Diedrich Christian Conow

Diedrich Christian von Conow, f. 30 apr. 1706 på Vegeholm i Strövelstorps församling, d 9 sept. 1792 i Stockholm. Föräldrar: stadsmajoren i Malmö Kristian Didrik von Conowen och Maria Eufrosyne Cronström. Hovjunkare 2 jan. 1735. Ägde Kulla-Gunnarstorp 1736—78 (ej 1775).

Gift 11 nov. 1756 med Margareta Kristina Sofia Sparfvenfeldt, f. 30 nov. 1729, d 3 maj 1811, dotter till hovstallmästaren Johan Henrik Sparfvenfeldt.

C. levde utan tjänst och tillbragte större delen av sitt liv på den fäderneärvda egendomen Kulla-Gunnarstorp. Hans egentliga insats föll inom det religiösa området. Uppvuxen i ett hem, där en gammaldags kärv fromhet härskade, kom han från barndomen att intressera sig för de religiösa frågorna. I sin på äldre dagar författade självbiografi berättar han, att föräldrarna »voro måne om att bivista vackra och uppbyggeliga predikningar» och att man i hemmet brukade »till privat andakt» Johan Arndts, Henrik Müllers och Kristian Scrivers uppbyggliga skrifter. Efter att ha upplevat ett religiöst genombrott »år 1722 kort före påsk» (självbiografien) kom han i tjuguårsåldern i beröring med de båda väckelsepredikanterna Peter Murbeck och Mattias Otto Ubechel, vilka då tjänstgjorde i Malmö. Tvivelsutan har C. tagit intryck av deras lagiskt orienterade religiositet. Genom dem lärde han även känna professor Reuss i Köpenhamn, som längre fram gjorde honom bekant med Zinzendorfs idéer.

År 1741 företog C. en utländsk resa och besökte därvid även Halle. Anstalterna därstädes gjorde sådant intryck på honom, att han efter hemkomsten grundade en skola för fattiga gossar i sin hemförsamling Allerum. Samtidigt växte hans religiösa allvar, så att han — som det heter i självbiografien — »passerade för pietist och gudfruktig och blev stundom försmädad». Han trädde nu i förbindelse med den herrnhutiska brödrakretsen i Köpenhamn och vistades en hel vinter i denna stad. Därunder kom han att på allvar övergå till den herrnhutiska riktningen. Detta synes ha skett mot slutet av 1740-talet. I febr. 1750 omtalas han i en rapport till Herrnhut som en »artiger bruder». När så hermhutismen på 1750-talet fick fast fot i Skåne, kom C. att mera öppet framträda som denna rörelses anhängare och gynnare. Han kan rentav betecknas som rörelsens beskyddare och organisatör i dessa trakter. Han insåg klart behovet av en särskild ledare för de kringspridda anhängarna i Sydsverige och anhöll år 1753 hos moderförsamlingen i Herrnhut om ett par trosbröder — s. k. diaspora-arbetare — till hjälp. Först år 1764 realiserades emellertid detta önskemål. Då upplät hovjunkaren på sin utgård Laröd en liten lägenhet, åt den herrnhutiske diaspora-arbetaren och sörjde även för hans underhåll. Kulla-Gunnarstorp blev nu ett centrum för traktens väckta, där man samlades till andakt och högläsning av brödraförsamlingens skrifter.

Även med den herrnhutiska kretsen i Malmö stod C. i förbindelse. Han ägde i denna stad en gård, den sedan gammalt s. k. Ladugården. Denna fastighet donerade han år 1753 Malmö stad till en »inrättning av en fattigskola samt till fritt husrum för någre fattige därstädes» (donationsbrevet hos Isberg). Stiftelsen förvaltades av magistraten, men hovjunkaren hade en representant i direktionen. Denne hans fullmäktige utgjordes i början av en herrnhutisk hantverkare i staden, sedan av den i Sydsverige placerade diasporaarbetaren, som av denna anledning allmänt kallades »kamrer».

År 1778 sålde C. Kulla-Gunnarstorp och flyttade därefter till Stockholm. Där stod han i livlig förbindelse med de herrnhutiska kretsarna och synes ha utövat en vidsträckt hjälpverksamhet bland dem. Där slutade han ock sin levnad »i stillhet och gudaktighet» (Barfod). C. dog barnlös, och med honom utslocknade den adliga ätten von Conowen på manssidan. C:s förmögenhet uppskattades i hans bouppteckning efter avdrag av de obetydliga skulderna till drygt 48,000 rdr, varav mer än hälften var utlånat, medan 16,600 rdr 32 sk. voro placerade i jordegendomar. Vid sin död ägde han Forsby frälsesäteri i Knivsta socken och säterierna Arnäsholm och Stora Krabby m. fl. gårdar i Västbo och Mo härader samt Hällabäck i Burseryds socken, ur vilken egendom han utlöst hustruns syskon. Hans änka ägde i Stockholm fastigheten Stormhatten 30—31 vid Trumpetarebacken.