Esberg (Esbergius, Esbergh), släkt

Esberg (Esbergius, Esbergh), släkt, härstammar från Andreas Laurentii Edsbergius (d. 1685), bondson från Edsbergs sn (ör.), hovpredikant hos Karl X Gustav 1658, kyrkoherde i Kumla och Hallsbergs församlingars pastorat (ör.) och kontraktsprost. I gifte med kyrkoherdedottern Clara Fogdonia hade han minst tre söner: Johan E. (se nedan), professor i Uppsala, superintendent i Visby, Zacharias E. samt Daniel E., collega i Örebro 1692–94, som anges ha misskött sin tjänst.

Zacharias E. (f. 1666, d. 1708) blev magister i Uppsala 1685, huspredikant hos k. rådet greve Bengt Oxenstierna, ordinarie hovpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora 1690 samt tillika kyrkoherde i Riddarholmens i Stockholm och Bromma församlingar 1700. Han tillträdde våren 1701, blev teol. doktor i Uppsala 1705 och utnämndes 9 juni 1708 till biskop i Växjö stift. Emellertid avled Z. E., som då var i Medevi, samma månad och fick aldrig själv sin fullmakt. I sitt första gifte med Maria Eriksdotter Ångerman (helsyster till den bekante Johan Upmarck, adlad Rosenadier) hade Z. E. sonen Zacharias E. d. y. (d. 1734), kyrkoherde i Uddevalla och prost, riksdagsman i prästeståndet 1720. Omgift med Christina Benzelia, dotter av ärkebiskopen Erik Benzelius d. ä., hade Zacharias E. d. ä. i detta gifte bl. a. två söner, som 1751 adlades med namnet Bergenskjöld (Bergenschöld), nämligen bergsrådet i Bergskollegium Erik Bergenskjöld (f. 1699, d. 1769) och bankosekreteraren, hovrättsrådet i Svea hovrätt, vice presidenten Carl Henrik Bergenskjöld (f. 1700, d. 1799). Den förre av dessa bröder var även fullmäktig i Jernkontoret 1760–67, bergslagens deputerad 1759 och 1760 samt ägde Morgårdens bruk, Munkbo och Flatenbergs hyttor, Norrbärke sn (Kopp.). C. H. Bergenskjöld var före adlandet, således med namnet E., borgmästare i Sala samt riksdagsman i borgarståndet 1731 och 1734. Denna yngre gren slöt med C. H. Bergenskjölds son kammarherren Sachris Bergenskjöld (f. 1743, d. 1798), vilken som handsekreterare hos kronprins Gustav åtföljde denne på hans utlandsresa 1770 samt senare var kommissionssekreterare i Konstantinopel. Han anges som en förmögen man.

Bergsrådet Erik Bergenskjöld var fader till bergmästaren, titulärbergsrådet Eric Bergenskjöld d. y. (f. 1733, d. 1791), författare till ett i J. Johansson, »Om Noraskog», 1 (1875) tryckt känt arbete »Nora bergslag vid 1784 års slut». En brorson till denne var Erik Johan Bergenskjöld (f. 1785, d. 1865), som ingick i justitierevisionsexpeditionen 1803, blev protokollssekreterare 1810, expeditionssekreterare 1815, revisionssekreterare 1818, tf. justitiekansler 1819 och ordinarie sådan 1824. Han var landshövding i Örebro län 1835–56, som sådan intresserad bl. a. för folkundervisningen och nykterhetsfrämjandet. Denna gren utgick på manssidan med en hans son 1867.