G Hugo Fröding

Fröding, Gustaf Hugo, f 9 sept 1842 i Gbg (Domk), d 13 juni 1930 i Sthlm (Hedv El). Föräldrar: grosshandl Anders F o Johanna Augusta Bergendahl. Student i Uppsala 27 maj 1858, underlöjtn vid Göta art:reg 27 sept 1860, genomgick k högre art:lärov i Sthlm 1861–63, löjtn vid Göta art:reg 10 juli 1863, kapten där 15 sept 1871, major i armén 24 okt 1885, militärattaché i Berlin 1885–92, major vid nämnda reg 14 jan 1886, överstelöjtn i armén 29 april 1892, avsked 1901, fil hedersdr vid Gbgs högskola 9 maj 1923. RSO 1880, LSkS 1906, LVVS 1908.

G 20 nov 1879 i Gbg (Garnisonsförs) m Anna Carin Emilia Malmsten, f 13 dec 1853 i Sthlm (Klara), d 24 juni 1922 i Sthlm (Sofia), dtr till med prof Per Henrik M o Emilia Christina Margareta Hård af Segerstad.

Hugo F, som tillhörde tredje generationen av en i Gbg verksam släkt och genom sin farmor, född Minten, var syssling med Oscar Ekman och dennes syskon, växte upp i fädernestaden. Han övergav dock familjens affärstraditioner och ingick vid Göta artilleri. Här passerade han graderna och var 1885–92 militärattaché i Berlin. Han gick 1892 över i reserven och tog 1901 avsked. F var vid återkomsten från Berlin en femtio års man och inriktade sig nu på sina personliga intressen, de historiskt-biografiska och lokalhistoriska. Hans första försök, som bar titeln »Ur en göteborgssläkts krönika» (1898), gällde fädernesläktens och närmast farfaderns historia.

Snart vidgades hans studier och intressen. Han var emellertid nära 60 år, när han 1901 i vidare mening debuterade som historisk författare. Det skedde med biografin över äventyraren Ingman-Manderfelt, som fick ett välvilligt mottagande av den historiska kritiken. I samlingsvolymen »Det forna Göteborg» (1903) presenterade F biografiska och kulturhistoriska essäer rörande fädernestadens öden. Mera känd blev han genom sina 1905 utgivna »Biografiska studier från skilda tider», där särskilt den första biografin rörande Gustaf Gustafsson af Vasaborgs mor (tidigare tr i HT 1902) länge förblev det avgörande inlägget i diskussionen. Lokalhistoriska inslag i boken var studierna över Margareta Huitfeldt och Niclas Sahlgren samt fransmannen Jean Äntoine Fournier. Det stora verket i fem volymer om hemstaden, »Berättelser ur Göteborgs historia», påbörjades 1908 och avslutades 1924, då F var 82 år. Han medhann vid sidan därav även det nyttiga arbetet »Gbgs donatorer» och monografin om »Göteborgs köp-och handelsgille . . .». Av F:s stora gbgs-historia är de två första delarna fram till frihetstiden numera givetvis från vetenskaplig synpunkt ersatta och betydligt överträffade av Helge Almquists gbgsmonografi (1929, 1935). F:s tre senare delar, behandlande frihetstiden, gustavianska epoken och 1800-talet användes däremot ännu flitigt av alla forskare på området. Man kan beklaga, att F så sent inlänkades på det som tydligen var hans huvudintresse, varigenom hans inte ringa författarskap i huvudsak blivit en ålderdomsproduktion. Man skulle där mången gång önskat rikligare inströdda rena fakta, inte minst i de biografiskt-genealogiska partierna, men å andra sidan har man i F:s verk genom myllret av namn och notiser dock fullt av både upplysningar och uppslag för vidare forskning. — F framträdde även som dramatisk författare, ehuru med mindre framgång.