K Gotthard Gustafsson

Gustafsson, Karl Gotthard, f 17 juni 1902 i Lund, d 16 sept 1950 i Lidingö. Föräldrar: hantverksläraren Karl Emil G o Johanna Maria Persson. Studentex vid Katedralskolan i Lund 27 maj 21, stud Tekn skolan där 21—22, inskr vid LU ht 22, FK 31 dec 25, amanuens vid hist mus i Lund 25, tjänstgöring vid Nord mus 28, amanuens där 1 jan 29, 1: e amanuens 1 maj 32, 2:e intendent 1 okt 37, intendent o föreståndare för Skansens allmogeavd 1 juli 45.

G 19 april 30 i Hälsingborg m Greta Zandra Nilsson, f 11 okt 02 där, dtr till konsthandl Carl Alexander N o Emma Petronella Wallin.

Redan under lundaåren skaffade sig Gotthard G genom självsyn en rik erfarenhet, dels om medeltida stenarkitektur, dels om det folkliga byggnadsskicket i Skåne och Blekinge. Han ledde bl a omfattande utgrävningar i medeltidsstaden Åhus och genomförde under flera år intensiva uppmätningsarbeten av skånska bondgårdar för Folkminnesarkivet i Lund. En del av resultaten framlades på ett föredömligt sätt i tryck.

G kom sålunda väl rustad, när han 1929 började sin verksamhet vid Nordiska museet, där han till alldeles övervägande del hade sin tjänstgöring förlagd till Skansens kulturhistoriska avdelning. Särskilt under 1930-talet, då friluftsmuseet genomlevde en tid av sjudande utveckling, kom G att göra en betydelsefull insats. Två av de stora nyanläggningarna, fäbodvallen från Älvdalen, färdigställd 1938, och Delsbogården, invigd 1940, är t ex vad byggnaderna beträffar väsentligen hans verk. Han inte bara flyttade hus med större noggrannhet än tidigare, han utvalde dem också efter långvariga och grundliga studier i respektive bygder. Med en skapande fantasi av mindre vanliga mått såg han för sig hur dessa anläggningar skulle komma att te sig i fullbordat skick.

Under sitt arbete med flyttning, återuppförande och konservering av gamla träbyggnader samlade G en rik fond av erfarenhet, som han ställde till andras förfogande som rådgivare i liknande frågor åt provinsmuseer, hembygdsföreningar och privatpersoner. Han utarbetade härom under senare år en hjälpreda, som utgavs efter hans bortgång under titeln Skansens handbok i vården av gamla byggnader och blivit normgivande för detta slags arbeten.

G ägde en konstnärlig förmåga och en ovanlig händighet, vilket blev honom till stor hjälp i hans museala gärning. Lekande lätt kunde han rita, måla, snickra, skära i trä och forma motsträviga metaller till snillrika konstruktioner för skiftande ändamål. Denna hans begåvning kom till sin rätt också i många andra sammanhang, såsom för framställningen av adresser, bokillustrationer och bokomslag, affischer, scendekorationer och mycket annat.

Tidigt märkt av ett svårt hjärtlidande tvingades G i 45-årsåldern att avstå från kroppsligt arbete. Redan dessförinnan hade ohälsa hindrat hans mångsidiga begåvning att komma till sin fulla rätt.