Gustav B Hülphers

3 Hülphers, Gustav Bernhard, f 12 febr 1884 i Vadstena, d 31 jan 1968 i Sthlm, Matt. Föräldrar: länsveterinären Carl Emanuel Lindström H o Evangelina Augusta Brandberg. Studentex vid h a l i Karlstad vt 02, elev på apoteket Vasen i Gbg 02—04, elev vid veterinärinst ht 04, veterinärex 14 dec 08, assistent på veterinärinst:s patologisk-anatomiska o bakteriologiska avd 1 april 10—31 dec 11, anställd hos Sthlms stads slakthus- o saluhallsstyr 21 jan 12, ord assistentveterinär där 1 mars 12—28 dec 17, förest för norra köttbesiktn:byrån 1 mars 17—30 sept 18, förste besiktningsveterinär vid slakthuset o ledare för det bakteriologiska o histologiska lab där 1 okt 18, prof i födoämneshygien, helmintologi (från 40 parasitologi) o bakteriologi vid veterinärhögsk 23 febr 23—19. — LLA 31, vet:med hedersdr 45.

G 6 april 18 i Lilla Malma, Söd, m Brita Maria Johnson, f 20 nov 97 där, d 29 sept 58 i Sthlm, Matt, dtr till handl Karl Julius J o Louise Vilhelmina Andersson.

Då Gustav H som nybliven veterinär blev assistent vid veterinärinstitutets avdelning för bakteriologi och patologisk anatomi, innebar detta ett steg av avgörande betydelse för hans veterinära och vetenskapliga bana. Han visade snart prov på utpräglade forskaranlag bl a genom att isolera en förut okänd djurpatogen mikroorganism som han noga analyserade och beskrev under namnet Bacillus hepatis (1911). Denna bakterie är numera under namnet Listeria monocytegenes väl känd över hela världen såsom orsak till listerios, en av de viktigare djursjukdomarna.

Efter mikrobiologiska studier vid Pasteur-institutet i Paris vintern 1912—13 begav sig H ut på livsmedelshygienens arbetsfält. Under väl ett decennium var han besiktningsveterinär vid Sthlms stads slakthus, dock utan att därför överge vetenskapen. Han erhöll goda forskningsmöjligheter i det nybyggda slakthusets utmärkta laboratorium och utförde där bl a mycket omfattande köttmikrobiologiska undersökningar, som fick stor betydelse för utvecklingen av den bakteriologiska köttkontrollen. Han fullföljde under denna tid även sina värdefulla arbeten rörande aktinomykosens (strålsvampsjukdomens) väsen och etiologi.

Då en professur i födoämneshygien, helmintologi och bakteriologi 1923 inrättades vid veterinärhögskolan, var H självskriven för befattningen. Han innehade denna viktiga professur i 26 år, under vilken tid större delen av landets veterinärer fick tillfälle att lära känna honom närmare, inte enbart som en skicklig och avhållen lärare utan även som en generös rådgivare, en god och hjälpsam kollega.

Trots en synnerligen betungande arbetsbörda utvecklade H under hela sin högskoletid en outtröttlig vetenskaplig aktivitet, som gav resultat av stor betydelse inte minst för den praktiska livsmedelskontrollen. Hans turberkulosundersökningar t ex berörde vårt tidigare utan jämförelse största kött- och mjölkhygieniska problem. Han engagerade sig även djupt i viltforskning, som ledde till ett stort antal skrifter med redogörelser för de sjukdomar han påträffade hos våra vilda djur, däribland de viktiga zoonoserna listerios, toxoplasmos och tularämi. Hans forskningsverksamhet präglades av initiativrikedom, saklighet och självkritik. Han arbetade stilla och försynt men målmedvetet, undvikande all form av reklam för sina prestationer.

Det var naturligt, att H med sina allsidiga kunskaper och gedigna karaktärsegenskaper skulle komma att bli mycket anlitad för rådgivnings- och förtroendeuppdrag. Som medlem av medicinalstyrelsens (1930—47) och veterinärstyrelsens (1947—54) vetenskapliga råd nedlade han ett stort och oegennyttigt arbete. Särskilt skall nämnas hans medverkan vid utarbetandet av 1934 års lag angående köttbesiktning och slakthus. Som ledamot av styrelsen för det nybildade statens institut för folkhälsan (1938—52) var han en värdefull tillgång särskilt vid tillkomsten av 1951 års livsmedelsstadga. Även som ledamot av styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt (1944—50) gjorde han sig starkt gällande genom sin allsidiga sakkunskap och sitt goda omdöme. Han var vidare medlem av arméinspektionens veterinäravdelnings vetenskapliga råd (1947—53), av statens medicinska forskningsråd (1945—49), av Pharmacias forskningsråd och av Sv jägarförbundets styrelse. Dessutom var han under en lång följd av år ledamot och v ordf i Föreningen Mjölkpropagandans styrelse. Han gjorde här en högt uppskattad insats bl a som mjölkhygienisk expert och flitig artikelförfattare i föreningens tidskrift.

H var mycket mån om att tillvarata sin kårs intressen och höja dess anseende. Han intresserade sig varmt för de studerande vid högskolan och fungerade under en rad av år som inpektor för Veterinärmedicinska föreningen. I yngre år var han med och bildade Sv veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien (numera Sv veterinärföreningen för livsmedelshygien), i vilken han under lång tid var styrelseledamot och ordf, sedermera hedersledamot.

Redan tidigt insåg H vikten av en på allsidig utbildning grundad, effektiv livsmedelskontroll i ett allt mer industrialiserat och urbaniserat samhälle. I sin strävan att utveckla det för folkhälsan så ytterst viktiga ämnet livsmedelshygien möttes han dock länge av bristande förståelse. Först då han lämnade sin lärostol 1949 kunde han glädja sig åt att hans intentioner var på väg att förverkligas bl a genom tillkomsten av en särskild professur i livsmedelshygien vid veterinärhögskolan. H fick tillbringa många år vid den nya institutionen för livsmedelshygien, där han med aldrig sinande intresse fortsatte sin verksamhet och tom under några år uppehöll en lärarbefattning i parasitologi vid högskolan. Då han en decemberdag 1967 lämnade sitt emeritusrum för alltid, låg på skrivbordet hans sista, under hösten tryckta arbete, andra upplagan av hans Handledning i trikinmikroskopering.