K Philibert Humbla

Humbla, Knut Philibert, f 2 juni 1896 i Kristianstad, d 29 juli 1952 i Gävle. Föräldrar: borgmästaren Frans Wilhelm Philibert H o Alma Linnea Elin Rydberg. Studentex i Kristianstad 29 maj 14, inskr vid LU ht 14, till sjöss några år, inskr vid Gbgs högsk 21 jan 24, FK där 28 mars 25, anställd vid Gbgs konstmus 25—26, vid Röhsska mus i Gbg o Nord mus i Sthlm 26, FL vid Gbgs högskola 31 maj 27, amanuens of tf intendent vid Gbgs mus:s hist avd 27, 28—29 o 31—33, intendent vid Gbgs konstfören 29—33, disp pro gradu 23 sept 32, länsintendent hos Gästrike-Hälsinge hembygdsförb 5 maj 33, FD vid Gbgs högsk 15 sept 34, chef för Rettigska mus i Gävle från 39.

G 9 nov 29 i Khvn, Sv, m skådespelerskan Dagmar Henriette Elisabet Gille, f 26 sept 02 i Sthlm, Maria, dtr till grosshandl Karl Johan Henrik G o Anna Elisabet Sundberg.

Efter en tids medicinska studier i Lund lämnade Philibert H univ för att söka sig en ny bana till sjöss. Som jungman på skonerten Ellen av Jernavik inhämtade han under några år de kunskaper som han senare skulle dra nytta av vid sina forskningar om fartyg och sjöfart. Till en början hade H dock tänkt sig en framtid på sjön. 1920 uppsökte han därför navigationsskolan i Gbg i avsikt att utbilda sig till sjöbefäl. Livet i Gbg präglades denna tid av förberedelserna till de brett upplagda utställningarna till firande av stadens 300-årsjubileum. Undersökningar i fältet och i arkiven gav många studerande, däribland även H, tillfälle till forskning och museal verksamhet. Nya idéer gjorde sig gällande vid byggandet av utställningslokaler och utförandet av montage. I kretsen av unga museimän och konsthistoriker tog H:s humanistiska och konstnärliga läggning överhand. Efter några år till sjöss inskrevs H vid högskolan, där prof i konsthistoria, Axel L Romdahl, tog hand om hans vidare utbildning. Denna resulterade 1925 i fil kand-examen. S å öppnades det nyuppförda konstmuseet vid Götaplatsen, där H deltagit vid installationen av samlingarna. Museiutbildningen fortsatte han därefter i ett par år vid Röhsska konstslöjdmuseet och Nordiska museet.

1927 återvände H till Gbg, tog sin licentiatexamen och blev fast anställd amanuens vid Gbgs museums historiska avdelning. Under de fem följande åren blev hans arbete huvudsakligen inriktat på de etnologiska undersökningar, som bedrevs på avdelningen. Han blev härvid tack vare sina kunskaper om allt som rörde livet till sjöss en värdefull hjälp vid fiskelägesundersökningarna utefter bohuslänska kusten. Två viktiga arkeologiska fartygsfynd gjordes under denna tid: Galtabäcksbåten och Äskekärrsskeppet. H fick hand om utgrävningen av båda. Galtabäcksbåten restaurerades och ställdes upp på museet, medan skeppet, det vida värdefullare fyndet, på grund av sitt skadade tillstånd inte kunde behandlas på samma sätt. Det dateras till tiden omkr 800 och anses vara det äldsta i Norden funna skepp med anordning för segling. H har i utgivna skrifter behandlat dessa nautiska åldringar. Genom denna verksamhet blev H en efterfrågad specialist på saker som rörde "sjön". Han kom sålunda att anlitas som expert och rådgivare vid uppställningen av det nya Sjöhistoriska museet i Sthlm. Som honnör åt den gamla segelsjöfarten förvärvade han senare den sista gävlebriggen Gerda, vilken rustades upp och förankrades vid kajen framför museet i Gävle för att bevaras som minnesmärke.

Vid sidan av dessa intressen fullföljde H sina konsthistoriska studier vid högskolan. Dessa avslutades med doktorsavhandlingen om folklivsmålaren Kilian Zoll (1932). Hans allmänna inställning i konstfrågor förde honom dock från det historiska till det samtida. Såsom intendent vid Gbgs konstförening kom han i förbindelse med dagens konstidkare, ordnade deras utställningar och knöt vänskapsband. Nu som senare banade hans godlynta och humorfyllda sinnelag väg till kontakt med omgivningen och därmed till framgång i den museala verksamheten. Perioden i Gbg avslutades i och med att H 1933 utnämndes till länsintendent i Gävleborgs län och intendent vid stadens museum. Genom John och Antonie Rettigs storslagna testamentariska donationer för museiändamål kunde snart efter H:s tillträde av tjänsten planeringen för det nya museet påbörjas. Uppgiften var inte den lättaste. Enligt donationsföreskrifterna skulle byggnaden till det yttre i huvudsak uppföras i överensstämmelse med det von Plessenska barockpalatset i Khvn. Det gällde för H och hans medhjälpare stadsarkitekten S H Wranér att på detta utrymme få fram en så vitt möjligt rörlig utställningsvolym med plats för alla de avdelningar ett modernt konst- och kulturhistoriskt museum erfordrar. Det lyckades. Gävle museum stod färdigt att invigas 29 sept 1940. H utförde här sin mannagärning, visade sina mångsidiga kunskaper, sin stora arbetsförmåga och sin smak och skicklighet vid exponeringen av de heterogena samlingarna.