Gylta, släkt

Gylta, släkt, härstammande från Gunnar G (d senast 1429). Han och hans bror Jösse G skiftade 1416 arv i Kinds hd (Älvsb) efter sina bröder Björn G (levde 1412) o Magnus G (levde 1412). Uppgiften, att deras far skulle ha hetat Nils, vilar på ett brev, som visats vara förfalskat (Liedgren 1964, s 175 f). I arvet ingick Gälared i Hillared (Älvsb), där Gunnar G skall ha bott (Wildte 1933). Genom sitt äktenskap kom han emellertid i besittning av sätesgården Påtorp i Fristad (Älvsb), som var släktens huvudgård under hela dess senare historia. Hans ende son Bengt G (f omkr 1400 enl Processus . . . canonizacionis b Katerine; jfr Engström, s 10; levde ännu 1480) till Påtorp blev lagman i Västergötland omkr 1439, tydligen till följd av sitt äktenskap med en dtrdtr till den 1434 avlidne västgötalagmannen Gustav Magnusson (Tre rosor av Horshaga). G var en av de fyra världsliga sv delegaterna vid underhandlingarna med norrmännen i Lödöse 1441 o blev riksråd mellan 1442 (Löfqvist) o 1446 (Almquist 1955). 1453 dömdes han, hans systers man, riddaren Mårten Svan, o hans hustrus morbror biskop Bengt Gustavsson (bd 3) i Skara från liv o gods, för att de vid konung Kristians anfall mot Västergötland 1452 hyllat denne o sökt uppvigla invånarna i västra Värmland mot kung Karl. Ehuru Kristian blev sv konung 1457, återfick G aldrig vare sig lagmans- eller riksrådsämbete. Han namnes efter 1453 sällan i det bevarade källmaterialet. Åtminstone från 1475 bodde han i Vadstena.

Den ende överlevande sonen bland Bengt G:s tjugo barn, Peder Bengtsson (d 1527) till Påtorp, kallas endast vid några enstaka tillfällen Peder G. Han förekommer som häradshövding i Skåning (Skar) 1490—99 o blev 1514 prästmunk i Vadstena kloster. Hans ende son Bengt G (d trol 1520) till Påtorp, var åtminstone från 1510 i riksföreståndaren Svante Nilssons tjänst o förekommer som riksråd möjligen redan 1515 men säkert från 1517. Sistnämnda år var han liksom sin hustrus farbror, biskop Mats Gregersson (Lillie af Greger Matssons ätt), en av de fyra sv delegaterna på mötet i Halmstad med danskarna. Efter Erik Trolles fängslande fick G senast 1519 övertaga dennes ämbete som lagman i Närke, vilken lagsaga han dock fick utbyta mot Tiohärad troligen 1520. Sedan Sten Sture d y dött, var han bland de riksråd som i Uppsala erkände Kristian II som Sveriges konung 6 mars 1520. Enligt Huitfeldt avrättades G i Sthlms blodbad, men han nämnes ej i Olaus Petris lista över de där avrättade. Att han blev halshuggen, uppges även i biskop Hans Brasks släktbok, men där omtalas inte, när avrättningen ägde rum.

Söner till honom var lagmannen Bengt G (se nedan) o Jöran G (d 1561 enl HH 33, s 110) till Höverö i Grolanda (Skar). Den senare sändes 1537 av sin frände o förmyndare (VFT II: 1, s 25; GIR 1533, s 189) marsken Lars Siggesson (Sparre af Rossvik) jämte dennes son Knut till Wittenberg för studier. 1542 skrev G till Gustav I:s kanslichef Clemet Hansson o bad denne utverka ett stipendium hos kungen. Då var han i Lübeck, men handlingarna om ett studentuppträde vittnar om att han 1544 ånyo var i Wittenberg, nu tillsammans med bl a Jöran Gera (s 77), Nils Gyllenstierna o Olaus Petris son Reginald (Hult). Där utarbetade G 1548—50 en bearbetad tysk översättning av Olaus Petris sv krönika (koncept o flera renskrifter i KB), o han skrev också en på Olaus Petris verk byggd Relation om den skada Sverige av utländska regenter utstått o lidit haver (Str hist handl, vol 1 a, RA). Under hans utlandsvistelse kom »någre otillbörlige ord» av honom om kung Gustav till dennes kännedom, vilket försvårade hans återkomst till hemlandet. 1550 utfärdade kungen emellertid lejdebrev för G, o hösten 1552 gick brodern Bengt och fem andra adelsmän i borgen för att han ej skulle skada kungen, hans barn eller riket, om han fick komma hem (Str hist handl, vol 1, RA). I varje fall 1554 (Almquist 1952) tycks han vara återkommen till Sverige.

Från 1556 o till sin död vistades G emellertid ånyo åtminstone mestadels utrikes, huvudsakligen i Lübeck men även i Danmark, nu som Gustavs politiske agent. Åtskilliga brev i riksregistraturet vittnar om kungens utnyttjande av hans rapporter. Hösten 1559 väckte G emellertid hertig Eriks misshag genom att han i ett brev till biskopen av Osnabrück Johan av Hoya uttalade sig kritiskt om Eriks engelska frieri, om Peder Svarts gensvar på den danska rimkrönikan o om den sv bildningens låga nivå. G:s namnteckningar i böcker såväl i sv som i tyska bibliotek vittnar om att han ägt ett betydande antal historiska o teologiska arbeten. Han uppger sig i brevet till Johan av Hoya tidigare ha skaffat hertigarna Erik o Johan var sitt exemplar av Philippe de Commines verk om kampen mellan Ludvig XI av Frankrike o Karl den djärve av Burgund. Den av Erik egenhändigt kompletterade astrologiska nativitetsbok (Rålamb kvarto vol 91 i KB) som tillskrivits G är emellertid huvudsakligen skriven av hans studiekamrat Benedictus Olai (bd 3). Av den danske humanisten Erasmus Laetus prisas G 1573 för begåvning, lärdom o historiska kunskaper, varjämte denne framhåller hans kritiska inställning till Johannes Magnus danskhat (Nelson).

Bengt o Jöran G:s syster Karin Bengtsdtr (d trol 1593) var Vadstena klosters näst sista abbedissa 1553—63 o 1565—92. Släkten G utdog på manssidan 1580 med en son till Bengt G o på kvinnosidan i mitten av 1600-talet med en av hans sex döttrar.