, eo prof i teologi 43, led av livländska överkonsistoriet 45–49, lektor i teologi vid Västerås gymn 11 aug 49, kh i St Skedvi (Kopp) 1 maj 50, superintendent (generalsuperintendent) i Livland o v kansler vid Dorpats univ 22 nov 60, kh i sv förs i Riga 61, teol dr vid UU sept s å, biskop i Åbo o prokansler för Åbo akad 30 aug 64.

G 1) 26 juni 43 i Riga m Gertrud Gutheim, f 17 mars 26 där, d 24 nov 82 i Åbo, begr 3 juni 83 där, dtr till kh i sv förs i Riga Petrus Arvidi Guthemius o Edde Wittsant; 2) 12 febr 84 m Christina Persdtr, f 24 juli 32 i Älvestad (Ög), d 28 mars 03 i Lemland, Åland, begr 26 maj s å där, förut g m amiralen Johan Bergenstierna (d 76), dtr till Per Jönsson o Sigrid Roos.

Som professor i Dorpat blev G känd som en insiktsfull föreläsare; han anställde övningar i grekiska och utgav disputationer på samma språk jämte läro- och läseböcker. Hans Grammatica graeca (1647) kom till 1813 ut i åtminstone 26 upplagor; hans grekisk-latinska lexikon till Nya testamentet (1649) var ett omfattande arbete på över 400 sidor. I slutet av 1640-talet avsåg man att fästa G vid ett planerat collegium theologicum för slitande av tvistefrågor inom rikets tyska provinser. Projektet förföll, men som präst i St Skedvi fortsatte G sina vetenskapliga studier; hans avhandling för teol doktorsgraden bar titeln De Peccato. Under tjänstgöringen i Dalarna vinnlade han sig även om ungdomens utbildning. Som generalsuperintendent i Riga sattes hans administrativa förmåga på många prov. Han infordrade av prästerskapet berättelser över församlingarnas tillstånd, anställde visitationer och lät hålla synodalmöten. Redan 1662 utkom hans Catechismus letticus, och han arbetade på en särskild kyrkoordning för Livland.

Sin betydelsefullaste gärning utförde G som biskop i Åbo. Förutsättningarna för hans arbete var visserligen här förmånligare än i Östersjöprovinserna; han hade haft nitiska företrädare på biskopsstolen. Men ingen av dem har nått så mångsidiga resultat som han. G såg som en viktig uppgift att främja prästernas bildning och det sedliga tillståndet bland dem. Redan i ett tidigt skede ålade han vissa kategorier av predikanter och präster att inför domkapitlet förete intyg rörande kunskaper och vandel. Han påbjöd, att prästerna i samband med ansökningar om tjänster skulle undergå ett förhör och framvisa av dem författade teser. Härigenom erhöll domkapitlet kännedom om de enskilda prästmännens kvalifikationer. 1669 utgavs av trycket Examen ordinandorum, vari nämndes de pensa envar som sökte prästtjänst vid förhöret inför domkapitlet borde behärska i språk (latin, grekiska, hebreiska), filosofi, matematiska ämnen och egentliga teologiska discipliner. Än större betydelse fick G:s initiativ därigenom att domkapitlets övervakning utsträcktes även till de präster, som redan innehade tjänst men sökte transport till annan församling. Härvid omfattade förhören främst teologiska ämnen.

I sin egenskap av prokansler för Åbo akademi intresserade sig G särskilt för teologiska fakulteten och för en effektivering av undervisningen där. Under en lång följd av år höll han själv homiletiska föreläsningar och ledde predikoövningar. Han lade stor vikt vid högmässopredikan och utgav av trycket utkast till predikningar, vilka flitigt togs i bruk av prästerskapet till fromma för förkunnelsen inom stiftet.

Liksom på sina tidigare verksamhetsorter utgav G i Åbo läroböcker för olika stadier. Till de viktigaste hörde Encyclopedia synoptica (1672), en omfattande och till innehållet blandad översikt i tre volymer av tidens teoretiska och praktiska filosofi samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen, avsedd närmast för teologie studerande. Arbetet präglas av författarens konservativa ståndpunkt. Han förhöll sig avvisande till Cartesius, och Bacons empiriska filosofi beaktades inte. Casuum conscientiae et praecipuorum quaestiorum practicarum decisiones (1690) kan i viss mening betraktas som ett komplement till Encyclopedia: arbetet var avsett för blivande präster och behandlade (i frågor och svar) spörsmål ur dogmatiken, etiken, kyrkorätten och den praktiska pastoralteologin.

G ägnade sig med förkärlek åt skolväsendet och den allmänna folkundervisningen, bl a genom att öka antalet skolor och utverka förbättrade villkor för lärarna. Hans Methodus informandi (1683) utgjorde en samling stadgar, utfärdade för trivialskolor och pedagogier i Åbo stift. Arbetet fick karaktären av en normativ skrift till gagn för skolväsendets vidare utveckling, även utanför G:s eget stift. Hans personliga ståndpunkt kom däri klart till synes. Han hävdade att kunskap borde inhämtas med glädje, ej på grund av fruktan för straff. Han ivrade för pedagogier på landsbygden, men större framgång hade han i sina allmänna strävanden för läskunnighetens utbredande. Sitt program härför framlade han bl a i Perbreves commonitiones (1673). Genom ökad läskunnighet skulle också psalmsången förbättras. Han ivrade också bl a för katekesförhör, vilka skulle hållas på skilda håll ute i församlingarna och var en form av läsförhör. Även i samband med gudstjänsterna förrättades tidtals förhör: G ålade kyrkoherdarna att kontrollera hur mycket församlingsmedlemmarna uppfattat av predikningarna. En form av konfirmationsundervisning infördes genom bestämmelsen om förhör med dem som första gången skulle gå till nattvarden. Nattvardstvång uppställdes som villkor för lysning. För barnen sammanställde G Ett rätt Barnaklenodium (1 uppl 1666) och dess finska motsvarighet Yxi paras lasten tavara (1666), innehållande ABC-bok, katekesen, frågor och ett urval bibelord.

G intresserade sig även för prästerskapets ekonomi. Han lade vikt vid en noggrann kyrkobokföring. En s k skriftebok infördes, vari församlingsmedlemmarnas kunskaper i läsning och i den kristna läran registrerades. För ändamålet utdelades tryckta formulär. G:s initiativ upptogs även inom andra stift och i kyrkolagen 1686 (på finska 1688). G intresserade sig vidare för kyrkobyggnaderna, för deras inredning och för församlingarnas bibliotek. Han ivrade för kyrkotukten, utfärdade anvisningar rörande fattigvården, förrättade energiskt biskopsvisitationer och anordnade prästmöten. Han ägnade sig även åt missionen och det kyrkliga arbetet i Lappland.

En betydande del av sina krafter gav G, från 1672 till sin död, åt det s k Gezeliuska bibelverket, en också till det yttre storslagen bibelupplaga, försedd med rikhaltiga förklaringar och kommentarer i tidens anda. Han yrkade på en textrevision efter grundspråken. Själv fullbordade G en stor del av texten, delvis i samarbete med sin son, men tryckningen kunde inte påbörjas under hans livstid. Andra centrala arbeten som G lade upp i nya utgåvor var en utvidgad upplaga av den finska psalmboken och en finsk handbok. På hans initiativ utgavs, av annan person, en ny upplaga av den finska bibeln.

En av förutsättningarna för G:s omfattande litterära verksamhet var det tryckeri han upprättade i Åbo 1668. Därmed förenades en papperskvarn i Tomasböle i Pojo sn och förlagsrörelse. Tryckeriet, som snart blev ledande i branschen, försågs med en teknisk utrustning, som ställde den akademiska officinen i Åbo i skuggan. Under tiden 1669–90 trycktes där omkring 300 kända tryck, en stor del av dem läroböcker o dyl, varigenom den utländska bokimporten kunde inskränkas. En viktig artikel för tryckeriet var det officiella finska trycket.

G står som en framträdande gestalt i finländsk kyrko- och bildningshistoria. Han var en kraftfull man, en organisatör av förhållandevis stora mått. Han ägde praktiskt handlag och seg vilja. Han var medveten om sin myndighet och visade ibland prov på härsklystnad och hänsynslöshet – flera exempel därpå är kända. I sin egenskap av prokansler för Åbo akademi fick han av kansler, Per Brahe, motta anmärkningar för trätgirighet och halsstarrighet. Han strävade att låta alla stånd och klasser genomsyras av den kristna läran, sådan denna hade utformats av den lutherska 1600-talsortodoxin.