G Erik Folcker

Folcker, Gustaf Erik, f 18 aug 1858 i Sthlm (Kat), d 17 juli 1926 i Djursholm. Föräldrar: guldsmeden Gustaf Robert Leonard F o Hilma Sophie Maria Norbeck. Mogenhetsex i Sthlm 1879, inskr vid Uppsala univ 25 aug s å, fil kand 29 jan 1886, eo amanuens i Natmus 7 maj s å med tjänstgöring först på gravyravd, från 1907 helt på avd för konsthantverk, sekr i Fören för grafisk konst från dess grundande 1887 till 1905, sekr i Sv slöjdfören 1895–1913 o red för dess meddel, red för dess av F startade tidskr från 1905, intendent vid Nat:mus o föreståndare för avd för konsthantverk 1 april 1913, överintendent o chef för Natmus 11 mars 1919–18 aug 1925. – RVO 1900, Litteris et artibus 1909, RNO 1917, KN02kl 1922, innehade även utländska ordnar.

G 19 dec 1897 i Sthlm (Jak) m Gerda Maria Biller, f 2 okt 1876 där (ibid), d 2 nov 1962 i Djursholm, dtr till kamrer Tuve Olsson B o Hedvig Gustafva Lindell.

Erik F började vid mitten av 1890-talet intressera sig för konsthantverk, något som låg väl till för ättlingen av skickliga guldsmeder, och han blev en ivrig förespråkare för de ideal som framförts av William Morris och som tog sig uttryck i tysk Jugend. På Nationalmuseum tjänstgjorde F först på gravyravdelningen men övergick 1907 helt till avdelningen för konsthantverk. Han var en flitig författare av uppsatser inom sitt specialområde, till stor del publicerade i Svenska Slöjdföreningens tidskrift. År 1909 innehade F befattningen som biträdande kommissarie på konsthantverks- och konstindustriutställningen på Djurgården och lade där ner ett intensivt arbete. Utställningen blev den betydelsefullaste manifestation av jugendstilen som gjordes i Sverige. Bland de konstnärer vilkas insatser F särskilt uppskattade kan nämnas G Wennerberg, A Wallander och F Boberg. F hade också merkantila intressen och importerade bl a utsökta franska tyger (Asplund, Laurin).

Med sin chef, den självmedvetne Ludvig Looström, hade F svårt att samarbeta. Looström avgick 1915 och efterträddes av Richard Bergh. Med denne gick samarbetet lättare, och F fick större frihet vid den nyordning som gjordes på avdelningen för konsthantverk. Nyordningen innebar en uppdelning i en stilhistorisk del och en del med specialgrupper, keramik, glas, ädla metaller etc.

Då Bergh 1919 avled, blev F hans efterträdare. Det stora nydaningsarbete inom museet som inletts av Bergh hade till huvudsaklig del genomförts. Vad som återstod kände F det som sin uppgift att fullfölja i enlighet med Berghs planer, som han kände bättre än någon annan. Arbetet var slutfört 1923. Som ett led i planerna på museets vidare utbyggande propagerade F för ett självständigt konstindustrimuseum, en länge närd tanke som icke har fullföljts. F:s senare författarskap innefattar några mycket betydande uppsatser om äldre konsthantverk, koncentrerade till forskningar inom äldre svensk keramik. Bl a har han från glömskan räddat minnet av en icke oviktig keramisk manufaktur, Vänge-Gustavsberg.