Hugo M Heyman

2 Heyman, Hugo Max, f 18 juni 1881 i Gbg (Domk), d 28 jan 1961 där (Vasa). Föräldrar: grosshandl Charles Nathan H o Selma Heilbut. Studier vid h reallärov i Gbg, praktik i textilbranschen i Sverige o Tyskland 97—99, utex från Höhere Webschule, Chemnitz, 00, praktik på textilfabriker i Belgien, Frankrike, Tyskland, Skottland, USA o Sverige 00—06, elev vid Chalmers tekn läroanst 06, mek ingenjörsex där 9 juni 09, försäljn:ingenjör för export i Nya ab Atlas 1 juli 09—15 juni 11, anställd vid Gbgs nya verkstadsab (Götaverken) 1 juli 11, övering o dir där 17—37, suppl i styr 25—44, ord led 45—55, led av styr för Förvaltn:ab Gilius 31—57 (ordf 52—57), v VD vid Götaverken 38—44, VD 45-^-7, ordf i styr för Öresundsvarvet 1940—47 o i Chalmers tekn högskolas avd:råd för allm vetenskaper 48—55.

G 14 jan 11 i Gävle m Gunhild (Gullan) Ebba Agneta Roland, f 8 juni 86 i Kumla (Vm), d 3 okt 57 i Gbg (Vasa), dtr till majoren Otto Sixten Alfred Svensson o Anna Mathilda Gabriella de Maré.

Hugo H:s fader var delägare i det 1826 bildade familjeföretaget H J Heyman & Co, som drev en betydande grosshandel med textilprodukter och s k korta varor. H var därför tidigt inställd på att ägna sig åt textilbranschen. Under närmare tio år bedrev han grundliga praktiska och teoretiska studier på detta område i olika länder i Europa och i USA. Men hans intresse inriktades alltmer på den mekaniska sidan av textilproduktionen, varom vittnar de patent han uttog för förbättring av textilmaskinparken. Efter sin ingenjörsexamen på Chalmers övergick han definitivt till den mekaniska industrin. Sin första anställning fick han vid Nya ab Atlas, där hans huvuduppgift var att på ort och ställe introducera företagets maskiner på den ryska marknaden.

H hade alltså en rik erfarenhet, när han 1911 kallades till Gbgs nya verkstadsab (Götaverken). Det då fem år gamla bolagets huvudproduktion var skeppsbyggeri, men vid sidan härav fanns en splittrad tillverkning av olika slag, ångpannor, värmepannor, radiatorer, brobyggnader, järnfönster m m. Det var den sistnämnda tillverkningen, som H fick ta hand om. Inom kort engagerades han därutöver på verkstadens ekonomiska avdelning och blev snart avdelningens chef. Här kom hans energi, förhandlingsvilja, kloka omdöme och lugna väsen till sin fulla rätt. När det gällde inköp för bolagets räkning, var också hans mångsidiga språkkunskap en stor tillgång. Merparten av fartygsplåten och profilerna måste nämligen vid denna tid importeras. Efter få år ingick H tillsammans med föregångarna Hugo Hammar och Ernst Hedén i det triumvirat (de tre H), som utvecklade Götaverken till landets tongivande varvsindustri. Det var ett sällsynt gott samarbete mellan tre varandra kompletterande personligheter som sålunda inleddes. De tre tjänstgjorde också efter varandra som verkställande direktörer i Götaverken.

En väsentlig förstärkning av Götaverkens resurser skedde 1940, då Öresundsvarvet i Landskrona förvärvades. Detta förvärv innebar för Götaverken större möjligheter till specialisering och ökade leveranser av dess fartygsmotorer. Vid denna transaktion spelade H en viktig roll, och han fungerade också som ordf i Öresundsvarvets styrelse alltifrån inköpet och till slutet av sin verksamhet inom Götaverken.