Jacob Haartman

1 Haartman, Jacob, f 8 mars 1717 trol i Åbo, d 6 mars 1788 där. Föräldrar: prof Johan H o Maria Sundenia. Inskr vid Åbo akad 30, vid UU 20 aug 33, disp pro gradu vid Åbo akad 13 juli 41, mag 18 juli 41, doc i filosofi 20 jan 42, vicebibliotekarie 28 aug 50, eo prof i filosofi o lärdomshist 5 aug 56, prof i logik o metafysik 18 nov 67 (installerad 8 mars 68)—70, adjunkt i teologi 2 okt 70, eo prof i teologi 22 maj 72, 4:e prof i teologi 73, allt vid Åbo akad, biskop i Åbo o prokansler vid Åbo akad 13 aug 76.

G 24 okt 54 i Åbo m Eleonora Elisabet de la Myle, f trol juni 26, d 16 april 10 i Åbo, dtr till ryttmästaren Johan Kristofer de la M o Anna Kristina Mask.

I sina filosofiska åsikter anslöt sig H till Wolffs filosofi, som hade blivit rådande vid Åbo akademi redan vid mitten av 1730-talet. Han blev den förste professorn i lärdomshistoria, och han föreläste över detta läroämne på grundval av det kända verket av C A Heumann, Conspectus reipublicae literariae, sive via ad historiam literariam. Hans intresse för lärdomshistoria och val av kompendier torde ha föranletts av hans tidigare verksamhet som vicebibliotekarie. H var känd som en akademisk karriärist och intrigör. Han försummade ofta sina föreläsningar, vilket resulterade i att han hade få åhörare. Disputationerna som utkom under hans ledning var till en del teologiska, och vid en av dem var respondenten den unge H G Porthan. Senare kritiserade emellertid Porthan H:s lärarverksamhet mycket strängt.

Efter att ha blivit professor i logik och metafysik representerade H den för denna tid betecknande supranaturalismen. Vid biskopsvalet 1776 fick han näst högsta röstetalet — 138 röster — medan professor Jacob Gadolin fick 210 röster. Gustav III, som kände Gadolins benägenhet för intrigerande redan från tiden för statskuppen 1772, då denne under de avgörande dagarna varit häktad, var djupt missnöjd med valresultatet. Då Gadolin inte kunde komma ifråga, beslöt kungen på ärkebiskop Mennanders inrådan att utnämna H.

Som biskop och Åbo akademis prokansler var H småaktigt pedantisk och blev skarpt kritiserad. För domkapitlets protokoll dikterade han omfattande uttalanden över obetydliga saker och ägnade sig med hängivenhet åt kontrollerandet av räkenskaper och brevkoncept. Hans rangsjuka avspeglas i tvisten om placeringen av biskopens stol vid konsistoriets sessioner. H fordrade, att den skulle placeras skild från de andra och synligare än vad hans företrädare C F Mennander hade nöjt sig med. H hade inga förutsättningar att nå upp till sin företrädares ställning som andlig ledare för stiftet. Han deltog i riksdagarna 1778—79 och 1786 och predikade vid den förstnämnda riksdagens avslutning.