Ragnar Hyltén-Cavallius

2 Hyltén-Cavallius, Ragnar Gösta, sonson till H 1, f 27 nov 1885 i Sthlm, Hedv El, d 15 nov 1970 där, Engelbr. Föräldrar: översten Carl H o Siri Birgitta Abigail Levertin. Mogenhetsex vid h a l i Nyköping vt 03, inskr vid UU ht 03, JK där 26 maj 09, advokatbyrå i Sthlm 12, engagerad vid Sv teatern i Hfors 16—20, scenarioförf vid Sv filmindustri 20—28, engagerad vid Helsingborgs stadsteater 22—23, red för Våra nöjen 28—29, regissör vid K teatern i Sthlm 28—52, lär vid operaskolan där 31—56, bitr lär i scenisk framställn:konst vid MA 41.

G 11 mars 23 i Sthlm, Hedv El, m Maud Viola Warburg, f 30 maj 94 i London, d 20 mars 62 i Sthlm, Engelbr, adoptivdtr till prof Karl Johan W o Betty Drucker samt förut (—20) g Blomberg.

Ragnar H växte upp i ett burget hem först i Sthlm och från början av 1890-talet i Eskilstuna, där fadern blivit chef för gevärsfaktoriet. För H, som då var 6 år gammal, blev flyttningen till Eskilstuna enligt vad han berättat i sina memoarer en ganska prövande upplevelse. Han hade svårt att förlika sig med den nya miljön, kände länge en skräckbemängd vantrevnad och sökte sin tillflykt i en fantasivärld, vilken efter hand skulle få vissa bestämda konturer. Han började nämligen ge åskådliga uttryck åt sin tidigt gryende håg för scenisk aktivitet och laborerade vid nio års ålder ivrigt som "regissör" med tre av honom själv förfärdigade dockteatrar.

Dessa provföreställningar i miniatyr betraktades inom familjen närmast som tillfälliga upptåg för nöjes skull, men fadern var inte road utan tvärtom påfallande irriterad. Han saknade sinne för teater och sökte stävja H:s inriktning åt det hållet. Denne gav emellertid inte vika; han bildade snart en livslevande ensemble med några likasinnade ungdomar och började skriva egna pjäser för dess repertoar. Utspelen blev dock rätt fåtaliga, i synnerhet sedan H 1899 flyttats till gymnasiet i Nyköping, där atmosfären verkade betydligt vänligare än i Eskilstuna.

Efter studentexamen 1903 återvände den "teaterbitne" H till föräldrahemmet, inte utan en viss oro vid tanken på de diskussioner om hans levnadsbana, som här förestod. Hans far bestämde emellertid att han skulle bli officer, och H kände sig för osäker för att våga hävda en egen mening. När det vid läkarundersökningen visade sig, att han hade ett mindre hjärtfel, som hindrade en militär karriär, uppmanade fadern honom att studera juridik i Uppsala. H fogade sig utan protester, ehuru ganska tvehågsen. Uppsala var onekligen lockande, men han hade inte den ringaste lust att läsa juridik. Efter knappt en vecka skrev han hem och bad att i stället få studera franska och historia, vilken begäran dock avslogs. Motvilligt fortsatte han alltså med juridiken och avlade i maj 1909 sin kandidatexamen. Vid sidan av studierna deltog han i sin nations studentikosa teaterverksamhet och prövade sina anlag som aktör i dess populära operaparodier.

Närmast följde nu en sjuårsperiod, varunder han skulle omsätta sina juridiska kunskaper i praktiken. Efter tjänstgöring bl a vid rådhusrätten och nedre justitierevisionen i Sthlm etablerade han där 1912 en advokatbyrå i kompanjonskap med en studiekamrat. Hans böjelse för teatern hade emellertid inte avtagit, och jämsides med advokatbestyren började han studera sång och dramatisk framställning för Signe Hebbe och Olga Björkegren-Fåhræus. När han kompletterat denna utbildning med registudier hos Max Reinhardt i Berlin, lämnade han advokatbyrån för att "följa sin genius" och antog hösten 1916 ett erbjudet engagemang vid Sv teatern i Hfors.

På Hfors-scenen debuterade H som operettaktör och blev under sin första säsong mest anlitad i detta fack, vilket gav god träning i ledigt uppträdande. Men när han omsider i dec 1917 fick ta itu med sin första regiuppgift, stod det klart för honom, att det var främst som regissör han ville verka. Under de följande säsongerna fick han också flera tillfällen att meritera sig på detta område.

Återkommen till Sthlm började han på inrådan av Mauritz Stiller ägna sig åt filmkonsten och blev hösten 1920 för sju år framåt knuten till Sv filmindustri som scenarioförfattare. Efter en självständig debutinsats samarbetade han ett par år med Stiller och biträdde honom mycket aktivt även vid inspelningarna av bl a De landsflyktiga (1921) och Gösta Berlings saga (1923). Under säsongen 1922—23 var han engagerad vid Helsingborgs stadsteater, där han stor-trivdes men inte kunde stanna längre av hänsyn till filminspelningarna, som han inte ville ge upp. När H 1928 anställts som regissör vid Sthlmsoperan, behövde han inte heller helt avstå från filmverksamheten utan kunde varvtals fortsätta därmed fram till mitten av 40-talet.

Det blev dock självfallet arbetet vid Operan som tog honom mest i anspråk. Sin syn på operaregins uppgift har H sammanfattat som "en sammansmältning av musik, skådespelarkonst och dans, allt sammanhållet av den sceniska bilden till en konstnärlig enhet". De många till arten eller stilen varierande pjäser som förelades honom skiftade delvis också i kvalitet. Vissa enstaka var av väl låg klass för att kunna animera hans sceniska fantasi till full kraftutveckling. Hans insceneringar av de representativa verk, äldre och nyare, som föll på hans lott, präglades emellertid övervägande av en bärig artistisk stilkänsla och smidig anpassning också i detaljer. Med sin elasticitet hade H som opera- och operettregissör ett brett register, och även om han någon gång kunde förefalla mindre inspirerad eller tillfälligt något slapp i handlaget, höll han i regel en hög standard. Åtskilliga av de mellan 70 och 80 opera- och operettföreställningar som han utformade var både fantasifulla och valörrika. Bland hans nyuppsättningar kan nämnas Gounods Faust, Manon Lescaut, Czardasfurstinnan och Bohéme. Till hans betydande insatser hör också de för snävare spelutrymmen anpassade operainsceneringar som han under 40- och 50-talen gjorde för Riksteatern.