Hahr, släkt

Hahr (Haar), släkt härstammande från bonden Thomas Haar (d 1676) i Gehmkendorf, Jördenstorf (Mecklenburg). Hans son godsarrendatorn Jürgen Haar (1665—1732) i Gr Wüstenfelde, Belitz (Mecklenburg), blev far till Hinrich H (1693—1747). Denne flyttade 1715 till Sverige. Efter anställning i Gbg kom han 1717 till Sthlm, där han 1720 blev kramhandlare. 1723 gifte han sig med en dtr till den förmögne grosshandlaren Simon Fredrik Küsel, hos vilken han varit anställd 1717—19. Küsel ägde det s k gamla beckbruket vid Finnboda i Sicklaö (nu Nacka), o H kom från 1725 att i samarbete med denne exportera tjära till London samt järnvaror till Riga o Lübeck m m. Från 1730 nämnes han som grosshandlare. H:s import av kramvaror måste till följd av ett införselförbud från 1735 utbytas mot framför allt import av spannmål från Ryssland o salt från Sardinien o Portugal. Från 1744 var han delägare i ett sockerbruk vid Lilla Nygatan. Enligt bevillningstaxeringen nådde H dock aldrig längre än till platssiffran 33 bland Sthlms 83 grosshandlare. I politiken kom han liksom svärfadern att tillhöra ett mot köpmannaaristokratien oppositionellt borgerligt mellanskikt. Som representant för detta blev H liksom sin vän Wilhelm Grubb (s 347 ff) o Herman Grevesmühl (s 265) riksdagsman 1731. Den detta år tillkomna förordningen om val av riksdagsfullmäktige i städerna hindrade emellertid hans omval, då den föreskrev, att endast infödda svenskar kunde bli riksdagsmän i borgarståndet. Inom Sthlms kommunalpolitik var H dock länge verksam inom oppositionen mot hattarna. 1727—35 var han kapten vid borgerskapets infanteri, 1735—46 en av de tre föreståndarna för spinnhuset på Långholmen o 1743—47 kyrkvärd i stadens tyska församling.

Av H:s söner blev Henrik Wilhelm H (1724—94) o Jacob H (1727—85) superkarger i Ostindiska kompaniet. Den senare var på 1770-talet föreståndare för kompaniets faktori i Kanton men återvände till Sverige 1776. Från 1778 bodde han på Kristineberg på Kungsholmen i Sthlm o ägde en kort tid två tredjedelar i Bergsunds gjuteri på Södermalm. Han innehade även Sörby säteri, tegelbruk o såg i Torsåker (Söd), som han testamenterade till brodern Henrik Wilhelm. Denne hade 1774 tillsammans med sin hustrus svåger Joachim Daniel Wahrendorff på Åkers styckebruk i Åker (Söd) köpt Ärendals styckebruk i Frustuna (Söd). Från 1785 var Henrik Wilhelm H ensam ägare av Ärendal, som han sålde 1791, varefter han köpte säteriet Graneberg i Gryt (Söd).

Henrik Wilhelm H:s yngste son, Carl H (1777—1854), blev grosshandlare i Riga. Dennes äldste bror, Anders H (1764—1845), uppges 1788 ha haft ett förhållande med Fredrik Adolfs älskarinna Sophie Hagman, medan hertigen var i Finland. Denne hindrade dem emellertid från att gifta sig. 1790—1806 ägde han Signildsberg i Håtuna (Upps) o arrenderade 1792—1818 Ultuna kungsladugård. Där råkade han i långvarig process med gårdens torpare, vilkas arbetsskyldighet han sökte utöka. Hans äldste son, fältkamrer Anders Christoffer H (1792—1866), blev far till kassör Adolf Robert H (1829—94). Dennes fosterson, föreståndaren för Sthlms samgymnasium Otto Gustaf Adolf H (1856—1925), blev far till aktuarien fil lic Erik Otto H (1896—1966), som utgav flera skrifter om pensionsfrågor o försäkringsskydd.

Bröder till Anders Christoffer H var generalkonsul Adolf H (1793—1861), den siste sv konsuln i Tripolis 1829—47, Theodor H (1796—1891), grosshandlare i Riga o stamfar för en baltisk släktgren, o major August H (1802—85). Denne utarbetade o utgav åtskilliga geografiska o militärstatistiska kartor (förarbeten i KrA). I äktenskap med en syster till den bekante samlaren Jacob Westin blev han far till länsagronomen Adolf Robert August H (1835—1923) i Västerås.

Robert H blev far till professor August H (H 1), stadsarkitekten Erik Mauritz H (H 2), mönstertecknaren Hilma Klara (Clary) Maria H (1871—1965) i London o målarinnan Julia Mathilda (Mattis) H-Grundell (1879—1951). Son till August H är direktör Henrik H (f 1911), verksam inom Sveriges radio o TV o gen:sekr i Europeiska radiounionen i Genève.

Robert H:s bror Jakob Emil Mauritz (Moje) H (1838—1917) ansågs som sin tids främste järnvägsman, nitisk och med en aldrig sviktande arbetsförmåga. Efter tjänstgöring som nivellör vid olika järnvägsbyggnader övergick han 1862 till trafiktjänsten. Han avancerade snabbt inom denna, blev 1872 överdirektör för trafikavdelningen vid Statens järnvägar o innehade detta ämbete till 1901. Under denna tid ägde en enorm utveckling rum inom järnvägarna. Banlängden ökade sålunda från 1 185 km till omkr 4 000 km o trafikavdelningens personal från 918 till 4 264 personer. Av stor betydelse för landets ekonomi var ordnandet av samtrafiken med de enskilda järnvägarna liksom med Danmark o Tyskland. I samarbete med chefen för generalstaben o andra högre militära myndigheter påbörjade o fullföljde H en för landets försvar betydelsefull planläggning av järnvägarnas användning i händelse av krig eller krigsfara. H blev LKrVA 00. 1902—14 var han verkställande direktör i Sv järnvägsföreningen. Son till honom är överste Gösta Hahr (f 1883), som i flera böcker o skrifter (se källor o litt nedan) behandlat sin släkt eller medlemmar av denna.

Robert o Moje H:s bror Anders Vilhelm Theodor H (1839—1927) var 1889—1903 överjägmästare i Bergslagsdistriktet. Han har bl a utgivit Handbok för jägare o jagtvänner (1866; ny uppl 1881—82) o Samling af gällande författningar rörande skogsväsendet (1877; ny revid o utvidg uppl 1906). H var en skicklig jägare o framstående hundkännare o var en av stiftarna av Sv Kennelklubben 1889.