L M E Rosa Fitinghoff

2 Fitinghoff, Laura Mathilda Edla Rosa, dtr av F 1, f 5 maj 1872 på Hammar, Torsåkers sn (V norrl), d 27 mars 1949 i Djursholm. Författarinna. – Ogift.

I sin minnesbok över modern, författarinnan Laura F (F 1) har Rosa F också tecknat sitt eget liv fram till moderns död. De två var alltid oskiljaktigt förenade. Vid Rosas födelse på Hammar i Ångermanland och under hennes första barndom på Ekensholms herresäte i Södermanland var hemmet ännu mycket förmöget. Hennes åldrige fader gav sin förstfödda en ångbåt och femhundra renar i dopgåva. Faderns förstörda affärer och den dramatiska avflyttningen från Ekensholm till en mindre egendom i Blekinge gjorde ett outplånligt intryck på den åttaåriga flickan. Så småningom bosatt i Stockholm gick hon en kortare tid i skola där, men studerade huvudsakligen i hemmet och blev senare moderns sekreterare.

Först tre år efter moderns död utgav F en novellsamling, »I romantikens skimmer» (1911), snart följd av några romaner t ex »Margareta Leijonclous dagbok» (1916). Denna har tydligen delvis självbiografisk men starkt romantiserad bakgrund: en ung, fattig adelsfröken i Sthlm, som hyr ut rum, sköter hushåll men har »fina» bekanta. Miljöskildringen är liksom hos Laura F det bästa, medan karaktärerna är tecknade alltför mycket i svart och vitt.

Sedan hemmet i Stocksund sålts 1918, slog sig Rosa F ned i Djursholm på villa Rosentorp, där hon blev känd bl a genom sin förnämliga och prisbelönta pudelkennel. Pudeln Murre och hans »familj» har givit henne stoff till några förtjusande böcker för hundälskare och barn. Hon tycks ha haft större psykologisk kunskap och förståelse, när det gällde djur än när det var fråga om människor. – Till hennes översättningsarbeten hör den populära barnoperan »Lille Petters resa till månen».

»Gripsholms» första medelhavskryssning 1927 har Rosa F beskrivit på ett intresseväckande sätt, fritt från banala turistsynpunkter. Hon gjorde ofta återkommande besök i Lappland, och i romanen »Okända makter» (1937) med motiv från lappländska ödebygden har hon dokumenterat sin ingående kännedom om dess natur och folk. Romanens fortsättning »Bergtagen» (1938) rör sig till stor del i andra kretsar, delvis i stockholmsmiljö, och är ej heller av samma intresse. F:s sista bok »Minnenas kavalkad» (1948) är ägnad modems minne, som för Rosa F var utan någon skugga.