Fieandt, von, släkt

von Fieandt, finländsk släkt, ursprungligen från staden Schwerte vid Ruhr i Westfalen. Från Schwerte inkom vid 1400-talets slut till Reval Hans Viandt (Viant, d. 1525), som blev schwarzenhäupterbroder i Reval 1495, borgare där 13 febr 1501, var rådman 1508 och borgmästare 1519. Vid ombyggnad av ett hus i Reval 1924 anträffades en sten med årtalet 1513 samt hans och hans hustrus bomärken i en sköld. Han äktade borgmästardottern Kerstine Bretholt (Breitholtz, d. 1540). Hans Viandts son Tonnies F (d före 2 nov 1563) var borgare i Reval och svor trohetsed till Erik XIV 1561. Sonsonen, rådmannen i Reval Albrecht F d y (d. 1653) blev farfar till kornetten Albrecht F (f 1659 i Reval, d. 1705), varmed släkten övergick till militäryrket. Hans son, den karolinske officeren Johan Henrik F (F 1) hade förgäves i en supplik 1731 anhållit om adelskap men hans barn adlades för faderns förtjänster 1751. Bland dem var fyra söner, alla officerare, av vilka Erik Wilhelm v F (1726 –64:), blev livdrabant 1756 och dog i Sthlm. Hans bröder bildade var sin släktgren.

1 Första släktgrenen härstammar från majoren vid Savolaks infanteriregemente Carl Johan v F (1722–76), fader till bl a kaptenen Carl Johan v F d y (1746–90) vid Savolaks lätta infanterireg och chefen för topografiska kåren på Haapaniemi Otto Carl v F (F 2). Son till den yngre Carl Johan v F var Daniel Wilhelm v F (f 1779, d. ogift 1833 i Sthlm). Denne började vid karelska jägarkåren, opterade efter Fredrikshamnsfreden 1809 för Sverige och blev löjtnant vid Andra livgardet 1810. Han blev adjutant hos presidenten i krigskollegium 1811, major 1812 samt extra ledamot i krigskollegium 1813, överstelöjtnant i generalstaben s å och 1815 ord ledamot i kollegiet. Överste från 1817 var han i kollegium militär ledamot av utredningsdepartementet (senare intendentsdep). Detta invecklade honom i en obehaglig historia 1820. Det av k sekreteraren A R Rosensvärd utgivna organet Frihetswännen hade 23 febr en insinuant artikel, som gick ut på, att krigskollegium i strid mot gällande förordning bedrivit upphandling av engelskt uniformskläde. Enligt tidningen vore D W v F i Sverige kommissionerad för det handelshus, som representerade de engelska firmorna. Den allvarliga beskyllningen väckte uppseende; presidenten i kollegiet C A Löwenhielm förklarade emellertid i pressen, att den var grundlös och väckte tryckfrihetsprocess. Då K M:t 7 mars s å föreskrev, att vissa handlingar rörande krigsförvaltningen ej utan K M:ts medgivande skulle få utlämnas, vädrade pressen häri ett försök att reducera tryckfriheten och lång, ny polemik följde. Frihetswännens utgivare frikändes men tidningen måste nedläggas. D W v F var 1821–25 generaladjutant i generalstaben.

På finska riddarhuset immatrikulerades ätten med Otto Carl v F (se ovan) och flera kusiner till honom. Hans sonsons son minister Berndt Rainer v F (f 1890) var 1939–40 folkförsörjningsminister, 1944–55 verkst dir för Nord föreningsbanken i Helsingfors och blev 1955 ordf i direktionen för Finlands bank. Han var nov 1957–april 1958 statsminister i Finland.

2 Andra släktgrenen härstammar från Johan Henrik F:s son majoren vid Savolaks reg Magnus Fredrik v F (1725–1808). Hans son, den av Runeberg besjungne överste Otto Henrik v F (F 3, d 1823), är ättens mest kände medlem. Dennes son överstelöjtnanten Otto Magnus v F (1796–1860) blev liksom en bror kadett vid Karlberg 1810 och ingick vid Västmanlands reg. Från honom stammar den på svenska riddarhuset kvarvarande ättegrenen (Elgenstierna, tab 14–16). Från tre av O H v F:s bröder stammar olika finländska grenar.

3 Tredje släktgrenen härstammar från den under 2 ovan nämnde M F v F:s yngre bror fänriken Johan Henrik v F (1729–65) och fortlever i Finland (Carpelan, tab 35–39).