Carl Frisk

Frisk, Carl, f 20 nov 1865 i Hudiksvall, d 26 juli 1944 i Sthlm (Osc). Föräldrar: bruksägaren Richard F o Clementina Augusta Schaerström. Mogenhetsex vid h a l på Södermalm i Sthlm 1883, inskr vid Uppsala univ 19 sept s å, ex till rättegångsverken där 28 jan 1887, anställd på handels- o advokatkontor i Paris o London 1887–90, tingstjänstg i Hedemora 1891–92, v häradsh 1892, anställd hos adv:firman Herlitz & Santesson 1892–93, kanslist i Riksbankens ombudsmannaexp 1893–95, notarie i riksdagens bankoutsk o sekr i sammansatta banko- o lagutsk 1894–95, kassadir i Sthlms Inteckningsgarantiab och led av dess styr 1896–1900, kassadir i Sthlms ensk bank 1901–07, styr:led där 1901–11, v verkst dir 1907–11, styr:led i Sv bankfören 1911, styr:led i Sthlms handelsbank 2 maj 1911, verkst dir där 20 mars 1912–jan 1922, styr:led i Sv emissionsab 1912, en av initiativtagarna till aktiekonsortiet Moneta 7 april 1919, styr:led i Société Financière Suisse et Scandinave ab 1924–44. – RVO 1908, RNO 1910, KVO2kl 1914, KVO1kl 1919.

G 19 juni 1900 i Sthlm (Jak o Joh) m Greta Lundberg, f 6 aug 1881 där (Klara), d 25 april 1974 i Danderyd (Sth), dtr till dir Karl Ludvig L o Hedvig Harling.

När F tillträtt ledarskapet för Sthlms handelsbank ställdes denna snart inför viktiga principiella avgöranden. Det gällde att taga ställning till spörsmålet i vad mån ti- dens allmänna ekonomiska tendenser krävde förändringar inom den sv bankverksamheten, som dittills huvudsakligen utövats av regionalt verksamma, vart för sig självständiga bankföretag. Bankkoncentrationen hade vid denna tid gjort väsentliga framsteg inom ett flertal av de stora kulturländerna, bl a på grund av sitt effektivare utnyttjande av bankmedlen och sin fullständigare riskfördelning. Under den närmast föregående epoken hade Sthlms handelsbank varit ledare för ett konsortium av landsortsbanker med fullt självständig ledning, men 1912 sammanslöt sig ett flertal av dessa till ett gemensamt clearinginstitut, ab Sveriges privata centralbank, vilket i realiteten blev ett bankinstitut vid de äldres sida. Inför detta faktum beslöt handelsbankens styrelse att slå in på en ny väg, nämligen en systematisk utvidgning av verksamheten på interlokal grundval genom fusioner med landsortsbanker. F var härvid den drivande kraften och genom hans förmedling åstadkoms 1914 den första sammanslagningen, nämligen med Bankab Norra Sverige. Redan två år därefter skedde nästa fusion genom övertagande av a b Norrlandsbanken och 1918 följdes denna av ytterligare en, då handelsbanken övertog Bankab Södra Sveriges rörelse och i samband därmed ändrade sitt firmanamn till ab Sv handelsbanken. Denna utveckling, varigenom bankens fonder och rörelsekapital nådde en betydande ökning, kom vid en synnerligen läglig tidpunkt, då krigstiden 1914–18 ställde mer omfattande krav än någonsin tidigare på de större bankinstituten. F:s förutseende och skickliga insatser härvidlag rönte också stor uppmärksamhet och allmän uppskattning. Handelsbankens yttre utveckling under den tid den stod under F:s ledning var betydande: de egna fonderna ökade från omkring 45 miljoner kr 1911 till 181 miljoner 1920, och omslutningen steg under samma tid från 150 miljoner kr, utgörande 5,9 % av samtliga sv bankers omslutning, till 1 466 miljoner eller 19,57 % av samtliga. F:s omfattande och utomordentligt goda internationella förbindelser bidrog jämväl till att ytterligare stärka bankens ställning.

Under efterkrigstiden fördes F:s huvudintresse alltmera över mot en mer bankirmässig verksamhet genom finansiering av in- och utländska företag; han bildade emissionsinstitut, medverkade vid bolagsfusioner i rationaliseringssyfte och kom härvid att även för sin banks del föra en i viss mån expansiv politik. Härigenom råkade han i motsättning till en allt mer övervägande majoritet inom bankstyrelsen. Meningsskiljaktigheterna rörde sig sålunda mindre om den egentliga bankverksamheten, för vilken F nog i grunden hyste mindre intresse, utan avsåg närmast den s k emissionsverksamheten, där den av F förda politiken syntes de flesta för djärv. Med anledning härav ställde F på nyåret 1922 sin plats som styrelseledamot och verkställande direktör till förfogande och avgick definitivt vid bolagsstämman i mars s å.

F ägnade sig därefter helt åt sin enskilda bankirverksamhet, främst genom det av honom med sv och utländskt kapital 1924 grundade Société Financière Suisse et Scandinave ab, i vars ledning han kvarstod till sitt frånfälle 1944. F tillhörde även ett flertal bolagsstyrelser såsom Ströms bruksab, Bergvik och Ala nya ab, ab Sthlms bryggerier m fl samt var initiativtagare till ett samgående mellan den sv konstsilkeindustrin, närmast representerad av ab Sv konstsilke i Borås, och den schweiziska Viscosa-koncernen.